Egalias egenheter

Förändringar är jobbiga! Vi känner alla motstånd mot påtvingade förändringar. Hur många har inte suckat och stönat över omorganiseringar på arbetsplatsen genom åren? Det är en himmelsvid skillnad på att tvingas till förändring mot att själv välja den. Det är ju så mycket bekvämare att fortsätta som man alltid har gjort och göra som man är van. Människan är rätt bekväm och lat av sig, enligt min mening. Förändring tvingar en till eftertanke, gamla rutiner ska bytas, man måste tänka och anstränga sig. Tröttsamt! Nu är vi i det läget att tillvaron förändrats för de allra flesta p g a covid-19. Och vi hanterar förändringen i vår vardag på olika sätt.  De flesta klarar det galant eller i alla fall bra, även om många suckar, muttrar och knorrar. Men vi gör det vi måste.  Sen har vi en grupp som kämpar emot in i det längsta och de gör sig själva en otjänst. En viss tid, kanske ganska lång tid, kan man välja att låtsas som att förändringen inte existerar. Man fortsätter al

"Men för helvete!" sa vår vaktmästare när jag ringde honom i morse. "Jävla stolpskott!", tillade han sen. Det var inte mig han menade med detta kraftuttryck utan en granne här i huset. Sen svor han lite till och tackade sen ca tio gånger om för att jag ringde. Igår, när jag klev in i hissen för att åka ned till källaren och hänga tvätten, stod grannen på våningen ovanför redan där. Hon tryckte sig in i ett av de bakre hörnen. "Det är viktigt att hålla avstånden", sa jag lite skämtsamt och i samma stund noterade jag att hon var totalt, jävla genomförkyld!  Jag flyttade mig så nära hissdörren jag kunde och förklarade att jag tillhör riskgruppen. Som tur är har vi en stor hiss. Människan jobbar på akuten och nu meddelade hon mig glatt att hon träffat på Coronasmittade patienter. Sen visade det sig att hon också skulle till källaren. Hon berättade att hon skulle bada bastu. Husets gemensamma bastu... När jag frågade om det verkligen var lämpligt nu n

Jag erkänner att rubriken nog kan upplevas som mycket provocerande. Massor av människor tvingas jobba hemifrån, isolera sig och praktisera social distans. Inget uteliv, inga fester och tillställningar, inte gå ut på fika, en drink eller springa på stan och shoppa loss, inga utlandsresor eller ens fjällsemester över påsken.  Fler och fler insjuknar, en del behöver sjukhusvård eller t o m intensivvård. En del överlever inte. Covid-19 är en världskris, hälsomässigt och ekonomiskt för väldigt många. Inget att skoja om alls egentligen. Vad jag vill med detta blogginlägg är att beskriva nuvarande läge ur min egen synvinkel. För den vinkeln är annorlunda än många andras.  P g a sjukdomar har jag inte kunnat förvärvsarbeta på många år. Jag har varit tvungen att hålla mig hemma därför att jag inte orkat/klarat av annat. Inte under en begränsad period, utan social distans, enskildhet, avsaknad av sådant många tar för givet har varit min vardag år ut och år in.  Jag tänker, inte på något v

Som en del av er vet är min mamma mycket gammal. Till hösten fyller hon 97, en aktningsvärd ålder. Hon är i hyfsad form för sin ålder, måste man säga, men närminnet sviktar rejält.  Hon kan fråga något och vi svarar och sen frågar hon exakt samma sak någon minut senare.  Varje fredag hälsar vi på henne, syster och jag. Vid dagens besök återupptog vi sökandet efter hennes försvunna garagenyckel. Så vi började alltså leta.  Att leta efter något hemma hos mor är som att leta efter en nål i en höstack! Hon har tusen miljoner prylar i någon form av väldigt oorganiserat kaos.  Efter bara en kort stunds letande frågade mamma vad vi letade efter och vi förklarade att det var garagenyckeln som var försvunnen. Mor satte genast igång att leta hon också vilket enbart försvårar sökandet och gör att det tar tio gånger längre tid, men det kan man ju inte säga så självklart fick hon hjälpa till.  "Men den kan väl inte vara försvunnen, den nyckeln är ju så stor", sa hon strax varpå v

Inte behöver jag ens nämna att "Coronakrisen" härjar globalt?  Ett elakt virus sprider sig över hela vår värld. Vissa stora världsledare har försökt lägga locket på, andra försöker framföra diverse konspirationsteorier eller bagatellisera det hela, vilket får mig att starkt ifrågasätta kompetensen hos dessa personer.  En del tyckte att det viktigaste är att hamstra toalettpapper?! Ehh...jaha... Andra är smått hysteriska och flyr vid minsta lilla harkling från omgivningen. Maken råkade hosta på ICA i förra veckan och gången han befann sig i tömdes på nolltid.  Sen finns det de som kör med "den-gamla-goda-tiden-kortet" eller "jag-brukar-minsann-aldrig-bli-sjuk-kortet" eller också har de gått in i den totala förnekelsen och tror att alla andra är i riskzonen, men inte de.  Ok, du kanske har klarat dig ifrån både Asiaten och Hongkong-influensan. Grattis till det! Men det var långt ifrån alla som gjorde. Många strök med när dessa härjade, liksom ännu fle

För att förstå följande blogginlägg hänvisar jag till ett tidigare inlägg:  Det går inte fort men det blir fel I-landsproblemet med "gardinjävlarna" visade sig bli en tämligen långrandig historia. Hela hösten letade jag efter nya gardiner på alla ställen jag kunde komma på, svenska sajter, utländska sajter, fysiska butiker, loppisar... Ingenstans hittade jag några gardiner som föll mig i smaken! Jo, förresten. På ett ställe hittade jag en gardin som var helt fantastisk. Det var bara den lilla haken att den kostade 995 kr... för en gardinlängd. Jag behövde fyra.  Kanske är det normalt för många att punga ut med ca 4000 spänn för gardiner till två rum? Dock inte för mig. Så satans viktigt är det faktiskt inte med gardiner utan då kan jag ha mycket roligare för de pengarna. Nä, jag är inte snål, bara ekonomisk! Vissa tycker inte att en behöver ha gardiner alls och det är förstås helt ok. Dock tycker jag att textilier, som t ex mattor och gardiner dämpar ljud i bostaden och d

En lördag i november hade jag en riktig toppendag! *glad* Först fick jag besök av äldste sonen och hans fru och vi hade en mycket trevlig, om än kort, pratstund. <3 På eftermiddagen tog jag bussen till Göteborg och möttes upp av min dotter. Vi tog spårvagnen till son nr 2 där jag fick se hans och sambons nya lägenhet som var jättefin. Sen kom även dotterns pojkvän och vi åt en riktigt god måltid som bestod av färska räkor, sallad, aioli, bröd, ost och gott vin.  Efter det besöket drog dottern och jag till Scandinavium för att uppleva hennes julklapp till mig från förra julen. Vi hade biljetter till Mia Skäringers show "Avig Maria - No more fucks to give".  Alltså den kvinnan! Hon höll låda så gott som ensam på scenen i 2½ timma! Hon fyller Scandinavium tre kvällar i rad.  I min ålder är en inte precis lätt att imponera på men detta var nåt utöver det vanliga. Hade lätt suttit kvar både en och två timmar till för att lyssna på henne.  Det var inte svårt att relater