Egalias egenheter

Hej vänner! Var ett tag sen jag bloggade nu. På tal om vänner, så...ja, vänner kommer och vänner går. Min fina lekkompis G försvann plötsligt! Matte säger att hon inte finns längre men jag förstår inte hur man kan sluta finnas så där? Hon hade jätteont, hörde jag att matte sa och nu finns hon inte mer. Det är tråkigt för mig men bra att hon slipper ha ont. I går kom moster hit och hade med sig en liten svart en och då trodde jag först det var G, men den här var mindre och det var en kille. Han heter H. Väldigt trevlig var han, även om han skällde på mig först. H är mindre än mig och tyckte nog jag såg lite farlig ut för att jag är större och lurvig. Han hade inte träffat någon lurvig förut utan bara släta gula och svarta och så en tax. :) I alla fall slutade han att skälla snart och sen lekte vi tills vi var jättetrötta. Det var kul! H är bra på att jaga mig och jag älskar att bli jagad. Jag hoppas att han kommer hit snart igen! Sen leker jag ju med S rätt ofta och ibland träffa

Jag har gjort några blogginlägg med favoritmusik tidigare. Elvis, proggmusik, blandade gamla godingar osv. Men det här inlägget tänkte jag tillägna en annan sorts musik. :) Jag är inte uppvuxen i någon "musikfamilj", men min pappa kunde sjunga riktigt bra. Han älskade Evert Taube. Som liten hade jag en dröm om att spela piano, men eftersom vi bodde fyra personer i en pytteliten tvåa och hade rätt begränsad ekonomi fanns det ingen möjlighet till detta. Sånt är livet. Jag fick faktiskt ett piano senare, på 80-talet, och började ta lektioner, men efter ett år födde jag barn och tiden räckte inte till. Sånt är livet. *S* Hur som helst lyssnar jag oerhört gärna på klassisk musik. Varifrån detta intresse kommit vet jag inte. Klassisk musik var inget som förekom i mitt barndomshem, vad jag kan minnas. Det enda i klassisk väg jag har minnen av är när min morfar spelade Radetzky march på sin gamla grammofon. *S* På högstadiet hade vi en musiklärare som tvingade oss att lys

Den här veckan har jag varit bortrest måndag-onsdag. Det var första gången jag reste iväg från maken sen vi träffades för drygt nio år sedan. *S* Det beror inte på att jag är "fastklistrad" vid honom eller så utan mer på den fysiska orken samt att jag föredrar att resa tillsammans med honom. Men släktforskning är han inte så intresserad av så denna gång reste jag ensam. :) När jag kom hem var det hans födelsedag. I brist på fantasi och tid köpte jag med mig en presentförpackning med tre olika sorters whiskey. Ett säkert kort och glad blev han. :) När jag kom hem var hemmet dammsuget och köksön full av påsar med nybakade bullar. Underbart! <3 Han säger, maken, att han aldrig haft det bättre än nu. Med mig. Ibland har jag svårt att ta in det. Med mig liksom? Den lilla "jantejävulen" hamnar lätt på axeln och säger: "nu ska du inte inbilla dig nåt här!" *S* Men vi har det bra tillsammans och han är underbar. Har jag något problem har han lösningen.

Här om dagen reste jag till Linköping för en liten tripp i släktforskningens tecken. :) Jag har turen att ha min äldste son med sambo i staden och sonen erbjöd frikostigt att vara privatchaufför samt sovplats på soffan. Riktigt trevligt hade vi. Härligt att få tid tillsammans och även kuska runt i omgivningarna där släkten levt för längesen. Min morfars far kom från Östergötland, där hans släkt varit skomakare, stockmakare, torpare och soldater i flydda tider. Det är spännande att åka i de trakter där släkten tidigare bott och verkat. Att se åkrarna de har brukat och stenmurarna de slitit med m.m. Första kvällen studerade vi kartan och planerade rutten, sonen och jag. Dessutom blev jag bjuden på oerhört god mat och trevligt sällskap. :) Nästa dag gav vi oss iväg direkt efter frukosten. Vi började med en tur i omgivningarna runt Linköping. Vi åkte genom byar där släkten bott. Någon inventering av torp verkar inte finnas i Östergötland. Men det fanns massor av torp kvar! Överallt i

I år är det valår och diskussionerna och debatterna är många. Vallöften börjar redan hagla och många är osäkra på vilket parti som ska få deras röst. Mitt tips är att inte lyssna så himla mycket på politikerna nu i valrörelsen. De ger så mycket löften och förhoppningar nu, som aldrig kommer att infrias. Det är ren och skär retorik och försäljningsteknik. Om du verkligen vill veta och fördjupa dig i de olika partiernas målsättning så gå in på deras hemsidor och läs deras partiprogram. Det tar sin tid och är ofta rätt tungläst dock, men väldigt seriöst. Annars kan du titta tillbaka och se hur det varit och hur det är och fråga dig själv vad du tycker om det ena och det andra som känns viktigt för dig. Hur tycker du t ex att skola, vård, barnomsorg och äldreomsorg funkar? Vad anser du om infrastrukturen, tågen, vägarna m.m.? Vad är din syn på arbetslösheten och åtgärder mot denna? Är du nöjd med hur saker och ting skulle fungera för dig om du blev arbetslös? Gillar du priva

Att leva med fibromyalgi är sannerligen en berg- och dalbana. Efter det, minst sagt, fasansfulla skovet i januari har min kropp inte riktigt kommit tillbaka i den form den var i under sista halvåret 2013. Tyvärr! Så bra som jag mådde då har jag inte mått sen innan jag blev sjuk och det är femton år sedan. Ändå mår jag bättre nu än jämfört med för ett år sedan, så en total tillbakagång är det inte i alla fall. Jag är inte lika utmattad och det känns som om jag lyckats jobba bort min ME-diagnos (i dagligt tal kallat kroniskt utmattningssyndrom). Men jämfört med i höstas är jag sämre igen. Jag rör mig långsammare och har mera värk. Och jag som tyckte det var så himla kul att kunna gå fort!! Det var längesen jag kunde gå fort och jag vill fortsätta med det. Men nu är det lägre tempo igen och det stör mig. Fast jag är förstås tacksam också, att jag ändå fick uppleva en sådan förbättring under några månader. På nåt vis ökar det hoppet att få uppleva detta igen. :) Och så allt detta

Hej alla! :) Nu är det vår och det är härligt. Alla blir piggare och gladare och man kan vara ute mera. Husse och matte tycker bättre om att vara på uteplatsen om det inte regnar och blåser. Ja, vår är härligt men... Av någon skum anledning får husse och matte för sig att när det blir vår ska jag duscha!! Vet inte vad jag ska tycka om det? Matte tar med mig in i duschen och husse väntar utanför med en handduk, ja E väntar också där utanför. Matte blöter ner hela min päls och då ser jag jättefånig ut! Blir lite sur på det. Pälsen blir liksom alldeles platt och jag blir pytteliten. Sen tar hon schampo ur en flaska och löddrar in hela mig och sen ska det sköljas igen. Jag står still för det är lika bra hon får hållas till hon är klar, men jag surar en del. När jag är klar torkar husse mig och sen vill jag springa och springa så jag blir torr. Jag luktar ganska gott sen iofs och badet går ju rätt fort, men jag vet inte... Ska det verkligen vara nödvändigt med sånt tjafs? Jag mena