Avancerat dansnörderi!

Ja här kommer ännu ett blogginlägg om dans. Vissa termer i detta inlägg kan nog endast förstås av den som någon gång dansat linedance, men jag orkar inte kasta mig in i förklaringar denna sena timma.

Min hjärna är trött. Tröttare än på länge, men nyttigt trött.

Idag har jag varit på mitt livs första sommardans som stans linedanceförening arrangerade. Det var så sjukt roligt!! Både kropp och själ jublar när jag får tillfälle att dansa och det är inte så konstigt med tanke på alla år av påtvingat dansuppehåll.

Vi dansade olika danser, både lätta för oss nybörjare och svårare för de som kan mera. Bra mix.

Och en ny dans lärdes ut. Jag tittade i förväg på länken som lagts ut på föreningens facebooksida, för att få ett hum om denna dans. Och fattade absolut ingenting! Så jag googlade fram ett schema över stegen i dansen. Och begrep ingenting då heller! :D

Sjukt svår dans, nog den svåraste jag försökt lära mig.

Men superkul och väldigt häftig musik, så jag tar den som en utmaning.

Att lära mig den under denna kväll var en total omöjlighet, trots gedigen visning från en av ledarna och idogt stegande. Men när musiken körde igång var jag tämligen ”lost in space”, haha.

Satte några steg här och där, men yrade mest runt annars, tror jag.

Vi övade den flera gånger och det blev lite bättre för varje gång, men nåt flyt fick jag inte till. Detta beror varken på bristande undervisning eller taskig talang. Det hela hänger helt och hållet på min hjärna.

Efter två rejäla krockar med den berömda väggen och två neurologiska diagnoser, har min stackars hjärna sina begränsningar. Jag lär mig, men jag lär mig långsamt. Om jag försöker mer än vad jag klarar av, som ikväll, drar hjärnan ned rullgardinen och signalerar ”game over” och då måste jag ta paus.
Men bara det att kroppen håller är ju fantastiskt. Vi pratade faktiskt om det idag, maken och jag. Och mindes båda när jag var så dålig att han fick hjälpa mig på med kläderna innan han gick till jobbet på morgonen. Det är inte så väldigt många år sedan faktiskt. 

Så när vi övade denna snabba och häftiga dans ikväll, hängde jag med på ungefär halva dansen, sen fick jag ta paus.

Dansen går oerhört fort och jag känner i hela kroppen hur kul den är när jag väl kan den. För lära mig den ska jag!

Den är en ”herrejävlardans”. :D Ett uttryck som instruktören i den dansgrupp jag började i, tog fasta på när hon lärde ut en av de snabbare danserna och efter att ha lyckats dansa mig igenom den för första gången utbrast jag ”åh, herre jävlar!!” Så när hon ska lära ut något nytt som är lite svårt och går lite fort, tittar hon på mig och säger; ”hörru, nu kommer en herrejävlardans!” :D 

Den där första "herrejävlardansen" spelades förresten i kväll och numera hänger jag med i den... den går som en dans kan man säga. :D

Något mer ”herrejävlar” än kvällens dans har jag dock aldrig upplevt. Men roligt, som sagt.

Efter hemkomst var både ben och fötter tröttare än tröttast, för att inte tala om hjärnan. Gosade med hunden och sjönk ned i soffan. Tänkte virka lite. Men dansen släppte inte taget om mig. Lusten att kunna den blev för stor, så jag reste mig ur vår bekväma soffa och började stega. Och stega… och stega… och stega.

Fötterna hotade att säga upp sig. En liten elak djävul dök upp på min axel och sa: ”Men lägg av! Du fyller snart 62! Inse dina begränsningar, människa!”

Men viljan att kunna är starkare.

Så nu har jag lärt mig de två första åttorna. Nu är det bara resten kvar. Och sen ska jag lära mig att göra alla steg tio ggr så fort också, haha! Jo, och sen var det det där med armarna med.

Nåja, nästa sommardans är om två veckor och då ska jag jävlar i mig kunna den. Skam den som ger sig. Dessutom vill min bästa vän, som dansat linedance i hur många år som helst, att jag ska lära henne den sen. Jisses! :D

Om någon är nyfiken på hur dansen i fråga ska se ut, när jag väl kan den, så kommer en video nedan.