Liten och rädd
Det är inte lätt att känna sig liten och rädd.
Rädsla är f ö en känsla som kan bli en av våra värsta fiender. För rädsla föder hat och inskränkta tankar.
I mitt tidigare arbete med blivande föräldrar mötte jag sådan rädsla ibland. Ofta berodde det på tidningars skriverier.
När man känner att något kommer för nära inpå och man inte kan värja sig, kommer rädslan. Som när någon tidning skrev om förlossningar där något gått fel eller om svårt missbildade barn. Då fick jag ha många och långa samtal med oroliga föräldrar. Då gällde det att ge det hela realistiska proportioner. För tidningar skriver om det som säljer, det som har ett s k nyhetsvärde. De skriver t ex aldrig om alla de hundratusentals förlossningar som går bra och inte heller om alla de barn som föds friska och fina, vilket förstås är de allra flesta. Självklart ska man vara riskmedveten, men man ska ha en realistisk riskmedvetenhet.
Nu känner jag igen denna rädsla i sociala medier. Man läser tidningar. De skriver om IS och andra militanta islamister. De skriver om avrättningar, tortyr, terrorism och elände. Det är mycket lätt, om man inte tänker efter, att få intrycket att alla muslimer är terrorister. Det är mycket lätt, om man inte hejdar sig en smula, att dra alla över en kam!
Och då växer rädslan och hatet frodas. Då kan det, om man inte tänker till, vara lätt att bortse från drunknade små barn och krigsskadade vuxna som vandrar miltals för en tryggare tillvaro.
När rädslan och hatet får styra kommer empatin i bakgrunden och man tror på saker som att någon tar sig genom sjuttioelva länder enbart för att komma till Sverige och leva på bidrag. Man tror på argument som att äldrevården i vårt land blir sämre enbart på grund av att vi tar emot flyktingar.
Och man tror på att "hjälpa på plats" är den enda vettiga lösningen, för då slipper vi möta problemen på hemmaplan. Det är bara det att på vissa ställen finns det inte ens en plats att hjälpa på!
När rädslan och hatet får fäste får man skygglappar och tänker inte längre än näsan räcker. Det är då man börjar tro att de som flyr inte flyr från IS utan istället är IS.
Fast varför skulle någon från IS fly hit, liksom? Om OM nu någon gör det... så är hen en väldigt liten del av alla vettiga människor som nu flyr för sina liv.
Min tanke är att de flesta som flyr måste ändå vara hyfsat företagsamma som ger sig ut på en sån vågad resa. De har i alla fall inte resignerat och gett upp. Och företagsamma människor är vad det här landet behöver!
Så om du känner dig rädd, vill jag be dig att inte söka lösningen genom att hata andra. Svaret på din rädsla finns inom dig själv!
Om du känner dig rädd så skaffa dig kunskap och fakta.
Var riskmedveten, men realistisk!
Och kom ihåg att tidningar skriver det som säljer, inte det som är vanligast förekommande.
Och hjälp en människa! Du kommer att bli förvånad över hur mycket det kan ge dig! :)
Rädsla är f ö en känsla som kan bli en av våra värsta fiender. För rädsla föder hat och inskränkta tankar.
I mitt tidigare arbete med blivande föräldrar mötte jag sådan rädsla ibland. Ofta berodde det på tidningars skriverier.
När man känner att något kommer för nära inpå och man inte kan värja sig, kommer rädslan. Som när någon tidning skrev om förlossningar där något gått fel eller om svårt missbildade barn. Då fick jag ha många och långa samtal med oroliga föräldrar. Då gällde det att ge det hela realistiska proportioner. För tidningar skriver om det som säljer, det som har ett s k nyhetsvärde. De skriver t ex aldrig om alla de hundratusentals förlossningar som går bra och inte heller om alla de barn som föds friska och fina, vilket förstås är de allra flesta. Självklart ska man vara riskmedveten, men man ska ha en realistisk riskmedvetenhet.
Nu känner jag igen denna rädsla i sociala medier. Man läser tidningar. De skriver om IS och andra militanta islamister. De skriver om avrättningar, tortyr, terrorism och elände. Det är mycket lätt, om man inte tänker efter, att få intrycket att alla muslimer är terrorister. Det är mycket lätt, om man inte hejdar sig en smula, att dra alla över en kam!
Och då växer rädslan och hatet frodas. Då kan det, om man inte tänker till, vara lätt att bortse från drunknade små barn och krigsskadade vuxna som vandrar miltals för en tryggare tillvaro.
När rädslan och hatet får styra kommer empatin i bakgrunden och man tror på saker som att någon tar sig genom sjuttioelva länder enbart för att komma till Sverige och leva på bidrag. Man tror på argument som att äldrevården i vårt land blir sämre enbart på grund av att vi tar emot flyktingar.
Och man tror på att "hjälpa på plats" är den enda vettiga lösningen, för då slipper vi möta problemen på hemmaplan. Det är bara det att på vissa ställen finns det inte ens en plats att hjälpa på!
När rädslan och hatet får fäste får man skygglappar och tänker inte längre än näsan räcker. Det är då man börjar tro att de som flyr inte flyr från IS utan istället är IS.
Fast varför skulle någon från IS fly hit, liksom? Om OM nu någon gör det... så är hen en väldigt liten del av alla vettiga människor som nu flyr för sina liv.
Min tanke är att de flesta som flyr måste ändå vara hyfsat företagsamma som ger sig ut på en sån vågad resa. De har i alla fall inte resignerat och gett upp. Och företagsamma människor är vad det här landet behöver!
Så om du känner dig rädd, vill jag be dig att inte söka lösningen genom att hata andra. Svaret på din rädsla finns inom dig själv!
Om du känner dig rädd så skaffa dig kunskap och fakta.
Var riskmedveten, men realistisk!
Och kom ihåg att tidningar skriver det som säljer, inte det som är vanligast förekommande.
Och hjälp en människa! Du kommer att bli förvånad över hur mycket det kan ge dig! :)
Kommentarer
Skicka en kommentar