Nu börjar det likna något

 Juli månad är här och jag känner hopp om livet. 

Juni blev inte alls som det var tänkt. Två veckor med magproblem och vila satte käppar i hjulet för mina resplaner. Dessutom är det bottentråkigt att vara hemma och inte orka något alls samt inte våga förflytta sig mer än tio meter från sin toalett!

Men nu är det bättre tider. Medicinen som orsakade magproblemen är utbytt och den nya verkar funka bra. 

I helgen som var fick jag äntligen tillfredsställa mitt skriande behov av socialt umgänge med råge. På lördagen var det kombinerat konfirmations- och femtonårskalas för äldsta bonusbarnbarnet. Otroligt! Tycker inte det var längesen han föddes liksom. God mat och väldigt trevligt var det. Vädret var med oss också.

Därifrån åkte jag direkt till äldste sonen med familj och hamnade mitt i barnbarnets tvåårskalas för släkten på hans mors sida. Jag övernattade där och på morgonen kom två ljuvliga småttingar tassande in till farmor för lite morgonmys. Guldstund! På eftermiddagen kom resten av min släkt för nu var det vår tur att fira lille N. 

Ett himla kalasande hela helgen således och sen for jag hem, trött men lycklig.

I tisdags tog syrran och jag bussen till Göteborg för att gå på Liseberg, vilket vi inte gjort på en herrans massa år. Det blev ett kul och nostalgiskt besök. Vi promenerade totalt 8,7 km i parken! 

Vi förfasade oss över hiskeliga åk-attraktioner som vi nog gärna testat för 40 år sedan, tittade på fina planteringar, åt god mat och spelade på chokladhjul tills vi äntligen lyckades vinna två ynka centerrullar. Förmodligen årets dyraste godis!

Och så åkte vi Kållerado som var kul, men blött, Pariserhjulet som var fint men högt och efter moget övervägande från syrrans sida följde hon till slut med på en tur i Lisebergsbanan. Jag, som älskar berg- och dalbanor skrattade under hela färden medan syrran skrek och när åkturen var över hävdade hon att det inte var roligt! 

Det var två rejält trötta tanter som tog bussen hem sen.

Idag har jag umgåtts med två ljuvliga barnbarn och deras far och nästa vecka drar jag mot havet på en liten semester. 

Det är skönt när livet återvänder! 

I veckan fick jag också ett trevligt brev från Skatteverket. Vad är sannolikheten för det liksom? Vi som är födda -57 får skattekompensation eftersom ändringen av grundavdraget utföll orättvist. Man tackar!

Något som jag varit urdålig på sista tiden är att fota. Så jag har inte en enda ny bild att visa i detta inlägg. Ni får hålla till godo med en glad gubbe istället för glad är känslan för dagen.