"Stopp och belägg", säger kroppen

 Min kropp har slagit till bromsen just nu. Det är inte alls oväntat. Med tanke på de sjukdomar jag har är jag, tvärtom, förvånad över att den har varit samarbetsvillig genom hela denna resa med Lasses sjukdom och bortgång och all stress det förde med sig. 

Men nu har den alltså inlagt protest. Vänsterarmen har sagt upp sig och jag är stel och har värk i nacken, skulderbladen och nedåt vänster sida. Det är alltid vänstersidan som är värst när ett skov kommer. 

Så just nu går jag på Alvedon och rör mig långsamt med försiktiga rörelser. Vilar mycket och tar paus mellan varje aktivitet. Det får vara så. Det är ok och fullt föreståeligt. 

Jag är tacksam så länge det räcker med enbart Alvedon och att jag har möjligheter att vila. Och väldigt tacksam över att svägerskan och svågern står stand by för att ta långpromenader med hunden om jag skulle bli sämre. Just nu behöver jag röra mig och lugna promenader utan backar funkar både för hunden och mig. Ingen av oss är ju någon ungdom precis.