Miljoner fästingar och en huggorm

 

Dagens promenad blev smått äventyrlig! 

Valde en led runt en sjö i närheten där jag inte gått på jättelänge. Vädret var helt lagom och naturen så här års är ju inget annat än vacker. Vid ett ställe gick vi ner till sjökanten för att Teo, hunden, skulle få dricka lite vatten och svalka tassarna. Det var inte särskilt varmt idag, men han blir liksom varm ändå med all sin päls. 

På väg mot det svalkande vattnet stannade Teo till, för att i nästa sekund rygga tillbaka. Han brukar reagera så när något plötsligt rör sig av sig självt. Det kan vara en gardin som fladdrar i vinden, en påse som välter i hallen eller, som i detta fall då det visade sig vara en praktfull huggorm! Hans reflex räddade nog honom där och jag kallade honom till mig blixtsnabbt när jag insåg vad det var han reagerat på. Ormen hade redan lyft huvudet och format halsen till ett S, så någon sekund till så hade jag tvingats bära en 15 kg tung, ormbiten hund till bilen 1½ km bort. 

Vi stannade på behörigt avstånd och jag fotade den vackra ormen. Ormar är inget som skrämmer mig alls utan jag tycker de är fascinerande djur, men närkontakt vill man förstås inte ha. 

Vi traskade vidare på vår promenad och när vi återkom till bilen såg jag att Teo´s lilla söta ansikte var prickigt. Fästingar! Jag plockade bort åtta stycken bara i ansiktet, innan jag ens lyft in honom i bilen! 

Nu är jag inte paniskt rädd för fästingar och blir inte hysterisk heller, men de är ju inte trevliga precis. Teo är preparerad mot dem, så de dör om de biter sig fast, så ingen fara med honom.

Vi for hem och jag tänkte inte så mycket mer på de otäcka odjuren. I alla fall inte förrän jag suttit i soffan en stund och kollat på mobilen, då det plötsligt trillade ned en fästing på skärmen, från mitt huvud! Usch!

Jag gick till badrummet och borstade håret noggrant över badkaret. Inga fler fästingar dök upp så det kändes lugnt. 

En liten stund senare kom syrran på besök och jag berättade om fästinginvasionen. När jag tittade på Teo upptäckte jag att det kröp ytterligare fyra stycken runt hans nos. 

Nu började det liksom krypa och klia överallt på kroppen både på syrran och mig. Men vi hade bokat tid för att hämta mat så det var bara att dra iväg och fixa det. 

När jag kom hem och hade plockat in maten i skåpen, allt under kliande här och var, tog jag av mig tröjan och skakade den över badkaret. Hoppsan! Fyra fästingar trillade ned. 

Då hämtade jag jackan och skakade den också varpå ytterligare ett odjur kom ramlandes ned i karet, sedan byxorna och resten av kläderna tills jag var spritt språngande naken. :D 

Därefter klev jag in i duschen, inspekterade kroppen överallt där jag kunde och skrubbade mig därefter från topp till tå och tillbaka igen. 

Sen slutade det äntligen att klia. Har plockat ytterligare ett par fästingar på hunden efter det och är väldigt tacksam över att han aldrig vill sova i sängen om nätterna. 

Den promenadvägen blir lagd på is ett år framöver minst!