Egalias egenheter

Hej alla! Idag fyller jag år. Två år är jag nu, man börjar bli vuxen liksom. Har firat dagen med både presenter och gott att äta. Det började redan i morse med att jag fick både skinka och korv till frukosten. Mums var det! :) Sen gick jag och matte promenad och på hemvägen var vi i djuraffären där jag fick välja presenter. Jag valde en fin boll, en skojig leksak, smarriga tuggpinnar och tonfiskgodis. När vi kom hem fick jag presenterna. Matte hade köpt en "gömma-godis-grej" också, den var knepig den! Innan jag fick leka med allt måste matte förstås fotografera. Jag satt fint och väntade, fast lite otåligt. Men man måste ju visa att man faktiskt är så gammal som två! Sen har jag lekt och letat godis. På eftermiddagen fick vi besök och då fick jag smaka wienerbröd. Det var nåt nytt och väldigt mumsigt. :) Till kvällsmat fick jag gott kött till min vanliga mat, mycket delikat, måste jag säga. Jag har även fått många gratulationer idag både i verkligheten och på faceb

Ja, detta blogginlägg handlar, som rubriken anger, om vårt kära grannland Danmark och deras grötiga språk. :D För att inte tala om deras räknesätt!! P g a en väldigt traumatisk händelse i Danmark för många år sedan, där massor med folk pratade danska med mig fort och mycket medan jag var i chock, utvecklade jag en svår "danskblockering". Jo, det låter rätt komiskt och jag föredrar att raljera lite, men det var fruktansvärt när det hände. Följden blev att jag inte besökte Danmark på femton år. Jag klarade inte av att höra någon prata danska! När jag gick en utbildning och vi hade en dansk gästföreläsare, gick jag ut och spydde, så illa var det. Så hände det sig ju att jag träffade nuvarande maken. Halvdansk...är han...måste vara ödet. Så han tog med mig till Köpenhamn. Det gick bra. Hade ju honom som jag känner mig oerhört trygg med, vid min sida och dessutom förstår han danska. Han fick tolka. Jag begrep inte ett ord. Varje gång någon försökte prata med mig var det so

Det är underbart vårväder här och idag gick vi en promenad i parken, Teo och jag. På en av gångstigarna mötte vi en kille i rullstol som kördes av hans assistent som pekade och berättade om träd och annat de såg. Killen i rullstolen var förståndshandikappad på något sätt och kunde inte tala. När vi passerade varann pekade assistenten på Teo och sa: "Titta, vilken söt hund!". "Han hälsar gärna", svarade jag. Teo älskar ju alla människor, utom möjligen rullskidåkare, och är kompis med en rullstolsburen kille som bor i våra kvarter, så en rullstol är inget konstigt alls. Min översociala hund gick glatt fram och nosade och innan jag riktigt hunnit med hade han ställt sig på bakbenen upp mot killen i rullstolen och viftade glatt på svansen. Killen gjorde något ljud som lät väldigt, väldigt glatt och klappade Teo försiktigt på huvudet. De stod så en stund och han strök Teo så fint över pälsen och sen lyste hela hans ansikte upp i det största leende jag sett. :) De

Ta dig fyra minuter och se den här filmen. Den kan förändra din syn på saken, få dig att hjälpa någon eller förändra ditt eget liv.

Vi har tillbringat helgen i Köpenhamn, maken och jag. :) När vi bokade resan hade vi inte en tanke på vårväder, det kändes alldeles för tidigt. Vi var väl mer inställda på snöblask och isvindar. Men våren kom just denna helg! Underbart solsken och ljumma vindar - fantastiskt! Köpenhamn är en kul och gemytlig stad. Full av människor av alla sorter. Det finns rätt gott om gatumusikanter. De flesta spelar helt ok, vissa är riktigt, riktigt bra och så finns det en och annan som inte borde vara i närheten av instrument över huvud taget. Vi passerade en flöjtspelare på fredagen. Eller ja, han hade en blockflöjt i munnen i alla fall. Dock hade han inte gått kursen i vad man gör med de små hålen på flöjten för fingrarna använde han inte. Han liksom bara tutade entonigt, lite som en tågvissla. T o m jag skulle kunnat spela blockflöjt bättre för jag har i alla fall tagit lektioner även om det är ca 50 år sedan nu. Maken och jag funderade på om vi skulle be att få köpa flöjten av honom för at

Hej alla! :) Nu var det jättelängesen jag bloggade men det beror på att jag varit upptagen. Ända sedan nyår nästan har tjejerna i trakten luktat vansinnigt gott! Så gott att jag inte kunnat tänka på annat. Och tjejerna har minsann trånat efter mig också. En av dem ville in genom vår ytterdörr varje gång hon varit ute och hon pep och gnällde när hon såg mig. Man är ju en stilig kille. ;) Så mitt huvud har varit fullt av tjejer, tjejer, tjejer och ljuvliga dofter. När tjejerna luktar så där gott kan jag inte fokusera på något annat. Jag blir ungefär lika frånvarande som matte blir när hon släktforskar... då kan ni tänka er. ;) Så matte har släktforskat och jag har tänkt på tjejer. Vi har inte tränat alls nästan för vem orkar bry sig om mattes påhitt när det luktar gott precis överallt? Men de senaste veckorna har tjejerna slutat lukta så där intressant och luktar mer som vilka hundar som helst igen och då blev jag lite sugen på att träna med matte. Så för att visa det började jag

En av våra undulater heter Astrid. Hon är en helt ljuvligt vacker lite varelse, se här bara: Astrid är således söt som en docka och jag vill inte påstå att hon är dum... hon har nog bara otur när hon tänker. ;) Astrid vägrar att duscha som de andra undulaterna. När duschflaskan kommer fram och de övriga glatt skuttar runt i vattenstrålarna, sätter sig Astrid i ett hörn tills det hela är över. Astrid badar. I vattenskålen. Men bara på sommaren när vädret är fint och buren står utomhus. That´s it. :D Ibland har Astrid otur när hon planerar sina flygturer också. Om hon över huvud taget planerar? Ibland undrar vi. Här om veckan vid den dagliga flygningen missade Astrid gardinstången där de andra satt och sjönk sakta som ett segelflygplan för att landa på sängen. I sängen låg Teo. Astrid tittade förvånat på den stora högen päls bredvid sig. Teo tittade förtvivlat på mig eftersom han vet att fåglarna rör man inte. Jag berömde Teo, som ålade sig ner från sängen medan Astrid satt kv