Stress!

22-08-19 Rätt bra dag idag. Vi tog en promenad med hunden på förmiddagen och klarade oss från regn. Vi gick ca 2 km vilket nog är nytt rekord med tanke på makens höftled som opererades i slutet av juni (som om inte hjärntumören vore nog!) Under dagen har vi pratat rätt mycket på ett vettigt och sansat sätt. Det har varit skönt. Rätt många dagar på senare tid har vi hamnat på kant med varann. Dels för att vi båda har bristande tålamod och kortare stubin i denna stressade situation vi befinner oss i, men också för att maken är mer speedad och otålig p g a medicineringen med kortison. Då krockar vi, eftersom han blir så intensiv och jag blir rädd p g a mina tidigare erfarenheter. Så då drar jag mig undan och blir tyst som en mus, vågar inte säga något alls och vill helst bara försvinna. Jag har verkligen oerhört svårt med arga, irriterade och allt för intensiva personer och maken har blivit sådan rätt ofta de sista dagarna. Ett problem som uppstått är att maken fått problem...