Egalias egenheter

Idag har jag släktforskat några timmar på eftermiddagen. I den församling jag jobbade med finns inget annat sätt att följa och forska på en familj, än att lusläsa födelse-, vigsel- och dödsregister år ut och år in. När man sitter så där och läser svårtydd text på gammalsvenska, sida upp och sida ned, får man inblick i en väldig massa livsöden. Man ser par som gifter sig och senare hur de får barn, ofta många barn. Ett barn vartannat år under tjugo års tid var inte ovanligt. Och sen kommer man till dödböckerna. Listor för varje år på vilka som dött i församlingen, deras ålder och ibland även dödsorsak. Vissa år är dessa listor korta även om kvinnor som dör i ”barnsäng”, alltså i samband med barnafödande ständigt förekommer. Andra år är listorna långa, väldigt långa. Och i dem läser jag om barnen, alla de döda små barnen. Oftast står det t ex: ”18 Mars avled Lars Anderssons lilla dotter i XXXX-gården, kallad Anna, 1 år, tre månader och två veckor av xxxxxxxx”. De där sista x:en

Den senaste tiden har olika makthavare och politiker på alla nivåer, från höger till vänster avslöjats med att bryta mot coronarestriktionerna. De har uppenbarligen inte förstått dessa och inte heller förstått att med makt följer ansvar. De har blivit tillsatta och valda för att representera människor och vara ansiktet utåt för sina väljare, sitt parti och/eller sin myndighet.  Det är verkligen illa att de inte förstår vilket ansvar deras positioner och höga löner innebär. Istället verkar de tro att de kan ta sig rätten och skaffa sig privilegier som inga andra, att det som sägs och som präntats in i oss alla sedan i våras inte gäller dem? Att de står över sådant.  Skäms, säger jag då. Rejäl eftertanke och en stor portion ödmjukhet vore på sin plats. Och kanske någon som helst självrannsakan och tanke på att det vore väldigt passande att föregå med gott exempel. Kanske mer passande än någonsin just nu? En enda rekommendation, en enda av alla, lyder: ”Undvik onödiga resor”. Jag repetera

Ja, corona är snudd på det enda vi har att prata om i dessa dagar. Uttjatat ämne men ack så aktuellt. Vi har ju inte precis några fester och resor att snacka om. Jag är van att gå hemma och känna mig smått sysslolös så det kanske är därför jag tänker som jag gör. Jag har varit för sjuk för att arbeta i många år nu även om jag så förtvivlat gärna vill just det, så jag har lärt mig att hitta mening i vardagen ändå. Så jag har full förståelse att många av er andra blivit tagna på sängen av karantän, jobba hemma och restriktioner. Men ändå… Du är vad du tänker och du väljer själv vad du tänker. Med lite övning går det alldeles utmärkt att tänka: ·          Jag har tak över huvudet, vatten i kranen, mat på bordet och kläder på kroppen. Det är mer än vad väldigt många andra i världen har. ·          Jag lever i ett land som inte har möjlighet till tvingande åtgärder så jag har hyfsat stor frihet under denna pandemi. Faktiskt är Sverige ett av världens mest demokratiska länder. ·          Fri

De flesta skakar uppgivet på huvudet åt USA´s nuvarande president. Många av oss tappade hakan över att han ens blev vald till ledare för ett av världens största och mäktigaste länder för fyra år sedan. När det stod klart att han kandiderade tog jag det först som ett skämt. Dessvärre var det inte det. Här om veckan såg jag ett program om Trump vs komiker, där de flesta komikerna uppgivet konstaterade att det inte går att skämta på Donalds bekostnad, för det går helt enkelt inte att uttrycka sig mer dråpligt än vad han själv gör. Som jag ser det är skillnaden att om en komiker sagt samma saker som Trump gör hade en skrattat halv ihjäl sig åt ironin men Donald Trump säger det han säger på fullt allvar. Och då blir det inte roligt utan skrämmande och patetiskt. Säga vad man vill om presidenten men han lämnar i alla fall ingen oberörd! Han har anhängare som tycker han är skithäftig och jag är den första att beklaga deras insiktslöshet och aningslöshet. Han har många, många motståndare

Munskyddens lov har besjungits från diverse olika håll sedan covid-19 tog fart. Munskyddens vara eller icke vara har diskuterats och debatterats både högt och lågt i månader nu. Sverige har blivit hårt kritiserat, inte bara för sin coronapolicy i allmänhet, utan för sin munskyddspolicy i synnerhet. Debatten tar liksom aldrig slut och många verkar tycka att munskydd är allena saliggörande och det bästa sättet att bekämpa covid-19. Så… är munskydd A och O? Både ja och nej. Inom vården är de absolut nödvändiga och har så varit sen munskydden uppfanns. Vid risk för smitta bör de, för största säkerhet, kombineras med visir och övrig skyddsutrustning. När det gäller användandet av munskydd ute i samhället bland allmänheten känner jag mig mycket tveksam. Därför ber jag dig titta på denna lilla film och därefter fundera över hur många ”vanliga människor” världen över, som verkligen använder munskydd så som de borde? Sex steg i att använda munskydd Själv har jag sett d

Under dagen har tidernas bästa norgehistoria uppenbarat sig.  Ja, ni har säkert hört? Norge tillåter norrmän att semestra på Gotland i sommar och gotlänningar hälsas välkomna att besöka Norge. Vi som bor i övriga delar av Sverige ska icke göra oss besvär.  Jag har skrattat varje gång jag läst/hört om detta under dagen. Först trodde jag inte det var sant, men det var det... Denna nyhet, som jag finner helt sanslöst ologisk har gett upphov till följande funderingar hos mig: - Gotland är ett av Sveriges största "turistställen". Varför i all sin dar anser Norge det lämplig att deras invånare besöker just denna ö? I synnerhet som de tydligen klassar hela övriga Sverige som högriskområde.  - Hur ska norrmännen ta sig till Gotland? Det går inga direktflyg, det finns inga färjelinjer mellan Norge och Gotland. Denna öppning för Gotlandssemester gäller tydligen enbart de norrmän som äger egen båt och dessa måste då ta sig runt hela Sveriges sydspets för att komma till en ö

Vad händer med journalistkåren och dess etik både i Sverige och övriga världen? Skeendet har i och för sig pågått länge, men blivit särskilt tydligt på senare år och inte minst nu under coronapandemin. Med all önskvärd tydlighet framgår det allt mer att dagens journalister tappat både sans och balans i mångt och mycket.  Det hela började för flera år sedan med sajter som Avpixlat, Nyheter idag, Samhällsnytt m.fl. som utan några betänkligheter publicerade fake news på löpande band. Till en början förfasade sig många över skandalrubrikerna, köpte det som skrevs rakt av och delade massor. Detta lugnade sig något när allt fler blev allt mer medvetna om källkritik. Utom en liten klick faktaresistenta foliehattbärare förstås.  Sen kom Joakim Lamotte, för att bara nämna ytterligare en journalist i total avsaknad av pressetik. Och Katarina Janousch för att nämna ännu en.  Nu började andra journalister vädra morgonluft och fick en nytändning, verkar det som. ”Ahaaa!” Om en bara