Egalias egenheter

Munskyddens lov har besjungits från diverse olika håll sedan covid-19 tog fart. Munskyddens vara eller icke vara har diskuterats och debatterats både högt och lågt i månader nu. Sverige har blivit hårt kritiserat, inte bara för sin coronapolicy i allmänhet, utan för sin munskyddspolicy i synnerhet. Debatten tar liksom aldrig slut och många verkar tycka att munskydd är allena saliggörande och det bästa sättet att bekämpa covid-19. Så… är munskydd A och O? Både ja och nej. Inom vården är de absolut nödvändiga och har så varit sen munskydden uppfanns. Vid risk för smitta bör de, för största säkerhet, kombineras med visir och övrig skyddsutrustning. När det gäller användandet av munskydd ute i samhället bland allmänheten känner jag mig mycket tveksam. Därför ber jag dig titta på denna lilla film och därefter fundera över hur många ”vanliga människor” världen över, som verkligen använder munskydd så som de borde? Sex steg i att använda munskydd Själv har jag sett d

Under dagen har tidernas bästa norgehistoria uppenbarat sig.  Ja, ni har säkert hört? Norge tillåter norrmän att semestra på Gotland i sommar och gotlänningar hälsas välkomna att besöka Norge. Vi som bor i övriga delar av Sverige ska icke göra oss besvär.  Jag har skrattat varje gång jag läst/hört om detta under dagen. Först trodde jag inte det var sant, men det var det... Denna nyhet, som jag finner helt sanslöst ologisk har gett upphov till följande funderingar hos mig: - Gotland är ett av Sveriges största "turistställen". Varför i all sin dar anser Norge det lämplig att deras invånare besöker just denna ö? I synnerhet som de tydligen klassar hela övriga Sverige som högriskområde.  - Hur ska norrmännen ta sig till Gotland? Det går inga direktflyg, det finns inga färjelinjer mellan Norge och Gotland. Denna öppning för Gotlandssemester gäller tydligen enbart de norrmän som äger egen båt och dessa måste då ta sig runt hela Sveriges sydspets för att komma till en ö

Vad händer med journalistkåren och dess etik både i Sverige och övriga världen? Skeendet har i och för sig pågått länge, men blivit särskilt tydligt på senare år och inte minst nu under coronapandemin. Med all önskvärd tydlighet framgår det allt mer att dagens journalister tappat både sans och balans i mångt och mycket.  Det hela började för flera år sedan med sajter som Avpixlat, Nyheter idag, Samhällsnytt m.fl. som utan några betänkligheter publicerade fake news på löpande band. Till en början förfasade sig många över skandalrubrikerna, köpte det som skrevs rakt av och delade massor. Detta lugnade sig något när allt fler blev allt mer medvetna om källkritik. Utom en liten klick faktaresistenta foliehattbärare förstås.  Sen kom Joakim Lamotte, för att bara nämna ytterligare en journalist i total avsaknad av pressetik. Och Katarina Janousch för att nämna ännu en.  Nu började andra journalister vädra morgonluft och fick en nytändning, verkar det som. ”Ahaaa!” Om en bara

Jag måste bara få fråga om vissa delar av vår befolkning drabbats av någon sorts ny variant av dumhet? Och vad värre är, dessa personer verkar inte ha något emot att visa upp hur trögfattade och korkade de är heller! Det är så en har lust att ta med sig en skämskudde ut på promenaderna. Nu snackar jag inte enbart om folk som envisas med att hänga på barer och sitta alldeles för tätt ihop på restauranger och uteserveringar. Inte heller avser jag bara de restaurangägare som envist vägrar att följa reglerna, även om dessa också ingår i denna grupp.  Det måste väl för sjutton vara bättre att plocka bort hälften av borden och kunna ha öppet än att få sitt företag stängt av myndigheter? Rätt ofta, flera gånger i veckan faktiskt, passerar jag vår stora ICA-butik nåt kvarter bort. Går ofta förbi där när jag är ute på promenad med hunden. Och varje gång, helt ofelbart varje gång, ser jag förbluffande många 70+ som rör sig ut och in i affären. Två gånger senaste

Förändringar är jobbiga! Vi känner alla motstånd mot påtvingade förändringar. Hur många har inte suckat och stönat över omorganiseringar på arbetsplatsen genom åren? Det är en himmelsvid skillnad på att tvingas till förändring mot att själv välja den. Det är ju så mycket bekvämare att fortsätta som man alltid har gjort och göra som man är van. Människan är rätt bekväm och lat av sig, enligt min mening. Förändring tvingar en till eftertanke, gamla rutiner ska bytas, man måste tänka och anstränga sig. Tröttsamt! Nu är vi i det läget att tillvaron förändrats för de allra flesta p g a covid-19. Och vi hanterar förändringen i vår vardag på olika sätt.  De flesta klarar det galant eller i alla fall bra, även om många suckar, muttrar och knorrar. Men vi gör det vi måste.  Sen har vi en grupp som kämpar emot in i det längsta och de gör sig själva en otjänst. En viss tid, kanske ganska lång tid, kan man välja att låtsas som att förändringen inte existerar. Man fortsätter al

"Men för helvete!" sa vår vaktmästare när jag ringde honom i morse. "Jävla stolpskott!", tillade han sen. Det var inte mig han menade med detta kraftuttryck utan en granne här i huset. Sen svor han lite till och tackade sen ca tio gånger om för att jag ringde. Igår, när jag klev in i hissen för att åka ned till källaren och hänga tvätten, stod grannen på våningen ovanför redan där. Hon tryckte sig in i ett av de bakre hörnen. "Det är viktigt att hålla avstånden", sa jag lite skämtsamt och i samma stund noterade jag att hon var totalt, jävla genomförkyld!  Jag flyttade mig så nära hissdörren jag kunde och förklarade att jag tillhör riskgruppen. Som tur är har vi en stor hiss. Människan jobbar på akuten och nu meddelade hon mig glatt att hon träffat på Coronasmittade patienter. Sen visade det sig att hon också skulle till källaren. Hon berättade att hon skulle bada bastu. Husets gemensamma bastu... När jag frågade om det verkligen var lämpligt nu n

Jag erkänner att rubriken nog kan upplevas som mycket provocerande. Massor av människor tvingas jobba hemifrån, isolera sig och praktisera social distans. Inget uteliv, inga fester och tillställningar, inte gå ut på fika, en drink eller springa på stan och shoppa loss, inga utlandsresor eller ens fjällsemester över påsken.  Fler och fler insjuknar, en del behöver sjukhusvård eller t o m intensivvård. En del överlever inte. Covid-19 är en världskris, hälsomässigt och ekonomiskt för väldigt många. Inget att skoja om alls egentligen. Vad jag vill med detta blogginlägg är att beskriva nuvarande läge ur min egen synvinkel. För den vinkeln är annorlunda än många andras.  P g a sjukdomar har jag inte kunnat förvärvsarbeta på många år. Jag har varit tvungen att hålla mig hemma därför att jag inte orkat/klarat av annat. Inte under en begränsad period, utan social distans, enskildhet, avsaknad av sådant många tar för givet har varit min vardag år ut och år in.  Jag tänker, inte på något v