Ut ur idet

Våren är på väg! Känner ni? 

Själv känner jag att jag börjar krypa fram ur idet.

Den gångna vintern har varit lång och dessvärre min värsta någonsin, sjukdomsmässigt. Skoven har avlöst varann. Svåra smärtor som huggit som knivar i musklerna och en utmattning som är obegriplig t o m för mig som upplever den. 
Förutom plågorna skoven innebär, uppstår också andra problem. Ju mer jag rör mig, ju mer jag gör under dessa perioder, desto värre blir det. Vila är den bästa medicinen. 

Men vi har en hund. Hundar behöver rastas. Vissa dagar har jag släpat mig runt på promenaden. Många andra dagar har maken varit tvungen att komma hem och rasta. Som tur är har vi även haft en svägerska till hjälp lite då och då. 

Maken är underbar, inte tu tal om saken! 

Handlingen med gamla mor har skitig sig åtskilliga veckor, men som tur är har bästa storasyster tagit hand om den saken, så mor har inte behövt svälta. :)

Men vi har också ett hem och alla hem behöver skötas även om vi långt ifrån är några pedanter. Maken, som jobbar heltid och ännu inte är återställd från sin sjukdom, varken kan, hinner eller orkar sköta både mig, hund, jobb, mat och hushåll. Han har skött mig, hunden och handlingen, det är mer än gott nog. 
Det har blivit en hel del färdiglagat, kan jag säga. 
Det mesta andra har fått stå tillbaka. Kläder som behöver tvättas, städning m.m. 

Att inte klara annat än att sitta eller ligga och samtidigt se berget av smutstvätt växa och dammråttorna förvandlas till dinosaurier är både stressande och ledsamt. Det blir ingen friskare av. Men det är så det blir. 

Till slut var min gräns både nådd och passerad. 
Så vi anlitade en städfirma. En av de, tyvärr få, bra saker alliansen åstadkom var detta med RUT, för utan det hade det gjort för stort hål i plånboken om man inte anlitar svart arbetskraft, vilket bär mig emot.  

Två glada, trevliga tjejer kom bara två dagar efter att jag hade bokat. Och så körde de igång. Och jävlar vad rent det blev! Det var en lättnad utan dess like att få ett rent hem igen. En obeskrivlig lättnad, måste jag säga. Värt varenda krona!

Och nu är jag på god väg att piggna till. Idag dammsög jag, utan att få ont och utan att bli helt slut efteråt. Tvättberget har jag börjat bearbeta bit för bit, så även där är vi snart i kapp. Vilken glädje det ger att "kunna själv" förstår man nog inte om man inte varit i den sitsen. Små, vardagliga saker som förr var en självklarhet, har blivit en riktig höjdare att klara av. 

Hundpromenaderna har också funkat bra hela veckan. Jag är inte smärtfri, men jag är helt klart mycket bättre. 

Och våren är på väg. YAY!