Karantän är ju kul! eller social distans ur min synvinkel
Jag erkänner att rubriken nog kan upplevas som mycket provocerande. Massor av människor tvingas jobba hemifrån, isolera sig och praktisera social distans. Inget uteliv, inga fester och tillställningar, inte gå ut på fika, en drink eller springa på stan och shoppa loss, inga utlandsresor eller ens fjällsemester över påsken. Fler och fler insjuknar, en del behöver sjukhusvård eller t o m intensivvård. En del överlever inte. Covid-19 är en världskris, hälsomässigt och ekonomiskt för väldigt många. Inget att skoja om alls egentligen. Vad jag vill med detta blogginlägg är att beskriva nuvarande läge ur min egen synvinkel. För den vinkeln är annorlunda än många andras. P g a sjukdomar har jag inte kunnat förvärvsarbeta på många år. Jag har varit tvungen att hålla mig hemma därför att jag inte orkat/klarat av annat. Inte under en begränsad period, utan social distans, enskildhet, avsaknad av sådant många tar för givet har varit min vardag år ut och år in. Jag tänker, inte på något v