Och priset för konstigaste hundmöte går till...
Som hundägare råkar man ibland ut för konstiga hundmöten på sina promenader. Men hundmöten menar jag när jag och min hund möter en annan hundägare med sin vovve.
Idag upplevde jag nog det konstigaste mötet hittills!
Jag kom gående på en trottoar och såg en kvinna med en stor hund på en gräsmatta längre fram. Hunden fick syn på min hund och la sig platt ned som vissa hundar gör ibland när de blir intresserade. Kvinnan stod kvar där på gräsmattan med sin hund och vi fortsatte framåt på trottoaren.
När vi kom i jämnhöjd med varann for hennes stora hund upp, kastade sig ut i kopplet som hon släppte efter på tills det bara var några meter mellan oss. "Bry dig inte om", sa jag till Teo och det gjorde han inte heller utan vi fortsatte framåt.
Då ropar kvinnan till mig: "Stanna, stanna!"
Jag vänder mig om och frågar förvånat: "Varför?"
"Du kan ju inte bara gå!", svarar hon och pekar på sin hund.
Jag försökte förtvivlat förstå vad damen menade! Skulle vi stanna och beundra hennes otrevliga best? Eller ville hon att jag rent av skulle låta min, hälften så stora, hund hälsa på hennes så att den på något sätt skulle lugna ned sig?
Är det mitt problem att hennes hund har problem vid hundmöten? Nej!
Är det ens min uppgift att hjälpa henne med detta? Absolut inte!
Så jag svarade: "Jo, jag kan bara gå! Vi hälsar inte på hundar som beter sig som din!" Och så gick vi vidare.
Visst hade jag kunnat fråga henne vad hon menade och jag hade haft mycket mer att säga i ämnet hundmöten och träning på detta. Men jag valde att inte försöka överrösta hennes vrålande monsterhund, så vi avlägsnade oss skyndsamt, Teo och jag.
Lite smått upprörd och väldigt förvånad tänkte jag några väl valda ord om inkompetenta hundägare.
Det här var sannerligen ett udda hundmöte!
Idag upplevde jag nog det konstigaste mötet hittills!
Jag kom gående på en trottoar och såg en kvinna med en stor hund på en gräsmatta längre fram. Hunden fick syn på min hund och la sig platt ned som vissa hundar gör ibland när de blir intresserade. Kvinnan stod kvar där på gräsmattan med sin hund och vi fortsatte framåt på trottoaren.
När vi kom i jämnhöjd med varann for hennes stora hund upp, kastade sig ut i kopplet som hon släppte efter på tills det bara var några meter mellan oss. "Bry dig inte om", sa jag till Teo och det gjorde han inte heller utan vi fortsatte framåt.
Då ropar kvinnan till mig: "Stanna, stanna!"
Jag vänder mig om och frågar förvånat: "Varför?"
"Du kan ju inte bara gå!", svarar hon och pekar på sin hund.
Jag försökte förtvivlat förstå vad damen menade! Skulle vi stanna och beundra hennes otrevliga best? Eller ville hon att jag rent av skulle låta min, hälften så stora, hund hälsa på hennes så att den på något sätt skulle lugna ned sig?
Är det mitt problem att hennes hund har problem vid hundmöten? Nej!
Är det ens min uppgift att hjälpa henne med detta? Absolut inte!
Så jag svarade: "Jo, jag kan bara gå! Vi hälsar inte på hundar som beter sig som din!" Och så gick vi vidare.
Visst hade jag kunnat fråga henne vad hon menade och jag hade haft mycket mer att säga i ämnet hundmöten och träning på detta. Men jag valde att inte försöka överrösta hennes vrålande monsterhund, så vi avlägsnade oss skyndsamt, Teo och jag.
Lite smått upprörd och väldigt förvånad tänkte jag några väl valda ord om inkompetenta hundägare.
Det här var sannerligen ett udda hundmöte!
Kommentarer
Skicka en kommentar