Egalias egenheter

I slutet av sommaren är det äntligen dags! Vi ska flytta.  Efter nästan två års köande för en mindre lägenhet hos vår hyresvärd, har vi nu fått en trea på 80 kvm med mycket bra planlösning. Det blir ingen lång flytt, bara till grannfastigheten.  Vår nuvarande lägenhet på 142 kvm är helt underbar att bo i och jag är så tacksam över att att ha fått bo i så bra och fint de senaste åren. Men nu är det dags för förändring.  Hur mycket vi än gillar vår stora lägenhet, med jättebalkong, uteplats, bastu och egen tvättstuga, så finns det även annat i livet att prioritera.  Resa t ex. Resa vill vi göra nu medan vi fortfarande orkar och är hyfsat friska. Vid vår ålder vet en liksom inte hur länge det varar och tiden går.  Det ultimata hade förstås varit att bo kvar i drömlägenheten och kunna resa när vi vill. Men så mycket pengar har vi inte. Därför ställde vi oss i kö för ett mindre boende.  Och nu är det påskrivet och klart. En helt vanlig standardtrea med balkong och en hyra som är n

Ja, här kommer ett blogginlägg om lite av varje, enbart för att jag känner för att skriva av mig.  Livet rullar på i rätt bra tempo och jag är så lycklig för att både kroppen och orken håller! Känner mig fortfarande förvånad när jag märker att jag orkar göra både det ena och det andra trots att det är två och ett halvt år sedan nu som mitt liv tog en vändning i rätt riktning tack vare kostomläggning.  Idag stod städning på programmet. Inte så kul men rätt nödvändigt. Så jag städade i två timmar utan större problem. Sen gick jag till affären och på hemväg därifrån slog det mig att jag missat en sak i planeringen. En sak som måste fixas bums, nämligen att baka rulltårtor till söndagens kalas. Så jag gick hem med maten, ut med hunden och sen till affären igen, för naturligtvis fattades det några ingredienser. Ibland blir en lite trött på sig själv! Väl hemma igen satte jag igång med baket och en stund senare var rulltårtorna i hamn.  Lite dans måste jag också skriva om! :D I en och e

Ja här kommer ännu ett blogginlägg om dans. Vissa termer i detta inlägg kan nog endast förstås av den som någon gång dansat linedance, men jag orkar inte kasta mig in i förklaringar denna sena timma. Min hjärna är trött. Tröttare än på länge, men nyttigt trött. Idag har jag varit på mitt livs första sommardans som stans linedanceförening arrangerade. Det var så sjukt roligt!! Både kropp och själ jublar när jag får tillfälle att dansa och det är inte så konstigt med tanke på alla år av påtvingat dansuppehåll. Vi dansade olika danser, både lätta för oss nybörjare och svårare för de som kan mera. Bra mix. Och en ny dans lärdes ut. Jag tittade i förväg på länken som lagts ut på föreningens facebooksida, för att få ett hum om denna dans. Och fattade absolut ingenting! Så jag googlade fram ett schema över stegen i dansen. Och begrep ingenting då heller! :D Sjukt svår dans, nog den svåraste jag försökt lära mig. Men superkul och väldigt häftig musik, så jag tar den som e

Som ni säkert redan vet, började jag dansa linedance för ett par år sedan. Jag är fortfarande grymt lycklig över detta. Bakgrunden, som nog också är bekant för många, är att jag dansat väldigt mycket tidigare i livet. Jazzbalett i flera år, bugg, lindyhop, gammaldans m.m. Och sen blev jag så sjuk att dans inte var att tänka på så jag la den på hyllan och trodde väl aldrig att jag skulle dansa igen. Men så blev det och det är en helt enorm glädje. Ännu mindre trodde jag att jag någonsin skulle vara med på en uppvisning i dans inför publik! Men vår ledare i kulturföreningen där jag dansar en gång i veckan frågade oss för ett par månader sedan om vi skulle vara med på föreningskvällen längre fram på våren. ”Ja för tusan”, svarade vi glatt och sen började vi öva. Ju närmare i tiden vi kom desto mer började jag fundera på vad tusan jag sagt ja till! Skulle jag dansa på en scen? Inför publik? På en teater??!! Trots allt mitt dansande i yngre år har jag aldrig deltagit

Ja, som det kan bli! :D Nu har språkpolisen – aka jag – fått hybris lite smått. Och det just på ordet hybris! För på senare tid har jag upplevt att flera personer använder ordet hybris helt fel. Och det är ju mänskligt att missuppfatta såklart. Ungefär som att allt fler verkar säga ”dra alla över en kant”, när det egentligen heter ”dra alla över en kam”. För att inte tala om alla dessa särskrivningar… *morrar* Nåväl, åter till ordet hybris. Låt oss börja från början. Hybris har sitt ursprung i grekisk mytologi och anger en vilja att efterlikna, eller ännu hellre överträffa, gudarna. En form av storhetsvansinne, typ. Övermod, är en något mer modern synonym. Hybris är något man kan känna när man haft vissa, begränsade, framgångar inom ett visst område och efter det tror sig kunna uträtta storverk inom samma genre. Hybris är när man fått blodad tand och tror sig vara bäst och kunna prestera bättre än någon annan inom ett visst ämne. Hybris är det jag får

Som hundägare råkar man ibland ut för konstiga hundmöten på sina promenader. Men hundmöten menar jag när jag och min hund möter en annan hundägare med sin vovve. Idag upplevde jag nog det konstigaste mötet hittills! Jag kom gående på en trottoar och såg en kvinna med en stor hund på en gräsmatta längre fram. Hunden fick syn på min hund och la sig platt ned som vissa hundar gör ibland när de blir intresserade. Kvinnan stod kvar där på gräsmattan med sin hund och vi fortsatte framåt på trottoaren. När vi kom i jämnhöjd med varann for hennes stora hund upp, kastade sig ut i kopplet som hon släppte efter på tills det bara var några meter mellan oss. "Bry dig inte om", sa jag till Teo och det gjorde han inte heller utan vi fortsatte framåt. Då ropar kvinnan till mig: "Stanna, stanna!" Jag vänder mig om och frågar förvånat: "Varför?" "Du kan ju inte bara gå!", svarar hon och pekar på sin hund. Jag försökte förtvivlat förstå vad damen menade

För ca ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om raketdoktorn som jag fick träffa en söndag på vårdcentralen för min årliga diabeteskontroll.  Idag var jag kallad till ny kontroll och döm om min förvåning när jag fick träffa samma doktor igen! Det är inte vanligt på min högt belastade och rätt röriga vårdcentral.  Anledningen till att jag inte byter vårdgivare är att det inte finns en enda vårdcentral i staden som uppmuntrar min variant av diabetesvård samt att min nuvarande vårdcentral är den som ligger närmast geografiskt så det är lätt att kika in för en provtagning bl a. Jag har ju fler sjukdomar så provtagningarna duggar tätt ibland.  Hur som helst; "raketdoktorn" var ju glad och rolig sist så jag var rätt nöjd med att träffa honom igen.  Han välkomnade mig med ett stort leende och frågade hur jag mådde. "Jodå, jag mår bara bra", svarade jag glatt. ' "Micket bra", replikerande han på sin polskklingande svenska och sen sprutade han ur sig in