Egalias egenheter

,,, fick jag av maken idag. :) Det är på dagen åtta år sedan vår första date. Det var tänkt som en date mest på skoj p g a ett samtal på nätet två dagar tidigare, där vi upptäckte X antal komiska sammanträffanden. Således tyckte vi att det hela var humoristiskt och bestämde oss för att träffas. Vi gick ut och käkade pizza. Sen gick vi på puben och tog ett glas vin. Och pratade oavbrutet i tre, fyra timmar! Och upptäckte ännu fler gemensamma nämnare. Som t ex att ingen av oss någonsin skulle gifta sig igen. ;) Ja och på den vägen är det,,, liksom,,, Nu är vi sambos,,, och gifta,,, och firar åtta år av regn och solsken,,, absolut mest solsken! :) Vi pratar fortfarande massor,,, och rosenbuketten värmer i hjärtat. :)

Just nu är det glest mellan inläggen här i bloggen, men idag vet i sjutton om det inte blir två stycken. Kom på att det var evigheter sen jag skrev nåt om våra kära undulater, så det här inlägget får handla om dem. :) En av de första nätterna i nya lägenheten slocknade undulaternas nattlampa och alla sex började panikflyga. Kerstin, den stollan, lyckades flaxa av sig alla långa vingpennor på ena sidan och kunde sen inte flyga på en dryg månad. Jag fick göra ett arrangemang med rep så att hon kunde promenera till de andra som förstås ville vara ute och flyga som vanligt. Nu är Kerstin i fin form igen, även om hon alltid lyckas se smällfet ut på alla bilder! (se nedan) Undulaterna har på dagarna friflygning i vårt sovrum eftersom det inte funkar att släppa ut dem och låta dem flyga hej vilt i hela lägenheten med sin öppna planlösning. Det har dröjt med att få upp gardinstänger och gardiner i sovrummet eftersom det var mycket annat som varit viktigare och när de väl kom upp stirra

Jag ville skriva ett kul blogginlägg nu när jag inte skrivit på länge, men därav blev intet. Ber att få återkomma med kuligheter längre fram. Den sista tiden har mestadels bestått av ont. Kroppen är vedervärdig rent ut sagt. I lördags hade jag så ont att jag bröt ihop och började gråta på morgonen när maken frågade hur läget var. Jag hade så ont att det gjorde ont att andas och att låta bli att andas är ju liksom inget alternativ. Kroppen var så öm att underkläder heller inte var ett alternativ. Detta är nu inte så porrigt som det kan låta om man har snuskig fantasi, särskilt när man över den underklädeslösa kroppen drar ett par säckiga joggingbyxor och en för stor ylletröja! Vet ni hur ont resåren på en bh och ett par trosor kan göra när kroppen är öm? Om inte,,, var glad för det! Borsta håret var heller inte att tänka på, vilket leder till tjugo minuters borstning nästa dag istället. Nej, klippa sig är heller inte ett alternativ. Det finns gränser för hur mycket jag ger efter

Hej alla! Idag tänkte jag berätta om när jag och matte leker. Vi leker bl a varje morgon och då leker vi med vanten. :) Vanten är en grillvante som matte tar på sig och sen busar vi. Jag låtsas att jag är jättefarlig och morrar och håller på och matte låtsas att vanten anfaller mig och morrar hon åxå. Det är jättekul! Ibland när vi ska leka är vanten försvunnen. Men nu vet jag att vanten heter vanten så matte och husse kan skicka mig för att leta upp den. Fast idag hittade jag den inte! Både matte och jag letade överallt. Men till slut kom matte på att den kunde vara i E´s rum och så öppnade hon dörren dit och där låg den! Jag störtade in och hämtade den och sen kunde vi busa. :) Här står jag och undrar var vanten håller hus: Till sist hittade jag den! Väntar på att matte ska komma och leka: Dags för attack!! Ser jag inte helt livsfarlig ut? Nu hugger jag dig, vanten!! Kramar Teo

Idag har matte varit jättetråkig!! Hon har bara suttit och liggat hela dan! Fast jag vet varför. Hon har väldigt ont, det vet jag. Jag känner det och förstår det, så jag har pussat på henne massor och inte tjatat på henne alls. Jag har gett henne flera av mina leksaker under dagen, för att pigga upp henne lite. Istället har jag "tjatat" lite på husse och E, men dom har varit snälla och gått på promenader med mig. En bra sak som matte kommit på är iaf att hon hämtar hit Sophie lite då och då. Sophie är en finfin goldentjej som jag gillar jättemycket. Hon är i huset bredvid vårt på dagarna så det är nära att hämta henne och det gör matte. Sen leker vi en timma eller två och har jättekul. Matte kom på det för hon tyckte att jag umgås för lite med andra hundar och Sophies matte och husse tycker åxå att det är en bra idé. Vi leker tills vi blir trötta, Sophie och jag. Sen gosar vi och vilar lite. Det är mysigt.

Det var en liten känning av vår på dagens promenad. Solen lyste och fågelkvitter hördes. Det töade lite varstans. Här kommer lite bilder: Bara liiite is: Forsen såg nästan ut som guld i solskenet: Det verkade dock kallt att bada! ;) Liten iskant kvar på Viskan bara: Skuggor betyder sol,,, gott! Här har solen inte kommit åt dock: Teo´s intresse för matte är inte stort just nu. Han spanar efter tjejer ständigt! ;)

  Jag fick en hel del respons på mitt förra blogginlägg med samma rubrik som ovan. Det verkar vara så att klimakteriet är något man ska genomlida i tysthet och inte prata om. Det verkar vara något att skämmas för? Känslostormar och psykisk berg- och dalbana verkar vara helt ok om man är tonåring eller gravid och möts av sympati och förståelse,,, men när man av samma anledning drabbas av detta i högre ålder ska man tydligen skämmas, skärpa sig och bli kallad häxa? Just för att vi pratar så lite om detta ställer det till mer problem än nödvändigt! Just för att vi försöker tiga ihjäl det, väcker det skuld och skam. Det är fråga om hormoner som löper amok för guds skull! Det är inte så att man blir tokig eller blir en sämre människa. Bra dagar tycker jag det hjälper att tänka på det hela med lite humor. Dåliga dagar bör man vara rädd om sig och pyssla om sig själv lite extra. Och när det känns alldeles för jävligt kan man alltid söka tröst i musiken. Här kommer några förslag för o