Egalias egenheter

  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt

  Fick ett meddelande från äldste sonen igår kväll. Han och hustrun hade bröllopsdag igår och hade pratat med dottern, snart tre, om detta:  " Vi pratade med I om att vi firade femårig bröllopsdag idag. Hon var nyfiken på vad det var så vi försökte förklara vad gifta sig är, att man gör det med någon man tycker mycket om och gillar, med ringar och så. Sen sa hon att hon ville gifta sig när hon blev stor, med farmor." Och där satt farmor och blev alldeles tårögd och hjärtat svämmar över. Gullunge!

  Nationaldagen inleddes med att Teo och jag tog bilen till ett friluftsområde där vi gick en liten runda. Teo fick bada tassarna i sjön på väg tillbaka till bilen och det var han mycket nöjd med.  Efter en liten lunch lämnade jag pälsklingen hos hundvakten och drog iväg ensam på ett litet äventyr. Målet var Torpa stenhus där de, dagen till ära, hade guidade specialturer med Gustav Vasa-tema. Detta lockade historie- och släktforskningsnörden inom mig och jag blev inte besviken. Proffsig rundtur och all personal var klädda i medeltidskläder. I olika rum dök olika historiska karaktärer upp och inflikade berättelser, från kökspigorna i källaren till de fina damerna i riddarsalen. Riktigt bra.  Torpa stenhus har rötter från 1100-talet även om själva borgen byggdes något senare så här finns historia så det skvätter om det. Det har aldrig sålts utan gått i arv i släkten i sjutton generationer. Imponerande. Jag låter bilderna tala. Klicka på dem för större format.  Borgen med sina vackra omgi

  Jag är glad att kunna skriva att dagen idag varit riktigt bra.  Redan när jag vaknade i morse märkte jag att Teo var betydligt piggare idag och det visade han på förmiddagen genom att dra med mig ut på en riktig promenad för första gången på en vecka. Inte lika lång som vanligt, men ändå rätt rejäl sträcka. Det gjorde mig riktigt glad. När promenaden inleddes fick jag direkt dra på smilbanden för på gatan stod en parkerad bil där någon roat sig med att skriva en uppmaning på den rejält smutsiga bakrutan.  Klicka på bilden för större format! Sen är jag också glad över att min balkong känns så mysig och trevlig i år. Har fått till det med växterna så den känns som en liten oas mitt i stan och det är jag nöjd med.  I eftermiddag har jag varit på handarbetsfika och det var väldigt trevligt. Välbehövligt för mig att vara lite social och ge mig ut och träffa folk. Vädret är ju finfint så vi satt utomhus med våra handarbeten och köpte även goda glassar.  När jag kom hem pratade jag i telefo

  Det är inte så ofta jag känner mig lycklig i dessa dagar, men livet rullar på och är ok för det mesta. Ok får vara gott nog under rådande omständigheter.  När man inte har några större förväntningar på lyckokänslor kan de uppstå vid de mest oväntade tillfällen och av de underligaste anledningar, som t ex vid åsynen av en bajskorv!  Jo, ni läste rätt och det är helt ok att skratta.  Som jag tidigare berättat drabbades lilla hunden av en rejäl magsjuka i början av veckan och det han åt rann bokstavligt talat ut i andra ändan. Med en väldigt välpälsad hund har det blivit många vändor i badkaret efter rastningarna.  Men vid morgonrastningen idag presterade lilla pälsklingen en helt perfekt bajskorv!  "Oh", utbrast jag! "Titta så fin, bravo Teo!" Och sen började jag fnissa åt att jag stod där, nyvaken på morgonkvisten och kände mig genuint lycklig över en bajskorv.  Men det är väl bra att man kan hitta lyckan i det lilla, antar jag. 

  Jo, "citronerna" duggar tätt i mitt liv nu.  Lilla älskade hunden Teo är inte frisk. Det började med att han blev trött och seg så jag beställde tid för koll hos veterinär. Innan vi hann så långt fick han en stabil magsjuka. Den blev så pass illa att han fick tillbringa ett dygn på djursjukhuset med dropp.  Igår fick jag hämta hem honom igen och nu är det heltidsjobb här med mat varannan timme och mediciner för att stoppa diarré och stabilisera tarmfloran samt korta rastningar enbart. Han mår helt klart bättre idag och vill gärna äta mer än han får.  Veterinären gjorde olika undersökningar och tog diverse prover och detta visade på flera olika ålderskrämpor. Så om knappt två veckor ska vi tillbaka för ett ultraljud. Det känns oroväckande men i bästa fall kan det gå att hålla i schack med mediciner.  Som djurägare ställs man förr eller senare inför det svåraste beslutet. Hur mycket undersökningar och behandlingar ska man utsätta en gammal hund för? Prio ett för mig är att Te

  Idag har jag firat min födelsedag. Och blivit rejält firad också!  Redan för några veckor sedan tänkte jag på min födelsedag med viss ångest, men gav mig sjutton på att i år skulle den firas för aldrig någonsin har jag väl behövt mer positiv motvikt mot all sorg och bedrövelse än i år.  Så jag bjöd in till en liten födelsedagsfika på innergården. Barn, barnbarn, bonusbarn, bonusbarnbarn, syster, systerson med familj, svägerskan med son. Några blev tyvärr tvungna att lämna återbud p g a sjukdom, men de flesta kom och vi fikade och umgicks. Det blev några riktigt trevliga timmar med skratt och prat. Så befriande!  Eftersom jag inte behöver en enda pryl till i mitt liv, tvärtom, startade jag en insamling till Hjärnfonden på facebook för någon vecka sedan istället för presenter. Tänkte att jag kan nog få ihop femtonhundra kronor i alla fall, till den livsviktiga forskningen. I skrivande stund är insamlingen uppe i 5000 kr!! Och den avslutas inte förrän om nio dagar så det kanske kommer i