Offermentalitet
Jag brukar inte reta mig på människor utan mer acceptera att var och en är som den är utifrån sin personlighet och sitt bagage. Men är det något jag har svårt för så är det när personer tar på sig offerkoftan och hävdar att saker och ting är någon annans fel eller tillåter sig att överreagera. Fast det där gör vi ju faktiskt alla då och då eller? *S* (Även om vissa aldrig verkar ta av sig den där koftan!) När något känns orättvist och fel eller när jag blir sårad av något/någon försöker jag mig på följande funderingar: -Vad kan jag lära mig av detta? -Tror jag verkligen på fullt allvar att personen i fråga vill vara elak mot mig? (Oftast kommer jag fram till att det hela bottnar i tanklöshet) -Varför agerar personen som den gör? (Om jag inte kan bli klok på det så frågar jag!) -Kan jag göra något åt situationen? (Isf gör jag det) -Kan jag acceptera läget som det är? (Om inte annat kanske jag kan acceptera att jag inte kan acceptera saken?) -Lust att hämnas och vara jävlig tillbak