Summan av lasterna...

... är ju konstant, sägs det.
Dock har aldrig någon talat om för mig att det samma gäller för smärtor?!

Alltså... min fibromyalgi är ju bättre sen en tid tillbaka och jag är ytterst tacksam och glad över detta! :)
Bl a innebär det att jag kan röra mig lättare, mera och snabbare och det är kul. Jättekul!

Det är bara en hake. Efter femton års dvala har mina muskler fått ett brutalt uppvaknande. Jag har redan berättat om träningsvärken från helvetet efter att jag skurat duschen före jul. Idag gick jag en promenad, en rask promenad i motvind och snöstorm. Glad var jag, det gick ju så bra att gå och fort gick det med och hunden var lycklig. Allt frid och fröjd... tills jag kom hem.
Jag hade tänkt fortsätta dagen med dammsugning och diskplockning men därav blev intet! Hela bäckenregionen med höfter, rygg och mage protesterar å det grövsta. Jag har ont som f-n, rent ut sagt. Kan inte böja mig, kan knappt torka mig efter toabesök och har en gångstil liknande Frankensteins monster.
Ja, och så har vi lilla knät också. Stackars, lilla vänsterknät som har en 25 år gammal skada som inte gjort mycket väsen av sig. Men nu har den gett sig till känna och knät protesterar vilt!

Sjukgymnast är vad jag behöver och jag ringde en sådan idag, beredd på lång väntetid. Döm om min förvåning när jag fick tid redan på måndag! Vilken flax! :)

Så nu ska här tränas knä och magmuskler i första hand. Träningsvärk är ju positivt i och för sig, men någon måtta får det vara. Jag har ingen lust att bli mer invalidiserad än jag varit tidigare liksom.

Men just nu är summan av smärtorna konstant. Aj, aj, aj!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Vila i frid, lilla fina mamma

Min vardag