Egalias egenheter

Jag tror aldrig jag stött på så många rädda människor som nu.  Och det är nog inte så konstigt. Mycket händer i världen, mycket är osäkert och turbulent. Då är rädsla fullt naturligt och rätt sunt. Så länge den inte går överstyr, vill säga. Vid rädsla får kroppen ett påslag av adrenalin som får oss att vilja fly. Så långt är allt väl. Men om ingen flyktmöjlighet finns omvandlas rädslan till ilska så att vi istället ska kunna försvara oss och slåss. Om vi varken kan fly eller slåss, ja, det är då vi börjar klamra oss fast vid sånt som ger trygghet. Klara besked innebär ofta trygghet. Och om vi inte kan få klara besked utan blir överösta med information från både höger och vänster och en hel del felaktig sådan dessutom försöker vi skapa oss vår egen sanning. Vi klamrar oss då ofta fast vid sådant vi tror på, utan att egentligen ha fakta. Och tyvärr, eftersom vi nu redan är rädda, är det vi tror på ofta sådant som triggar rädslan ännu mer! Ju räddare vi blir, dest

Jag är lite bekväm av mig så istället för att skriva en massa text om året som gått kommer här ett litet sammandrag av mitt 2015 i ett urval av bilder. :) (klicka på bilderna för större format!)

En dag tidigare i höstas ringde min dotter och meddelade att hon skulle gå på Nobelfesten. "Jaha, ska ni ha nobelfest på skolan, så kul!", svarade jag glatt. :) "Nej, jag ska gå på den riktiga Nobelfesten!", sa dottern och jag svarade som jag brukar när folk ställer frågor jag aldrig trodde de skulle ställa eller kommer med otroliga påståenden: "Är du inte klok!?" :D Och sen ville jag förstås höra alla detaljer. Hon visste inte så mycket då, men hon skulle vara fanbärare och representera sin skola. Universiteten ute i landet får ytterst få platser i fanborgen på Nobelfesten varje år. Dessa lottas ut och i år fick dotterns skola en plats och den som skulle få åka lottades också fram och hon hade den sagolika turen att vinna den platsen!  Sen kom det till klänning och en himla massa regler kring den. Och två resor till Stockholm för att få information och repetera, varav den ena resan höll på att gå åt fanders p g a stormen Helga! Men det löste sig tac

Sociala medier är en hyfsat stor del av det sociala livet, i alla fall för mig. P g a sjukdom kan jag inte träffa folk alls så ofta som jag vill och då är t ex Facebook en utomordentlig väg att hålla kontakten. Så där har jag en hel del vänner. Där har jag vänner som sympatiserar med hela den politiska skalan och vänner som är troende så väl som ateister, vänner som älskar klassisk musik och som hatar den osv. Kattälskare, hundälskare, fågelälskare, blomsterälskare m.m. Det är charmigt, tycker jag. Att ha vänner med väldigt olika åsikter, livsåskådning och intressen. Det ger mig många infallsvinklar och intressanta samtal. Då och då händer det att någon vän skriver och delar väldigt mycket av sånt som jag inte sympatiserar med eller inte intresserar mig för. Men det är inget problem. Det är så lätt att sluta följa den personen en tid, att dölja aviseringarna.  Det är inget jag gör för att jag tycker illa om personen i fråga, utan för att slippa se sånt som stjäl fö

Jag anser mig vara lyckligt lottad.  Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en underbar make och barn som jag är omåttligt stolt över.  Vidare har jag en ljuvlig hund, många fina nära och kära och förmånen att kunna hjälpa dem som har det sämre lite. Visserligen med betoning på lite , men jag kan ändå göra något.  Förvisso ligger det mig i fatet att jag är sjukpensionär med tre kroniska diagnoser med allt vad det innebär av smärta, begränsningar och dålig ekonomi. Det finns vissa saker i mitt liv som börjar bli smått akuta att åtgärda, men finns det inte pengar så finns det inte.  Men jag är  ändå lyckligt lottad.  Det finns så många som har det så mycket sämre.  Jag tänker på alla som är på flykt. Och den lilla del av dessa som kommit till det kalla norden utan tillräckligt med kläder, utan att veta hur det ska bli, var de ska bo och hur deras framtid ser ut. Människor som upplevt fruktansvärda saker och som tvingats på flykt från sina hemländer.  Men jag tänker också på d

Världen är turbulent i dessa dagar.  Mycket händer, många människor lider, andra människor hatar, debattens vågor går höga.  I inlägg och kommentarer märker jag ofta en total förvirring över ord, begrepp och etiketter som vi använder på det ena och det andra för att klargöra vad och vem vi pratar om.  Missuppfattningarna blir både stora och många. Så jag tänkte presentera en liten ordlista över ord som ofta används just nu. Flykting = en person som flyr för sitt liv och inte kan bo kvar i sitt land. Flykten kan bero på förföljelse p g a ras, religion, nationalitet, politik, kön, sexuell läggning m.m. Invandrare = en person som invandrar (immigrerar) till ett annat land. Orsakerna kan vara arbetstillfällen, att anhöriga redan finns i landet eller att man inte kan bo kvar i sitt land. En flykting är alltså en invandrare, men alla invandrare är inte flyktingar. EU-migrant =  en person som använder sig av rätten till fri rörlighet inom EU. Denna rätt innebär att man kan resa

Senaste veckan har mycket känts tungt. Det som hände i Paris är inget annat än totalt fruktansvärt!  IS måste stoppas på något sätt, för de verkar redan finnas överallt och man får en känsla av att vad som helst kan hända när som helst och var som helst.  Jag är inte så orolig för egen del. Om det är meningen att jag ska bli mördad av terrorister så kan jag inte göra mycket åt det liksom. Men när en av mina barns vänner blev ihjälskjuten på en restaurang i Paris för en vecka sedan kom terrorismen plötsligt mycket nära inpå. Och jag tänkte att det kunde varit ett av mina barn som var där och kände enorm tacksamhet för att det inte var så. Och jag tänkte på den familj som nu förlorat ett älskat barn. Och då blev det tungt.  Så mycket hat...till ingen nytta alls. För hat leder aldrig till något gott. Det föder bara mera hat, det har vi ju sett.  På tal om hat, så är näthat aktuellt och omdebatterat idag. Och det är bra att det förs fram i ljuset. Så snart någon, ofta en kändis,