Jag ska be att få säga upp mig!

I somras bestämde jag mig för att säga upp mig från ett långvarigt åtagande. Först tänkte jag sluta omgående men vid närmare eftertanke verkade det bättre att avveckla i lagom takt och över tid. Jag menar, jag har sysslat med det här i 44 år så det man får ju ge sig själv lite tid att ställa om. 
Så för en månad sedan började jag fasa ut verksamheten och är nu nere på ca 25%. 
Det känns som rätt bra jobbat på en månad ändå, hyfsat rejäl minskning, tycker jag nog.

Det jag har märkt av under denna månad är att stressen har minskat. Skönt! 
Vidare orkar jag promenera fortare utan att riskera att tappa andan. Branta backar är inte lika branta längre. Inte hostar jag heller.

Det luktar väldigt mycket i omgivningarna, på gott och ont. Det är skönt att känna väldoft, men det luktar ju skit när någon har varit på dass!! Det har jag inte känt på evigheter! *S*

Ja, som ni säkert förstått vid det här laget har jag sagt upp mig som skorsten och håller på att avveckla bolmandet. 

Inte så att jag är nikotinfri ännu, inte ens rökfri. Men jag har minskat från 20 cigg om dagen till 5 och det är jag jävligt nöjd med! 

Här har vi inte bråttom. Det får ta sin tid och hjälpmedel skyr jag inte heller. Huvudsaken är att jag får det att funka. 

Det är stundtals ett överjävligt beroende att bli fri från. Andra dagar går det fint som snus...och tack vare snus...och vilja och envishet. Och tack vare maken, den underbare mannen, som är ett under av uppmuntran samtidigt som han själv slutat pronto! Han borde banne mig få pris! 

Så hurra för oss!! :)



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Vila i frid, lilla fina mamma

Min vardag