Egalias egenheter

Alla vi, som är drabbade av sjukdomar som inte syns utanpå, drabbas även till och från av "hobbyläkarna". Ni vet de där människorna som alltid "vet" vad jag borde göra för att bli frisk? Ofta ligger det omtanke och välmening bakom deras, mindre genomtänkta, kommentarer men lika ofta hör man skepsisen och misstron bakom det de säger. Förmodligen sitter alliansens valfläsk om att "stoppa alla fuskare inom sjukförsäkringen" fortfarande i färskt minne. De dyker oftast upp på diverse tillställningar där människor umgås. Det brukar börja med en oskyldig fråga om vad jag jobbar med. Jag svarar att jag tyvärr inte kan jobba så jag är sjukpensionär. Då kommer frågan om vad som är fel med mig (i mitt fall fibromyalgi, men det kan även vara andra osynliga åkommor) och sen är det hela igång: "- Men det syns ju inte på dig?!?!". Jag svarar : "Nej, det gör ju inte det." Jag tänker : "Det syns inte på dig att du har en hjärna heller, kan j

Sverige är väl smått känt för att vara landet lagom. :) Vi beter oss lagom, umgås lagom mycket med vänner, har lagom kontakt med våra grannar. Äter lagom, sover lagom, tränar lagom m.m. Möjligen är vi inte kända för att hålla oss på lagomnivå när det gäller alkohol och sex, men egentligen är nog de flesta av oss lagom där åxå. ;) Men just nu händer det saker som inte är lagom alls här! Folk kastar sten och bränner bilar. Det är ytterst provocerande och förargelseväckande! Man blir smått vansinnig när man tänker på det och har mest lust att "lära ungjävlarna veta hut"!! Samtidigt firar rasisterna nya triumfer. De vet hur de ska uttrycka sig i sociala medier, rasisterna, så att det låter så klokt och förnuftigt. Men skrapar man bara lite på den fina ytan hittar man högst "olagom" vidrigheter där under. I sin ilska över bränder och stenkastning är det dock många av "gemene man" som gillar och delar urskiljningslöst. Nånstans mitt emellan finns SD som br

På tv ser man finfina experter med djupa funderingar över vad som gått fel när ungdomsgäng bränner bilar och kastar sten. De förklarar problemen ur genusperspektiv, integrationsperpektiv, ekonomiska perspektiv, arbetslöshetperspektiv och gud vet hur många andra perspektiv. Och visst är det ett komplext problem med många bakomliggande orsaker. Några framhåller att det är synd om ungdomarna,,, och det är det säkert. Det är synd om många människor som inte har det bra. Nyss läste jag någon som skrev att dessa ungdomar var utsatta för "systematiska trakasserier av polisen". Jo, tjena! Kom ner på jorden, hörru! Med tanke på polisens arbetsbörda är "systematiska trakasserier" det sista de har tid att ägna sig åt. *tar mig för pannan* Om man nu inte räknar åsynen av en polis som "systematiska trakasserier" då? Undrar om det var samma person som skrek om "fler poliser på gator och torg" för några år sedan? Men,,, oavsett orsaker och hur synd det ä

Ja, rubriken anger makens födelsedagspresent. :) Nä, jag har inte vunnit på tips eller lotteri! Vi la ihop, makens barn och jag och köpte honom en upplevelsepresent,,, -att köra Ferrari. Det blev en fullträff, kan man säga. Makens ögon lyste mer lyckligt än ett barns på julafton. *S* När presenten är bokad, ska så många av oss som möjligt förstås vara med och filma och fota denna händelse. Han kan köra fort, min man,,, och bra. :) I veckan berättade jag för min mor om presenten. "Åhhh!", utbrast hon, "det skulle jag åxå vilja göra!! Fast jag får nog inte, jag är nog för gammal", sa hon sen. "-Vad jag vet har dom ingen övre åldersgräns", svarade jag. "Tänk vad det vore häftigt", sa mor och såg drömmande och lycklig ut. En rätt skön inställning av en som fyller 90 till hösten, kan jag tycka. :D

En gång för längesedan, ca 20 år sen tror jag, gick jag en kurs i personlig utveckling. I kursen ingick bl a avslappningsövningar som vi skulle göra hemma. När vi gjorde dessa övningar skulle vi föreställa oss att vi befann oss på en riktigt harmonisk plats, där allt var fint och lugn och inget störde. Platsen kunde vara verklig eller fantiserad. Eftersom jag inte tyckte jag hade någon tillräckligt bra, verklig plats, fantiserade jag fram en. Det var ett rum, ljust och fint, med en mycket skön fåtölj med fotstöd, där man kunde sitta riktigt bekvämt. Fåtöljen stod vid stora fönster och utanför var det grönt gräs och solsken. Allt var lugnt och skönt och jag kände mig trygg där. Genom åren har jag återvänt till denna fantasiplats åtskilliga gånger och den har hjälpt mig att slappna av och att behålla lugnet i perioder när livet varit svårt. För en tid sedan, när jag satt i fåtöljen här hemma, slog det mig! Så här bor jag nu, här står min fåtölj,,, vid de stora fönstren, i det ljus

Hej alla! Idag har det hänt nåt jättebra! :) När vi flyttade hit där vi bor nu fick vi en uteplats med gräsmatta. Där ute har jag varit några gånger. Husse har skruvat ner en krok i marken och så satte dom mitt rullkoppel där så jag kunde vara ute på gräset och det var ju nice. Men idag åkte husse och matte och handlade och när dom kom hem gick vi ut på baksidan. Dom grejade en lång stund och var lite tråkiga, men sen var dom klara och hade satt upp staket och nu får jag vara lös därute. Det är härligt! Sen kom E hem och lekte med mig därute och då rusade jag som en galning! Jättekul var det. Där ute ska jag vara mycket i sommar. :) Kram Teo

,,, men att tänka på dagens rätt är större! ;) Nej, skämt åsido. Detta ska faktiskt bli ett seriöst och allvarligt menat blogginlägg. Jag vill berätta om dagens aha-upplevelse. :) Ni vet, ibland fastnar man i sina tankar och rätt som det är dyker man på något som får en att tänka annorlunda? Som får en att se saker ur en annan vinkel och polletter att trilla ner. Sånt är trevligt, tycker jag. :) I morse fick jag syn på en länk som en god vän delat på facebook. Jag vet inte riktigt varför jag klickade på den, rubriken angav inget som jag tyckte hade med mig att göra egentligen, men jag klickade i alla fall och började läsa. Det var en e-bok som man kunde ladda ner gratis och den handlade om sorg och sorgebearbetning. Inte enbart sådan sorg man känner när någon närstående gått bort utan sorg i olika sammanhang. Sorg över något förlorat, oavsett om det är ett arbete, en vän, en situation eller en känsla som t ex tillit och trygghet. Jag började läsa och jag kände igen mig i myck