Tittut i novembermörkret

 Man går lite på halvfart vid den här tiden på året så bloggandet blir därefter. Men idag har vi faktiskt haft solsken här, det var välkommet.

Vardagen lunkar på och det är stiltje på utflyktsfronten, men jag har redan planer inför våren när jag vaknat till ur ”idet”.

Det som upptagit det mesta av min tid på sistone är hemmafix, bilbesiktning, däckbyte, dans och en rad av födelsedagskalas. Många barnbarn blir många kalas och det är kul. Nu väntas snart ankomsten av barnbarn nummer 13, totalt räknat. 

Apropå födelsedagar hade jag en rätt komisk upplevelse när jag köpte present till ett av barnbarnen. Dinosaurier stod på önskelistan, rörliga sådana och med ljud. Jag hittade en helt perfekt T-rex i en leksaksaffär. Den kunde både gå, lysa med ögonen och vråla. 

Nöjd klev jag ut ur affären med monstret under armen. Ställde in den i baksätet på bilen, lite för vårdslöst tydligen, för dinosaurien blev kränkt och började vråla. ROARRR, lät det surt från baksätet medan jag körde hemåt. Sen var hen tyst ända till jag skulle köra in på bakgården till min parkering. Just den dagen höll de på med vägarbete på min gata och det krävdes att jag körde över tre kanter för att ta mig fram till parkeringen. Detta ogillades av T-rex, som genast satte igång med rytandet igen. Jag fick ett fnissanfall på kuppen. Jag parkerade och tog med mig monstret in. När jag fipplade i fickan efter nycklarna råkade jag trycka kartongen lite för hårt mot kroppen och så var det igång igen. ROARRR, hördes det högt och tydligt och ett par som just passerade förbi tittade undrande. Väldigt full i skratt kom jag in och ställde ifrån mig den lättkränkta dinon och bad vederbörande vänligen hålla klaffen i fortsättningen. Det gjorde hen, ända tills barnbarnet öppnade presenten på kalaset. 

Här får ni se en bild på monstret ifråga samt lite bilder från min lilla ”höstinstallation”utanför ytterdörren och så kvällens vackra himmel vid solnedgången.