Egalias egenheter

  22-08-19   Rätt bra dag idag. Vi tog en promenad med hunden på förmiddagen och klarade oss från regn. Vi gick ca 2 km vilket nog är nytt rekord med tanke på makens höftled som opererades i slutet av juni (som om inte hjärntumören vore nog!) Under dagen har vi pratat rätt mycket på ett vettigt och sansat sätt. Det har varit skönt. Rätt många dagar på senare tid har vi hamnat på kant med varann. Dels för att vi båda har bristande tålamod och kortare stubin i denna stressade situation vi befinner oss i, men också för att maken är mer speedad och otålig p g a medicineringen med kortison. Då krockar vi, eftersom han blir så intensiv och jag blir rädd p g a mina tidigare erfarenheter. Så då drar jag mig undan och blir tyst som en mus, vågar inte säga något alls och vill helst bara försvinna. Jag har verkligen oerhört svårt med arga, irriterade och allt för intensiva personer och maken har blivit sådan rätt ofta de sista dagarna. Ett problem som uppstått är att maken fått problem med slem

  22-08-13   Idag är det den STORA DAGEN! Makens äldste son och hans fina sambo gifter sig. Vi tar en lugn förmiddag och vilar oss mellan varven av duschar, frissan och påklädning. Vi åker till kyrkan i god tid och är först på plats. Maken är så fin i sin kostym och ny vit skjorta. Vi är med vid vigseln, minglet på kyrkbacken efteråt och vi åker med till festlokalen där det skålas för brudparet och sen blir det fotografering med närmaste släkten i olika konstellationer. Efter det åker vi hem. Visserligen får vi stå över både bröllopsmiddag och fest, men vi är ändå så glada över att vi kunnat vara med alls! Att få uppleva en bit av deras fina dag i underbart väder, var mer än vi vågade hoppas på. De hade precis den underbara bröllopsdag de ville ha och det är det viktigaste. Svägerskan skickade filmer till oss så att vi kunde se vad som hände under kvällen och det är vi fantastiskt glada och tacksamma över. 22-08-14   Idag var det födelsedagskalas för mitt äldsta lilla barnbarn. Maken

  22-08-06  Mitt älskade första barnbarn fyller 2 år. Familjen är dock på semester på Öland så kalas blir det först om en vecka. Vi försöker oss på ett videosamtal med lilla damen men hon har fullt upp med att fira med släkten på morssidan. Irritationsmoment och problem börjar uppstå. Vi kämpar med att gå igenom ekonomin som maken skött enligt vår gemensamma överenskommelse i alla år. Nu måste jag sätta mig in i allt och vi kollar över autogiro, utgifter och annat. Vi kommer rätt långt på någon timma, så det känns tryggt och bra för oss båda. Siffror, koder och lösenord är jobbigt för maken, så vi antecknar och diskuterar om lösningar på detta. Ingenting är som det varit längre. Så mycket som vi tidigare tog för givet har fallit bort.  Jag har järnkoll på Lasses mediciner t ex, det är nytt. Jag gör allt för att underlätta, förhindra stress, lugna, trösta, finnas nära och tillhands. Det funkar, men jag måste tänka på att hejda mig. Jag är fullt medveten om att jag blir en "hönsmam

  22-08-01   Skjutsar maken till sjukhuset tidigt på morgonen. Under dagen får jag info om att komma tillbaka kl 14 för möte med läkare, kurator och arbetsterapeut. När jag kommer dit, i god tid, är arbetsterapeuten och kuratorn redan där. Arbetsterapeuten avslutar med lite information om hjälp som finns att få och kuratorn tar över. Han är en trevlig kille som heter Sven. Vi får genast förtroende för honom och det märks att han har lång erfarenhet. Det blir ett ganska lättsamt samtal som känns väldigt bra. Tyvärr går han på semester veckan efter och är inte tillbaka förrän 29 augusti. Men en fortsättning med honom blir nog nödvändigt, både tillsammans och var för sig. Efter detta får jag ta med mig maken hem igen. Han blir utskriven men ska komma tillbaka på fredagen för nytt möte med läkaren. Han får med sig en hel pärm med vårdplan och information om tumörer i centrala nervsystemet. Känns både tryggt och skrämmande.   22-08-04   Veckan har gått, på något konstigt sätt och jag mi

Nu kommer det ett antal inlägg med tillbakablickar för att ge bakgrunden till hela denna resa innan jag skriver om nutiden.   2022-07-27 Lasse berättar för mig vid frukosten att han känner sig ”rörig i huvudet”. Under vårt samtal kryper det fram att han slutat spela ordspel för två veckor sedan då detta inte fungerar längre. Jag blir observant men märker inte mer än en lättare tankspriddhet och vi bestämmer oss för att vänta till morgondagen. 2022-07-28   Min yngste son fyller 35 år.  Vid frukosten verkar Lasse mer förvirrad och tankspridd. Tar två bitar socker ur sockerskålen men vet inte var han ska göra av dem förrän jag säger att de ska vara i kaffet. Jag blir mer fundersam och vi ringer vårdcentralen och får en telefontid kl 13. Förvirringen känns påtaglig och jag vill ringa 112, vilket Lasse protesterar mot. Ringde 1177 som svarar snabbt och meddelar att vi ska åka in till akuten omgående, helst igår. ”En stroke”, tänker jag och vi åker direkt. ”En stroke”, säger även persona

Detta och alla kommande inlägg på samma tema är skrivna med samtycke från min make.  I år är det tio år sedan jag startade den här bloggen med mycket blandat innehåll. Föga anade jag väl då vilken vändning livet skulle ta! Vi hade tänkt resa nu vi är pensionärer båda två och när vi känner oss trygga med att pandemin håller sig i schack.  Men nu har vi påbörjat en resa som absolut inte finns med på vår "bucketlist".  Vi har nämligen fått en inkräktare på halsen. En inkräktare i form av en elakartad hjärntumör har angripit min älskade mans hjärna!  Så våra resplaner har hastigt och inte alls lustigt utmynnat i en cancerresa. En tuff match med livet som insats.  För två månader sedan vändes hela livet upp och ned och sedan dess har vår tillvaro varit en berg- och dalbana.  Vi ska hitta ett sätt att leva med detta. För att vi måste. För att vi är två om det, två som kämpar tillsammans.  Denna gräsliga sjukdom är vad som upptar vår tillvaro just nu och därför kommer jag att blogga

Den brittiska biofysikern, Rosalind Franklin, tog den första bilden av DNA-molekylens struktur 1952. Denna bild användes sedan av andra forskare utan hennes vetskap. Fyra år efter hennes död, 1958, tilldelades dessa manliga forskare Nobelpriset för upptäckten av DNA´s uppbyggnad. Hennes namn nämndes inte ens.  1888 hittades författaren Victoria Benedictsson död. Dödsorsaken var självmord. Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren för att kunna bli publicerad.  Den kinesisk-amerikanska atomfysikern Chien-Shiung Wu blev professor vid Columbia University på 50-talet. Hon hjälpte två manliga kollegor att motbevisa den så kallade paritetslagen. 1957 tilldelades de två männen Nobelpriset i fysik. Chien-Siung Wu utelämnades trots att det var hennes experiment som som bevisat deras teori.  Fysikern Marietta Blau och doktoranden Hertha Wambacher tog, 1937, fram en metod som kunde fånga kärnreaktorer på bild. Hon nominerades till Nobelpriset tre gånger men vann aldrig. Istället gavs priset i fy