Egalias egenheter

  Dagen idag har varit fullspäckad och jag kan omöjligt återge allt i några få inlägg, men här kommer en bråkdel. Har nu "landat" på rummet, tagit en skön dusch och ska försöka hålla mig vaken till läggdags. Stegräknaren står på 11477 steg och 8 km efter dagen.  Efter en god frukost och lite slummer på det, gav jag mig ut för att utforska klosterområdet närmare. Vädret var helt klart bättre idag. Jag strosade runt lite, fotade kyrkan utifrån och gick sen till museet för att vara där när de öppnade kl 11.  En guidad visning skulle starta klockan 12 och jag köpte en biljett. Sen gick jag en sväng till ett café för att äta en lunchmacka. På det första stället hade de enbart enormt stora mackor. Eftersom min aptit inte är så stor numera kändes det onödigt att köpa en sån för 135 kr och sen bara äta halva, så jag gick vidare till nästa kafé. Där hade de mindre frallor med pålägg så det fick bli en sån och en kopp te till. I en del av cafét hade de inrett ett rum med bord och stola

  Så kom jag fram till Vadstena folkhögskolas vandrarhem och checkade in. Regnet höll sig fortfarande borta. Jag fick ett helt ok rum på bottenvåningen. Vandrarhemmet ligger på klosterområdet och jag har i princip klosterkyrkan som granne på ena sidan och Vättern på den andra. Perfekt läge.  Hade sett på nätet att man kunde köpa till frukost men se det kunde man inte alls. Just de här dagarna har de ett större sällskap och har därför stängt frukosten för övriga gäster. Men jag har i alla fall tillgång till ett kök och frukostmat är nu inhandlad så jag behöver inte svälta.  Efter att ha installerat mig och bäddat sängen, lakan ingår men bädda gör man själv, gav jag mig ut. Regnet hängde i luften och klosterkyrkan låg ju nära så den blev första sevärdheten på min lista. Oerhört mäktig och pampig! Intrycket förstärktes av att det satt en kantor och spelade underbar musik på den stora orgeln.  Hertig Magnus, son till Gustav Vasa och den ende av sönerna som aldrig blev kung.  Hertig Magnus

  Idag på förmiddagen lastade jag in weekendväskan, laptopen och mig själv i Edna och styrde mot Vadstena.  Vädret var helt ok när jag lämnade Borås men det dröjde inte länge innan de första regndropparna kom och sen blev det bara värre. Det regnade småspik hela j-a vägen!  Så jag körde på, att stanna och gå ur bilen för att titta på något var inte att tänka på. En gång stannade jag för att dyka in och köpa mig en lunchmacka och en drickyoghurt som jag åt i bilen sen.  När jag svängde av från E4 mot Vadstena lugnade sig regnet äntligen och jag närmade mig målet i väldigt god tid. Därför tog jag en avstickare till Alvastra klosterruin för att sträcka på benen och när jag klev ur bilen hade det slutat regna. Toppen!  Det är sannerligen historiens vingslag över platsen. Slottet byggdes ju på 1100-talet. Nu är det bara ruiner kvar, men häftigt ändå.  Här kommer bilder, klicka på dem för större format.  Undvek att gå in där, det var gott om spår av skor som halkat i leran. 

  Rubrikens fråga ställer jag mig dagligen numera. Jag vet ingenting om hur mitt liv kommer att gestalta sig framöver. Var ska jag bo? Vad ska jag göra? Börja med något nytt?  (Jag menar hobbies typ, inte någon ny relation!) Hålla fast vid gammalt? Vad vill jag egentligen? Allt hänger i luften för tillfället och det får vara så ett tag. Jag är övertygad om att det kommer att klarna med tiden.  Nu närmast är jag snart på väg på nästa lilla äventyr. Jag åker på torsdag och kommer hem igen på lördag.  Det blir en roadtrip till Vadstena för jag har faktiskt aldrig varit där. Och platsen lockar historienörden i mig något alldeles enormt! Så jag har bokat två nätter på ett vandrarhem plus och ska grotta ned mig ordentligt i slott, kloster och andra sevärdheter.  Har försökt invänta bättre väder, men det verkar vara helt lönlöst denna sommar.  Så på torsdag morgon/förmiddag packar jag in mig och lite bagage i lilla röda Edna och drar iväg. Känns spännande och kul.  Sen ska jag bomba er med bi

  Igår var det ett år sedan jag körde Lasse till akuten med misstänkt stroke.  Idag är det ett år sedan en bomb föll över oss när vi fick veta att han istället hade en hjärntumör som var ganska stor och troligen elakartad. Tiden stannade där och då och vi frös till is. Sen grät vi.   Mitt i allt detta hade vi två söner som fyllde år. En igår och en i morgon. Jag minns inte om vi ens gratulerade dem förra året? I år har jag i alla fall gratulerat båda två.  De där dagarna för ett år sedan känns på ett sätt som igår och på ett annat sätt som något som hände för väldigt längesedan. Så mycket har hänt under året som gått efter det. Ofattbart mycket.  Det är nog en väldig tur att man inte kan se in i framtiden för om något berättat för mig om allt som skulle komma att hända hade jag nog kastat in handduken direkt.  Nu när jag sitter här ett år senare är jag inte längre samma person som då och jag har insett att jag aldrig någonsin kommer att bli densamma och inte livet heller. Det är ett su

  Igår drog jag iväg för att träffa äldste sonen med familj. Mina små barnbarn där är tre och ett år gamla så där går det vilt till. Jag var så välkommen eftersom treåringen just nu leker Bamse. Själv är hon Bamse, pappa är Skalman, mamma Lille Skutt och lillebror är Husmusen. Då fattas det ju en farmor och där kom jag, mycket lägligt. Det var en härlig dag. Förra veckan hälsade jag på min andre son där en underbart underfundig liten 2½-åring bor. Så uppfriskande med barnbarn! Men tröttande för en redan trött farmor också. Slocknade som ett ljus i går kväll, haha.  Idag på förmiddagen hade jag ett bokat besök hos min kurator. Hon är fantastiskt bra att prata med och visar, i det hon säger, att hon uppfattar mig och det jag uttrycker samt förstår att jag känner som jag gör. Efter dagens besök insåg jag hur mycket jag har förträngt eller snarare lagt åt sidan. Jag brukar inte göra det men det har varit tvunget när den ena sorgen staplats på den andra under ett halvårs tid.  Men när jag f

  Dagen idag har bestått av diverse vardagsfix. Som vanligt är Lasse med i allt jag gör på något sätt.  På förmiddagen gick jag till affären eftersom skåpen gapade rätt tomma här. Fick syn på en jättefin blomma som skulle passa så bra istället för min halvvissna krasse på balkongen. Funderade en stund på den och hörde inom mig hur Lasse sa: "Men köp den om du vill ha den!". Och då gjorde jag det.  Prärieklocka Efter lunch var det meningen att jag skulle vara hundvakt men den lilla hunden råkade få en sträckning under morgonrastningen och behövde vara hemma och vila sig i form.  Så jag funderade över vad jag skulle hitta på istället och bestämde mig för att ta tag i skräpet som jag lagt i en hög i källarförrådet. Sagt och gjort skred jag till verket och sorterade upp det, lastade in i bilen och körde till återvinningen. Det var inte så mycket som jag trodde och inga tunga grejer.  Det var längesedan jag var på återvinningen och på vägen dit tänkte jag på när vi skulle flytta f