Egalias egenheter

  Höjningen av kortisonet gör Lasse tröttare och mer kraftlös. Det är ledsamt att se hur han kämpar för att orka. Igår t ex var han tvungen att välja mellan att gå med på promenad eller att duscha. Båda sakerna på samma dag blir för mycket. Det gör ont i hjärtat att se. Idag har han i alla fall orkat åka med två f.d. kollegor och ta en fika. Det gör oss båda glada för det är uppiggande och roligt. Ikväll ska vi börja minska ner dosen lite igen, hoppas det funkar och att han får bli lite piggare då.  Själv började jag gårdagen med en promenad med hunden. Vi träffade på tre fina rådjur som tittade nyfiket på oss. Hunden, som är i total avsaknad av jaktinstinkt, satte sig ned och vädrade och tittade förundrat tillbaka.  Efter hundpromenaden satt jag i soffan en liten stund och vi hann med ett telefonsamtal med kontaktsköterskan på onkologen under tiden. Sen var  det   dags att ge mig iväg till kuratorn. Hon är en välbehövlig ventil för mig nu. Vi pratade om livet i stort och smått, om str

  Även idag visade vården framfötterna! Igår eftermiddag skrev onkologen en remiss till magnetröntgen. Idag på förmiddagen ringde de från Radiologen och erbjöd en tid idag kl 15.30!  Vi tackade förstås ja omgående, så nu är röntgen gjord och maken fick en middagsslummer på kuppen. Han har inte ont av att ligga i det trånga röret alls så han somnar, till skillnad mot mig som får magknip bara av att sitta i väntrummet. Jag har klaustrofobi så det räcker för oss båda.  Svar får vi inte än på ett tag dock. Först på nästa läkarbesök i början på december får vi besked. Men skönt att slippa vänta på röntgentid i alla fall.  Maken mår bättre idag efter höjning av kortisonet så vi kunde gå en promenad tillsammans på förmiddagen. Utan rollator t o m.  Passade förresten på att fota ännu lite mer konstig sjukhuskonst så här kommer dagens bidrag till ämnet. Från ett väntrum på Radiologen. 

  I helgen började maken känna av en besvärlig yrsel så idag har jag ringt runt lite för att få hjälp. Kontaktsköterskan på onkologen hörde av sig på eftermiddagen och efter samtal med läkaren fick vi besked om att höja kortisondosen.  Det är inte kul, Lasse vill inte men det är ju ett måste när han är så yr att han håller sig i väggarna när han är uppe och går. Kortison är en undermedicin på många sätt, men biverkningarna är inte så kul dessvärre.  Läkaren har också skrivit en remiss till extra magnetröntgen så att vi förhoppningsvis kan få svar på vad denna yrsel beror på.  Jag ringde också till rehabmottagningen för att få lite hjälpmedel. Vår ordinarie arbetsterapeut var sjuk, men vi blev utan diskussion erbjudna tid hos en annan. Man blir lite imponerad av svensk sjukvård när man ringer för att få hjälp och de trollar fram en tid 1½ timma senare!  Vi träffade en trevlig kille och berättade att vi ville ha en rollator och en gripklo. Han hämtade dessa saker omgående och skrev även

  Aktiv dag idag. I morse gick jag promenad med hunden lite tidigare än vanligt för på förmiddagen hade vi tid hos ögonläkare på ett sjukhus några mil bort.  När vi var hos optikern för någon månad sedan för att vi båda behövde nya glasögon, var trycket för högt i makens ögon. Optikern gjorde en ny koll en vecka senare och det visade ännu högre värden, så remiss till ögonläkare skrevs.  Det kom ett brev något senare om att ögonmottagningen här inte kunde hålla vårdgarantin så vi blev erbjudna tid till en ögonklinik i Göteborg. Bara att ta det som bjuds, tänkte vi. Men efter det hade vi ett besök hos onkologen som inte tyckte om att vi fick vänta, utan drog i några trådar. I onsdags ringde en samordnare och erbjöd tid på grannsjukhuset idag, då personal från ögonkliniken här hemma lånade lokaler och utrustning där för att beta av vårdkön.  Så jag körde alltså maken dit på förmiddagen. Lite oroliga var vi för att det skulle vara tumören som ställde till det med trycket, men idag var tryc

  Idag kom vi hem från vår lilla utflykt, maken och jag. Som jag berättat tidigare, fick jag en hotellövernattning med spa för två av mina underbara barn i födelsedagspresent i våras. Inte anade väl vare sig dom eller vi att det skulle bli en så enormt välbehövlig höjdpunkt denna höst, som i övrigt mest bestått av elände.  Maken har vid upprepade tillfällen sagt att jag ska ta med mig någon annan med motiveringen att han inte är någon "spamänniska", men det fanns ingen annan jag hellre ville åka med och jag är envis, så till slut gav han upp försöken att få mig på andra tankar.  Och tur var det det för det blev en helt underbar vistelse för oss båda! Vi åkte till Varbergs Kusthotell igår förmiddag och solen sken när vi kom dit, vilket ju inte är vanligt så här i november. Det räckte med att komma in i receptionen för att känna lugnet och bara att titta på den lilla fontänen där bredvid fick stressnivån att börja sjunka.  Trots att vi var där tidigt - vi hade spa-tid mellan kl

  Igår åkte jag några mil västerut och hälsade på barn och barnbarn. Det var en härlig eftermiddag. Det har blivit lite si och så med att träffas eftersom alla av oss varit sjuka i omgångar, men igår funkade det. Det var efterlängtat!  Under tiden var maken hemma och blev snaggad av en av svärdöttrarna som är frisör. Skönt tyckte han och håret ska ändå rakas av helt och hållet om något månad.  Idag förgyllde vi denna regniga novembermåndag med utelunch och en liten shoppingtur. Först käkade vi dagens på en restaurang som var väldigt anonym och svår att hitta. Men när vi väl hittat den fick vi goda köttbullar med mos och lingon.  Mätta och belåtna besökte vi en affär i närheten som är lite "diversehandel". Maken behövde nya flanellskjortor och vi hittade två stycken plus en snygg tröja. Födelsedagspresent till ett litet barnbarn och lite annat "bra att ha" fick också följa med innan vi åkte hem.  På torsdag, om allt går som planerat, åker vi till kusten och gottar os

  Idag var det dags för allra sista strålningen för maken. Han kom hem med strålningsmasken i en påse. Så nu är det slut med att ställa klockan och passa tidiga morgontider. Känns rätt skönt även om det samtidigt är lite skrämmande att det nu inte går att stråla tumören mera.  I måndags var han vissen, min stackars man. Huvudvärken kom tillbaka och yrsel kände han också av, så det blev en liten höjning av kortisonet igen. Det hjälpte direkt och resten av veckan har varit bra. I tisdags gick vi en promenad i ett tempo han inte klarat av sedan före höftledsoperationen. Det var glädjande. Idag har vi hunnit med mycket. Först skjutsade vi Teo (hunden) till svägerskan som tog hand om honom då vi fått läkarbesök mitt i hans promenadtid. Läkarbesöket på förmiddagen var bra och betryggande. Underbar personal på Onkolgen här! Vi fick svar på de frågor vi hade och information om planerna för närmaste framtiden. Lasse fick också vitaminer utskrivna för att motverka effekterna av kortisonet.  Nu b