Egalias egenheter

Hejsan, hejsan! :) Här kommer lite senaste nytt från mig, Teo. Jag befarar att matte börjar bli senil!! När vi är ute och går har hon börjat tappa sin ena vante då och då. Sen tittar hon lite förvirrat på mig och säger "var är vanten?" och så får jag leta upp och hämta den åt henne. Fast hon är bara senil när det är torrt väder. Om det är blött och slaskigt tappar hon aldrig vanten. Inte visste jag att senilitet och väderlek hänger ihop på nåt mysko vis?! Dock är det rätt kul att hämta vanten åt henne för då blir hon jätteglad och jag får beröm och godis, så det gör inget att hon är lite senil och virrig. Hon är ju rätt så gammal, matte. :D Jag har tidigare berättat för er att jag har en bebis. :) Ja, hon är ju inte min egen på riktigt, men jag gillar henne massor och hon gillar mig lika mycket. Vi brukar pussas, det är mysigt. Hon heter L och är ett av husses barnbarn. I veckan som gick kom L hit med sin mamma. L sov i sin vagn och hennes mamma ställde vagnen på alta

Hur man gör för att få största möjliga hjälp att sprida sitt budskap: Man skaffar en sajt på internet och döper den till något rätt menlöst som antyder att innehållet handlar om seriösa dagsnyheter. (Det gör det inte men det spelar ingen roll så länge man får folk att tro det!) Man avslöjar inte sin hemliga agenda, utan framhåller sådant som ”vanligt folk” reagerar på. Man skaffar även en sida på fb så att man kan dela länkar och delar även dessa på andra fb-sidor som kan hjälpa till att förmedla.   Man ”dammsuger” nätet efter händelser som kan omarbetas, tar bort en väsentlig del av sanningen samt behåller det som stärker ens egna syften. Man citerar gärna, men bara de som uttalar sig på ett sätt som överensstämmer med det egna budskapet. Man visar endast en sida av myntet och blåser upp denna sida till enorma proportioner. Man skalar bort alla realistiska förklaringar och eventuellt förmildrande omständigheter samt skriver rubrik och text med an

Nu närmar sig julen och det är lätt att stressen och kraven ökar. Vad är viktigast för dig till jul? För min del är det att mina tre barn kommer hem (de bor alla på annan ort) och vi får umgås, kramas och prata. Resten är bara ”garnityr”. Fråga dig själv vad du ”måste” i jul. Men fråga dig också VARFÖR du måste det? Måste du baka en massa för att du tycker det är urkul och mår prima av det, så baka för tusan! Måste du baka för att alla andra förväntar sig det trots att du egentligen inte orkar, så låt bli! Vad alla andra förväntar sig är inte ditt problem. Tala bara om för dem i förväg vad de kan räkna med och inte, så hinner de acceptera tanken. ;) Måste ditt hem vara kliniskt rent med nyputsade fönster, välhängd gran och fyrtiofjorton tomtar överallt? Om du mår bra och kan fixa allt det utan att stressa ihjäl dig så är det finfint. Om inte, så låt bli. Det blir jul ändå och ingen ser ändå dina skitiga fönster i vintermörkret. Dessutom har alla massor av ann

Hello friends! Long time, no see... Men nu är det på tiden att jag bloggar lite igen. :) Här trallar livet på, kan man säga. Fast det har varit lite tråkigt sista tiden. Två av mina kompisar, både S och H, har varit sjuka och inte kunnat träffas och leka med mig. Synd om dem och tråkigt. Nu är de friska igen, tack och lov, så vi har träffats och lekt och haft kul. I början av veckan lekte jag och H ute och rusade omkring och S var här idag. Hon var så vild och leksugen att jag nästan blev förskräckt. Idag på promenaden med matte mötte vi en sån fin rottweilerflicka! Jag trodde det var min vän O, men det var det ju inte. Det tog lite tid innan matte övertygat mig om det och innan dess hann jag både yla och gnälla och nästan krypa ur skinnet. Efter promenaden fick jag annat att tänka på för då gick vi till min favoritaffär! :) Det är en affär som både har mat, godis och leksaker för mig och andra djur. Matte köpte mat och godis. Jag fastnade vid kaninburarna. De är så söta, kanin

Idag dog vår fine undulat Ludvig. Ingen vet hur gammal han var eftersom han kom som omplaceringsfågel till vännen J. Hon tog hand om honom och hans kompis, båda rejält vanvårdade och svårt angripna av kvalster. J tog väl hand om dem med all sin kunskap och båda blev friska och krya, men då hon hade för många fåglar fick Ludde flytta vidare till oss på hösten 2011. Han har haft det bra här, i sällskap med våra andra fem undulater. Han var en av de vackraste fåglar jag har haft. Kommer att sakna hans glada kvitter! Sov gott, söte Ludvig.  

I natt, vid halv två-tiden, ringde min mobil på sängbordet. En sån händelse medför magknip och stress för min del. Dels för att jag har haft mer än min beskärda del av otäcka, nattliga samtal genom åren men mest för att jag blir orolig för att något ska hänt min gamla mamma. Jag kan ju inte stänga av telefonen heller för hon måste kunna få tag i mig om det kniper, oavsett tid på dygnet. Jag for alltså upp som en raket och svarade, för att möta klicket i örat när någon tryckte bort samtalet. Tog en stund att somna om sen. På morgonen kollade jag och samtalet visade sig komma från Hedemora. Förmodligen någon som ringde fel på fyllan i lördagsnatten bara. Idag på förmiddagen fick jag däremot samtal från lilla mamma. :) Hon var kvittrande glad och nöjd med sin födelsedag igår. Tofflorna var perfekta och hon hade vunnit några hundralappar på lotterna hon fick i present. Sen berättade hon att barnbarnet H hade ringt i går kväll. Ända från England!! "Tänk att det kan höras så bra när

Idag skrämde jag en människa!! Jag visste inte ens att jag kunde skrämmas och jag gjorde ingenting heller. Men hon blev rädd ändå. Matte och jag var ute på den vanliga promenaden och närmade oss en busskur. Jag gick en liten bit före matte för hon höll på att knyta ihop en bajspåse eftersom jag gjort vad jag behövde strax innan. Så jag hann fram till busskuren före matte. I den satt en tant på en bänk. Eller ja, tant och tant, hon kanske t o m var yngre än matte, vad vet jag? Men jag stannade där, en bra bit ifrån tanten och tittade på henne och viftade på svansen. Jag gillar ju människor ju! Då hände nåt förbluffande! Tanten började skrika som en tok, for upp från bänken som en raket och rusade så långt in i bortersta hörnet på busskuren hon kunde komma! Där fortsatte hon att skrika. Varken matte eller jag har någonsin hört någon skrika så högt och hysteriskt! Jag såg nog ut som en fågelholk och fattade ingenting.   Matte kallade på mig så jag gick till henne. Sen pratade matte m