Lyckligt lottad
Jag anser mig vara lyckligt lottad.
Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en underbar make och barn som jag är omåttligt stolt över.
Vidare har jag en ljuvlig hund, många fina nära och kära och förmånen att kunna hjälpa dem som har det sämre lite. Visserligen med betoning på lite, men jag kan ändå göra något.
Förvisso ligger det mig i fatet att jag är sjukpensionär med tre kroniska diagnoser med allt vad det innebär av smärta, begränsningar och dålig ekonomi. Det finns vissa saker i mitt liv som börjar bli smått akuta att åtgärda, men finns det inte pengar så finns det inte.
Men jag är ändå lyckligt lottad.
Det finns så många som har det så mycket sämre.
Jag tänker på alla som är på flykt. Och den lilla del av dessa som kommit till det kalla norden utan tillräckligt med kläder, utan att veta hur det ska bli, var de ska bo och hur deras framtid ser ut. Människor som upplevt fruktansvärda saker och som tvingats på flykt från sina hemländer.
Men jag tänker också på de som saknar insikt, tolerans och empati. Som sitter gott i sina bostäder med bra löner och ondgör sig över i-landsproblem och enbart tänker på vilka nackdelar flyktingkatastrofen kan innebära för just dem. De som fastnat i egoismträsket och inte kan tänka sig att avstå nånting alls för att hjälpa, de som bygger sin tillvaro på fantasier och fördomar och hugger som kobror mot antirasismen. De som tror att Sverige är en egen planet, isolerad från övriga världen. Och vet ni? Jag tror dessa människor är de som är minst lyckligt lottade!
Jag har tak över huvudet, mat på bordet, en underbar make och barn som jag är omåttligt stolt över.
Vidare har jag en ljuvlig hund, många fina nära och kära och förmånen att kunna hjälpa dem som har det sämre lite. Visserligen med betoning på lite, men jag kan ändå göra något.
Förvisso ligger det mig i fatet att jag är sjukpensionär med tre kroniska diagnoser med allt vad det innebär av smärta, begränsningar och dålig ekonomi. Det finns vissa saker i mitt liv som börjar bli smått akuta att åtgärda, men finns det inte pengar så finns det inte.
Men jag är ändå lyckligt lottad.
Det finns så många som har det så mycket sämre.
Jag tänker på alla som är på flykt. Och den lilla del av dessa som kommit till det kalla norden utan tillräckligt med kläder, utan att veta hur det ska bli, var de ska bo och hur deras framtid ser ut. Människor som upplevt fruktansvärda saker och som tvingats på flykt från sina hemländer.
Men jag tänker också på de som saknar insikt, tolerans och empati. Som sitter gott i sina bostäder med bra löner och ondgör sig över i-landsproblem och enbart tänker på vilka nackdelar flyktingkatastrofen kan innebära för just dem. De som fastnat i egoismträsket och inte kan tänka sig att avstå nånting alls för att hjälpa, de som bygger sin tillvaro på fantasier och fördomar och hugger som kobror mot antirasismen. De som tror att Sverige är en egen planet, isolerad från övriga världen. Och vet ni? Jag tror dessa människor är de som är minst lyckligt lottade!
Kommentarer
Skicka en kommentar