En jul med blandade känslor
Jag har filat på det här inlägget ett tag. Det är så mycket roligare att skriva lättsamma och dråpliga inlägg om "brottning" med en julgran och ärligt talat så är jag så hjärtligt trött på att vara ledsen! Fast sorgen låter sig ju inte styras. Självklart innebär årets jul mycket känslor. Dubbla sådana. Det känns väldigt konstigt att flera kära kommer att fattas. Förra julen var ju mest kaos och fasa så jag hann inte riktigt sakna svågern då trots att det är ett drygt år sedan han lämnade oss. Och sen min Lasse...och mamma...och Teo. Det är fortfarande så overkligt att alla dessa försvann på så kort tid! Och självklart kommer det att kännas extra när det är storhelg. I morgon ska vi hålla liv i traditionen som Lasse införde. Vi ska gå ut och äta. Barn, barnbarn och jag. Det har vi gjort i många år nu. Men i år träffas först en hel del av oss på kyrkogården och tänder ljus på hans grav. Sen har vi bokat bord på restaurang. Han hade verkligen gillat att vi fortsatte. Men som