En klimakteriehäxas dagbok




Detta blogginlägg innehåller svordomar och grovt språk. Barn och känsliga läsare läser vidare på egen risk! ;)

Idag strejkade teven. Eller snarare fick jag inte igång den. Maken har införskaffat en sån där liten käck box med sjuttioelva kanaler, i synnerhet med sport på. Jag kan ingenting om små dumma boxar. Jag ville titta på åttan. Tevehelvetet ville ingenting alls. Det var inte ens myrkrig på den,,, den var helt svart. Efter vilt knappande på två fjärrkontroller var den fortfarande helt svart. En svart teve är ungefär lika katastrofalt som ett världskrig i mitt tillstånd!
Jag funderade en kort stund på att ringa maken och fråga hur jag skulle göra, men beslöt mig för att bespara honom mitt upprörda sinne. I normala fall hade jag varit kreativ och hittat en lösning. Nu blev jag bara,,, explosiv? De två alternativ jag ansåg kvarstå med tevejäveln och puckoboxen var att antingen slänga ut hela skiten eller att börja gråta. Eftersom maken inte skulle bli glad alls om jag gjorde det första, så valde jag det andra alternativet.

När jag sitter där i fåtöljen och inser att jag lipar för att jag inte får igång teven börjar jag tvivla på mitt förstånd och sunda förnuft. Och då lipade jag en stund till!

Jag tror inte det är meningen att man ska vara i den här åldern! Jag tror det är en miss att levnadsåldern är så hög numera att man måste igenom denna fas i livet. Jag tror det är meningen att man ska vara död innan klimakteriehelvetet bryter ut!
Varje morgon börjar med typ,,, "jag vaknade och så var den här dagen försörd"! Om jag inte vaknar innan,,, mitt i natten,,, av mardrömmar då.

"Lita på din magkänsla", är ett populärt uttryck,,, I helvete heller! Min magkänsla säger mig dagligen att katastrofen är nära. Vilken katastrof vet jag inte, skitsamma, det kommer säkert att hända något överjävligt, som att teven går i strejk. ;)

Till mina medsystrar som överlevt denna fas i livet utdelar jag härmed tapperhetsmedalj av första graden. De partners som heroiskt stått vid "käringjävelns" sida får Nobels fredspris!
Till er kvinnor som ännu inte uppnått denna ålder säger jag bara,,, stackare! Kommer ni ihåg humörsvängningarna i puberteten och gråtattackerna som gravida? Ta det gånger 100 så vet ni ungefär hur det kommer att bli.

Men, men,,, jag gör väl som jag brukar,,, jag biter ihop och bryter ihop och kommer igen.
Läste förresten nyligen att det där med att kvinnor tappar sexlusten i klimakteriet bara är en myt. Det var väl käckt?! Då kan man i alla fall roa sig med att knulla mitt i bedrövelsen!

Go medda!

Kommentarer

  1. Jag förstår dig precis....vi ha ingen box men en massa apparater klimakteriet är ett helvete me knowe det....en sekunden fryser man nästa svettas man ihjäl enda fördelen är att jag nu snart inte haft mens på snart 1 år fast å andra sidan så är det ingen skillnad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att frysa och svettas kan jag stå ut med, mia,,, men att vara så känslig psykiskt är en plåga, tycker jag.

      Radera
  2. Välkommen till helvetet, mitt har hållit på i 13 år........... faenskapet verkar aldrig ta slut. För att lägga en synpunkt på din sista mening. Jovisst finns lusten till att pippa fortfarande kvar MEN självkänslan saknas. Har liksom svårt se att någon kan finna en attraktiv när man vallar,,,,,, vid de mest olämpliga tillfällen samt gråter av oförklarliga orsaker. Säg den karl som uppskattar tårar mitt i älskogen!!! Har alltid varit stolt över min kropp och helt ärligt tyckt om alla delar av den, ända till nu. NU äcklar den mej och DET skyller jag helt på klimateriet........... så det så

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tretton år låter som en hel evighet. Har du sökt/fått hjälp av något slag?
      Självkänsla är svårt och när man inte känner igen sin kropp är det ännu värre. Man behöver verkligen någon som visar att man är älskad trots svettningar, dåligt humör m.m. Sex i duschen kanske är en bra idé? ;) Då märks det ju inte om man svettas!

      Radera
  3. Visst testade hormoner ett tag men fick migrän som biverkning och det var det inte värt.
    Dessutom tog det bara bort svettningarna, inget annat.
    Viktuppgång, tårar, deppighet och resten av skiten fanns ju ändå kvar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Tack för allt, min fina pälskling

Två blev en