Underbara människor
Jag har turen att ha en hel del underbara människor omkring mig. :)
Såna där som tänker på en och förstår en och som verkligen finns där när det är svårt.
Först och främst maken, som utöver jobbet fixat det mesta här hemma under förra veckan utan att klaga eller sucka över arbetsbördan. Tvärtom har han noga passat på mig så jag inte gör mer än nödvändigt och över min förmåga.
Och så E, som är mitt uppe i studierna men som ändå lyckats ta ut Teo på promenad varje dag utan problem. :)
Sen har vi kära syster som erbjöd sig att åka in till mig och rasta hunden idag, trots att hon själv har en hel kennel hemma! Jag blir glad av sån omtanke. :)
Och vännen A, som föreslog att om det blev för besvärligt kunde hon komma ner och hjälpa till... från Stockholm... 50 mil, typ.
I helgen var vi bortbjudna på spelkväll men fick tyvärr tacka nej. Jag vågade inte riskera att bli sämre igen nu när jag varit så dålig och precis börjat känna mig bättre. Mycket tråkigt, men det är som det är. Inga sura miner från vännerna dock, utan bara full förståelse.
Ett annat gäng vänner ville också gärna träffa oss i helgen, så vi blev först bjudna på middag i fredagskväll, men tackade nej även till detta, p g a min form för tillfället. Då tar sig vännerna för att åka hit istället och inte nog med det. De handlar med sig mat på vägen och lagar till den också! Så vi åt lunch tillsammans och jag kunde umgås och ha trevligt utan att bli sämre efteråt. Suveränt! :) Det värmer i hjärtat med såna underbara människor.
Tack alla! Ni är guld värda! Kram
Såna där som tänker på en och förstår en och som verkligen finns där när det är svårt.
Först och främst maken, som utöver jobbet fixat det mesta här hemma under förra veckan utan att klaga eller sucka över arbetsbördan. Tvärtom har han noga passat på mig så jag inte gör mer än nödvändigt och över min förmåga.
Och så E, som är mitt uppe i studierna men som ändå lyckats ta ut Teo på promenad varje dag utan problem. :)
Sen har vi kära syster som erbjöd sig att åka in till mig och rasta hunden idag, trots att hon själv har en hel kennel hemma! Jag blir glad av sån omtanke. :)
Och vännen A, som föreslog att om det blev för besvärligt kunde hon komma ner och hjälpa till... från Stockholm... 50 mil, typ.
I helgen var vi bortbjudna på spelkväll men fick tyvärr tacka nej. Jag vågade inte riskera att bli sämre igen nu när jag varit så dålig och precis börjat känna mig bättre. Mycket tråkigt, men det är som det är. Inga sura miner från vännerna dock, utan bara full förståelse.
Ett annat gäng vänner ville också gärna träffa oss i helgen, så vi blev först bjudna på middag i fredagskväll, men tackade nej även till detta, p g a min form för tillfället. Då tar sig vännerna för att åka hit istället och inte nog med det. De handlar med sig mat på vägen och lagar till den också! Så vi åt lunch tillsammans och jag kunde umgås och ha trevligt utan att bli sämre efteråt. Suveränt! :) Det värmer i hjärtat med såna underbara människor.
Tack alla! Ni är guld värda! Kram
Kommentarer
Skicka en kommentar