Gårdagens "corona-bryt"

"Men för helvete!" sa vår vaktmästare när jag ringde honom i morse. "Jävla stolpskott!", tillade han sen.
Det var inte mig han menade med detta kraftuttryck utan en granne här i huset. Sen svor han lite till och tackade sen ca tio gånger om för att jag ringde.

Igår, när jag klev in i hissen för att åka ned till källaren och hänga tvätten, stod grannen på våningen ovanför redan där. Hon tryckte sig in i ett av de bakre hörnen. "Det är viktigt att hålla avstånden", sa jag lite skämtsamt och i samma stund noterade jag att hon var totalt, jävla genomförkyld! 
Jag flyttade mig så nära hissdörren jag kunde och förklarade att jag tillhör riskgruppen. Som tur är har vi en stor hiss.

Människan jobbar på akuten och nu meddelade hon mig glatt att hon träffat på Coronasmittade patienter.

Sen visade det sig att hon också skulle till källaren. Hon berättade att hon skulle bada bastu. Husets gemensamma bastu...

När jag frågade om det verkligen var lämpligt nu när hon var så förkyld, missuppfattade hon mina intentioner totalt och svarade att idag var det fjärde dagen i rad som hon badade bastu och det var så himla bra för det lindrade symptomen. Sen gick hon.

Kvar stod jag och kände mig väldigt glad över att vi inte använt bastun på senaste veckan drygt. Och sen tänkte jag på de övriga boende som brukar använda bastun. Det bor många gamla människor här.
Jag tänkte vidare på att virus kan finnas kvar på hårda ytor i 5-7 dagar.

Tillbaka i lägenheten igen tvättade jag händerna mycket grundligt och var fly förbannad. Maken blev också förbannad.

Hur tänkte människan? Tänkte hon över huvud taget? Hon ska sitta i karantän i sin lägenhet och inte springa omkring i allmänna utrymmen. Framför allt inte kontaminera vår gemensamma bastu! Hon ska inte ens befinna sig i hissen! 

Därav mitt telefonsamtal till vaktmästaren i morse. Och vad han tyckte vet ni ju redan.

Nu är bastun stängd tills vidare.

Håller med vaktmästaren, även om jag inte brukar kalla folk elaka saker, men här är nog stolpskott det rätta ordet. För milt nästan. Jag kan tänka mig värre tillmälen som jag inte tänker plåga era ögon med i denna text.

Fan!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Tack för allt, min fina pälskling

Två blev en