Vila i frid allra finaste Lovisa
I går kväll somnade vår undulat Lovisa in för gott. Hon har varit väldigt trött sista tiden, men inte visat några direkta sjukdomstecken. Hon har ätit och sen sovit massor. Vis av tidigare erfarenheter (se inlägget Underbara envisa Lovisa) avvaktade vi eftersom hon inte verkade plågad alls, bara trött.
I går kväll tittade vi till fåglarna med en timmes mellanrum, maken och jag. När han kikade dit var allt som vanligt, Lovisa satt på en pinne med de andra. När jag tittade dit en timma senare, låg hon på burgolvet, död.
Eftersom Lovisa var en hittefågel vet vi inte hur gammal hon var, men minst 6-7 år gammal i alla fall och kanske mycket äldre än så? Hon var en oerhört speciell undulat.
Även om de alla är stora personligheter så var hon en fågel av den sorten som verkligen gör avtryck i ens minne.
Hon var nästan inte rädd för någonting och då ska man ha klart för sig att undulater är lättskrämda fåglar. Dammsugaren var läskig när hon nyss kommit till oss, men det gick över. Teo skällde hon ut efter noter gång på gång, sen han kommit lite för nära en gång när han var valp.
Hon var alltid först framme vid ny mat, nya leksaker och nya pinnar i buren och visade vägen för de andra.
Hon hade levt ett spännande liv och överlevt mycket. (Se länken ovan)
Lovisa är saknad! Hon fattas här.
Tack för att vi fick ha dig hos oss så länge, fina, älskade fågel.
I går kväll tittade vi till fåglarna med en timmes mellanrum, maken och jag. När han kikade dit var allt som vanligt, Lovisa satt på en pinne med de andra. När jag tittade dit en timma senare, låg hon på burgolvet, död.
Eftersom Lovisa var en hittefågel vet vi inte hur gammal hon var, men minst 6-7 år gammal i alla fall och kanske mycket äldre än så? Hon var en oerhört speciell undulat.
Även om de alla är stora personligheter så var hon en fågel av den sorten som verkligen gör avtryck i ens minne.
Hon var nästan inte rädd för någonting och då ska man ha klart för sig att undulater är lättskrämda fåglar. Dammsugaren var läskig när hon nyss kommit till oss, men det gick över. Teo skällde hon ut efter noter gång på gång, sen han kommit lite för nära en gång när han var valp.
Hon var alltid först framme vid ny mat, nya leksaker och nya pinnar i buren och visade vägen för de andra.
Hon hade levt ett spännande liv och överlevt mycket. (Se länken ovan)
Lovisa är saknad! Hon fattas här.
Tack för att vi fick ha dig hos oss så länge, fina, älskade fågel.
De illröda fötterna beror på att Lovisa trampat runt i hallongegga. Hon brukade sitta mitt i maten när hon åt.
Frossandes i hemodlat gräs.
Med kompisen Astrid
Godisstund med Astrid, och Ludvig, som lämnade oss för ett år sedan.
Kommentarer
Skicka en kommentar