Sol ute, sol inne...

Det är underbart vårväder här och idag gick vi en promenad i parken, Teo och jag.
På en av gångstigarna mötte vi en kille i rullstol som kördes av hans assistent som pekade och berättade om träd och annat de såg. Killen i rullstolen var förståndshandikappad på något sätt och kunde inte tala. När vi passerade varann pekade assistenten på Teo och sa: "Titta, vilken söt hund!".
"Han hälsar gärna", svarade jag.

Teo älskar ju alla människor, utom möjligen rullskidåkare, och är kompis med en rullstolsburen kille som bor i våra kvarter, så en rullstol är inget konstigt alls.
Min översociala hund gick glatt fram och nosade och innan jag riktigt hunnit med hade han ställt sig på bakbenen upp mot killen i rullstolen och viftade glatt på svansen.
Killen gjorde något ljud som lät väldigt, väldigt glatt och klappade Teo försiktigt på huvudet. De stod så en stund och han strök Teo så fint över pälsen och sen lyste hela hans ansikte upp i det största leende jag sett. :)

Det där leendet gjorde min dag och förmodligen gjorde Teo hans dag också. Sånt värmer i hjärtat.
Jag är så glad över att ha en sån underbar liten hund, vår solskenskille! :)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nu är jag här! :)

Bild
  Nu sitter jag här i min nya lägenhet. "Det var längesedan något kändes så rätt", som jag sa till en av sönerna idag.  Dagen idag har gått så fantastiskt bra! Alla fem sönerna och svågern jobbade på och innan klockan 14 var allt flyttat och vi satt och käkade pizza. Helt otroligt! Dessutom fixade "elektriker-sonen" så att alla tre taklamporna kom på plats innan jag ens hann blinka. De övriga monterade hylla i garaget, bar ner saker till källarförrådet, såg till att det trådlösa nätverket funkar, ställde möbler på rätt ställen och flyttade om dem igen när jag ändrade mig och fixade både det ena och det andra. Vilken lyx att ha alla dessa talanger och tillgångar till hjälp. Jag är så tacksam! Och naturligtvis är jag lika tacksam för de fyra mammor och en mormor som tog hand om dessa fem pappors barn så att de kunde hjälpa mig med denna flytt.  Själv har jag packat upp ca sex flyttlådor idag och har ett antal kvar men de får vänta. Jag har bäddat sängen och lagt tandb
Läs mer

Rättegång

Bild
  Idag hölls rättegången mot de tre tonåringar som i juni förra året stal och slog sönder min systers bil, som jag fått låna av henne. Syster var kallad som målsägande och jag var med som åhörare. Ingen av oss hade satt sin fot i en rättssal tidigare så det var en ny upplevelse. Det hela var en rätt beklämmande tillställning som jag först kände mig lockad att ironisera grovt över i detta inlägg. Men nu när jag tänkt mer på det hela så är det faktiskt nästan bara tragiskt.  Tre unga killar som gör en idiotgrej utan en tanke på konsekvenserna och som nu fick sitta i en rättegång och framstå som helt ofantligt korkade. Och som dessutom kommer att finnas i polisens register vilket ger problem på många olika plan.  På raden framför mig satt grabbarnas föräldrar och såg allt annat än glada ut förstås. Det hela pågick i ett par timmar och killarnas svar på vissa frågor fick mig nästan att tappa tron på hela mänskligheten. ”När du hittade bilnyckeln, tänkte du inte på att lämna in den till pol
Läs mer

En upplevelse långt utöver det vanliga!

Bild
  Nu ska jag berätta om den fantastiska upplevelsen jag nämnde helt kort i förra blogginlägget. Jag har blivit farmor igen! Bara en sån sak!  Jag har varit stand by inför födelsen för att ta hand om storasyster och det gjorde jag såklart. Men eftersom födelsen inföll förra torsdagen när jag lämnat henne på förskolan föll det sig så att jag fick den helt enorma bonusen och förmånen att vara med när han föddes!!  Det var inte alls planerat men det blev så och jag är så oerhört tacksam för det. Det var inte den första förlossningen jag varit med på, jag har ju liksom jobbat i branschen. Men att se sitt eget barnbarn födas, vilken grej alltså!  Han föddes av en mamma som är en total naturbegåvning på att föda barn och med en lugn, samlad och omhändertagande pappa. Bara det samarbetet var en upplevelse i sig.  Och för mig var det, förutom det fantastiska i hela händelsen, plåster på hjärtat och balsam för själen efter årets första halvår med nästan enbart sjukdom, död och begravningar.  Tys
Läs mer