Egalias egenheter

  Igår åkte jag några mil västerut och hälsade på barn och barnbarn. Det var en härlig eftermiddag. Det har blivit lite si och så med att träffas eftersom alla av oss varit sjuka i omgångar, men igår funkade det. Det var efterlängtat!  Under tiden var maken hemma och blev snaggad av en av svärdöttrarna som är frisör. Skönt tyckte han och håret ska ändå rakas av helt och hållet om något månad.  Idag förgyllde vi denna regniga novembermåndag med utelunch och en liten shoppingtur. Först käkade vi dagens på en restaurang som var väldigt anonym och svår att hitta. Men när vi väl hittat den fick vi goda köttbullar med mos och lingon.  Mätta och belåtna besökte vi en affär i närheten som är lite "diversehandel". Maken behövde nya flanellskjortor och vi hittade två stycken plus en snygg tröja. Födelsedagspresent till ett litet barnbarn och lite annat "bra att ha" fick också följa med innan vi åkte hem.  På torsdag, om allt går som planerat, åker vi till kusten och gottar os

  Idag var det dags för allra sista strålningen för maken. Han kom hem med strålningsmasken i en påse. Så nu är det slut med att ställa klockan och passa tidiga morgontider. Känns rätt skönt även om det samtidigt är lite skrämmande att det nu inte går att stråla tumören mera.  I måndags var han vissen, min stackars man. Huvudvärken kom tillbaka och yrsel kände han också av, så det blev en liten höjning av kortisonet igen. Det hjälpte direkt och resten av veckan har varit bra. I tisdags gick vi en promenad i ett tempo han inte klarat av sedan före höftledsoperationen. Det var glädjande. Idag har vi hunnit med mycket. Först skjutsade vi Teo (hunden) till svägerskan som tog hand om honom då vi fått läkarbesök mitt i hans promenadtid. Läkarbesöket på förmiddagen var bra och betryggande. Underbar personal på Onkolgen här! Vi fick svar på de frågor vi hade och information om planerna för närmaste framtiden. Lasse fick också vitaminer utskrivna för att motverka effekterna av kortisonet.  Nu b

  De flesta helger sen Lasse fick sin diagnos har vi suttit hemma och tagit det lugnt. Vi har helt enkelt varit så trötta av chocken och allt som vi måste greppa och sätta oss in i att vi inte orkat så mycket mera.  Men denna helgen såg jag fram emot mycket! På lördagen skulle jag vara med på Linedanceföreningens danskväll med tema Halloween och på söndagen skulle jag åka iväg några timmar och träffa mina barn och barnbarn. Lasse hade också tänkt träffa några av sina dito och såg lika mycket fram emot det.  Vad händer då? I torsdags kväll började jag känna mig lite vissen och i fredags bröt förkylningen ut. På eftermiddagen blev även Lasse krasslig.  Det är då självaste f-n!!  Så den här helgen har gått åt till att kurera oss istället. Sitta hemma, hosta och snörvla, sova mellan varven och ha allmänt tråkigt.  Idag mår vi båda bättre. Lasse är nästan frisk, hans förkylningar går alltid över snabbare än mina. Ny träff med mina barn är bestämd nästa helg och det får väl bli juldans istäl

  Här är vi trötta så det förslår.  Maken har varit rätt sliten senaste dagarna. Antar att det är den tuffa behandlingen han känner av. Han känner ökad svaghet i musklerna också vilket troligtvis beror på att vi fick öka kortisonsdosen i söndags. Från och med i kväll ska han minska kvällsdosen med två tabletter, så vi kan ju hoppas att det känns bättre igen sen.  Nästa vecka är sista veckan i den här behandlingsomgången, sen får Lasse fyra veckors vila och återhämtning. Det behöver han.  Jag är också trött. Bara för att liksom. För att det är alldeles fel årstid för mig och för att situationen är som den är. Igår när jag åkte till dansen var jag så trött att jag funderade på att vända hem igen, men jag kom faktiskt igång och piggnade t o m till en stund. Det var glädjande. Vi lärde oss en ny dans till en låt i min favoritmusikgenre och det lättade upp. Men i övrigt känns det som om jag skulle kunna sova de flesta av dygnets timmar.  Det vore bra att piggna till lite för vissa saker är

I fredags var Lasse ute på restaurang med tidigare arbetskamrater. Han kom hem efter några timmar, trött men mycket, mycket glad. Han var lika glad när han vaknade i lördags morse. De hade haft så roligt och kollegorna, som känner till vad han drabbats av, var så glada att han kunde vara med. Efter maten drog musiken igång på restaurangen. Vi visste inte ens att de spelade musik där. Men då var middagen över och Lasse var redo att åka hem så det gjorde han. Han var så trött så det susade i hela huvudet och i lördags var han varit helt slut. Men tycker själv att det var värt det och det är ju huvudsaken. Att bli trött är inte farligt och vi har inget planerat under helgen så han kan slappa i soffan hur mycket han vill och önskar.  Huvudsaken är att han hade så roligt, för att ha roligt är också medicin på sitt sätt. Jag är så glad för hans skull.  I lördags eftermiddag åkte jag med syrran till Erikshjälpens loppis. Det var kul och den loppisen är väldigt välordnad och bra. Jag hittade l

Idag är vi lite glada, maken och jag. Vi har konstaterat att symptomen som tumören ger blivit lindrigare senaste tiden! Igår, t ex, kunde Lasse knappa in sitt personnummer på mobilen utan större problem. Idag fick han ett samtal från strålningen när jag var ute med hunden. De ville ändra tid och han kunde skriva ned den nya tiden rätt. Talet flyter också lättare, tycker vi. Vi hoppas att detta beror på att behandlingen gett tumörjäveln en match och att det är tecken på att den hejdat sig eller t o m krympt lite. Hoppas, hoppas! I alla fall är det positiva tecken som vi gläds åt nu.  I morse åkte Lasse till strålningen för sista gången den här veckan. Med sig hem hade han bilder på strålningsmasken. En sådan används vid strålning mot huvudet för att fixera huvudet i rätt läge. Masken formgjuts efter varje person och vid strålningen skruvas den fast i underlaget så att man ligger absolut still. Lite klaustrofobiskt i min värld, men maken har inte ont av det för fem öre som tur är!  Under

Eftersom det nu finns möjlighet att följa min blogg delar jag inte varje inlägg på facebook längre. Ibland skriver jag om andra och mer vardagliga saker än vår cancerresa för att jag gillar att skriva och för att jag inte vill att hela bloggen ska förvandlas till ännu en cancerblogg.  Om du vill följa vår resa kommer länken till det allra första inlägget om makens sjukdom här:  Inkräktaren Efterföljande inlägg hittar du under "Arkiv" i rullningslisten som kommer fram om du klickar på de små strecken överst till vänster på sidan.  Idag har vi klarat av flera besök inom vården. Det blir smått snurrigt såna här dagar när man har flera tider att passa. Gäller att ha koll på logistiken.  Dagen började med uppstigning kl 6. Lasse rastade hunden medan jag fixade mat till pälsklingen. När vi lämnat vovven i svägerskans vård körde vi mot sjukhuset. Första anhalt var strålningen. De var lite försenade idag, men i övrigt gick det bra.  Efter det åkte vi vidare runt sjukhuset för nästa b