Försiktigt optimistisk

Det har hänt något oväntat med mig de senaste månaderna, ja senaste halvåret kan jag nog säga.

Jag mår bättre! 

Det har jag ju gjort periodvis förut också, men denna gång är det annorlunda.

Skoven har kommit mera sällan och de som kommit har varit lindrigare än de brukar vara.

Jag orkar mera och återhämtar mig snabbare.

I många år har jag bara orkat göra en sak per dag... i bästa fall. Nu kan jag ta en paus och sen fortsätta med något och ibland till och med fortsätta med en tredje sak efter ytterligare en paus!

Det har jag inte orkat på många år och i veckan kom jag på mig själv med att med förvåning inse att "men jag orkar ju det här också!"

Jag blir visserligen trött fortfarande, men inte lika medvetslöst trött som förut och jag har fortfarande ont, men inte lika ont som tidigare. Jag orkar sällan en hel dag utan att sova så här års, men jag behöver inte sova lika länge och det händer oftare att det räcker med att jag sätter mig och vilar en stund, utan att sova. Och i somras sov jag inte middag ofta alls! 

En klar förbättring har skett och den är så pass uppenbar att även maken har märkt det.

Vad beror detta på, kan man undra?

Jag vet inte. Kanske har den varma sommaren och milda hösten sin inverkan. Kanske är jag mer avslappnad nu när jag är "sjukpensionär" sen två år tillbaka och slipper stressen att gång på gång försöka arbeta och oron för att tvingas ut i projekt som min kropp inte orkar med. Kanske har Teo sin inverkan. Han sprudlar ju av livsglädje och drar ut mig på dagliga promenader. :D Sen har jag hittat mindfulness också och min känsla är att förändringen började på allvar när jag satte mig in i detta och att det har en stor del i hur jag mår nu. Mindfulness är bl a oerhört avstressande och jag har jobbat mycket med de olika stegen och förändrat min syn på många saker i livet. Släppt gammalt skräp och gjort mig av med mycket oro. För det som härjar i vårt psyke kommer ofta ut i kroppen, som i mitt fall i värk och utmattning. Det betyder inte att man är inbillningssjuk utan de fysiska symptomen är nog så verkliga!

Att tro på att jag håller på att bli frisk verkar dock fåfängt. Chansen att tillfriskna från fibromyalgi är minimal. Men jag är glad och tacksam för att jag mår bättre och njuter så länge det varar. Jag hoppas förstås på länge! :)