Egalias egenheter

Hej alla! :) Nu har det varit jul och jul är kul. :D Den här julen har jag fått två nya kompisar. Dagen före julafton kom ALLA husses och mattes barn, deras tjejer och killar och så de små barnbarnen. Allihop på en gång. WOW! Det var jättemysigt för jag älskar allihop och det var alltid någon som lekte eller gosade med mig. Utom när de åt för då passade jag på att sova. Det tar på krafterna att hålla koll på en sån jätteflock, men jag måste ju det, vallhund som jag är. På julafton åkte vi till några andra som jag gillar mycket och det var också mysigt. Bl a var moster där och henne tycker jag mycket om, men ännu mer gillade jag att hon hade med sig en kompis till mig! :) Den allra sötaste lilla, svarta hundvalp som var en liten flicka. Hon luktade gott, men var pytteliten så jag var försiktig. Och hon var tuff med, hon fräste åt mig när jag blev för närgången. *S* Julklappar fick jag också. Två roliga leksaker och en påse av mitt favoritgodis. Men det allra bästa med hela jul

I onsdags började jag känna något slags diffus magplåga! Den gick liksom inte att definiera. Ibland kändes den och ibland inte. Man kan ju börja undra? Det onda satt över hela magen nästan, i alla fall från naveln och nedåt, men ibland gjorde det ont uppåt också samt åt sidorna. Eftersom jag inte hade några övriga symptom såsom illamående, feber, problem med att äta, med naturbehoven eller med de kvinnliga delarna av min anatomi, avvaktade jag. På torsdagen var det värre! Det gjorde ont så fort jag rörde mig! I fredags var det nästan lika illa och igår var det bättre. :) Jag funderade vidare på vad detta kunde vara och när jag insåg att jag inte hade ont alls när jag satt eller låg ner, men nästan hela tiden när jag rörde mig, trillade polletten ner! Jag har ju varit piggare på sista tiden. Har både orkat mer och kunnat göra mer än på väldigt länge. Och i tisdags skurade jag duschen. Var enda kakelplatta. Den är helkaklad. Så jag stod på tå och sträckte mig högt, stod böjd som en

Ja, för ni julstökar väl? ;) Många av mina vänner verkar göra det, har jag sett. Sedan ett antal år tillbaka har jag minimerat julstöket till en, för mig, rimlig nivå. Jag vill gärna ha det städat och fint till jul, det vill jag. Men jag börjar i god tid. Dock inte så god tid som de som måste ha hela huset sanerat till första advent! :D Om man storstädar till första advent är det ju skitit till jul igen. Inte rationellt! Alltså åker adventsljusstakarna upp här i skitiga fönster. Huvudsaken är att det lyser fint. :) Fönstren är dock putsade nu, tack vare maken som är en fena på denna syssla. Puss på dig! I sovrummet är gardinerna bytta, inte för att det är ett måste p g a julen, utan för att där inne flyger dagligen sex undulater som, var och en, släpper en bajs i kvarten. Det är trevligt med rent till jul, som sagt. Och undulatbajs räknas inte som en juldekoration. ;) Så lite extra städat blir det, vilket är klart dagen före julafton och sen får det duga. När det gäller julma

Det snöar i Jerusalem och här i Norden har vi plusgrader och gröna gräsmattor. Det är knoppar på rhododendronbusken utanför balkongen och i morse hörde jag fåglarna kvittra innan det ännu ens ljusnat. Någon tokig politiker har fått för sig att Sverige inte finns och årets julklapp lär vara en råsaftcentrifug! Vem behöver en sådan? Dyra är de också! Skänk pengarna till behövande istället. *suck* I sociala medier når tjafset om pepparkaksgubbar nya nivåer. Jag måste ha missat något?! Är någon ny pepparkaksgubbeskandal under uppsegling? Eller är folk fortfarande insnöade på förra årets pepparkaksgubbedebatt som visade sig vara ett totalt missförstånd? Och alla naiva människor som delar statusar i stil med "rör inte våra pepparkaksgubbar i våra svenska luciatåg" rör mest ett antal ondsinta rasister till tårar av lycka över att få fin hjälp att sprida budskapet och protesten, när det inte finns ett skvatt att protestera över. Är inte lucian alldeles för vit förresten? Bo

Det är vinter och det snöar. Den senaste veckan har vi haft storm, regn och snöfall och temperaturen har åkt upp och ner som en jojo. Detta borde ha resulterat i ofantligt mycket värk, smärta och utmattning för min del. Igår hjälpte vi dottern att flytta. Inte för att jag lyfte och bar de tyngsta grejerna men jag bar en del kassar, mindre saker och lättare lådor. Det blev ganska många vändor upp och ned för trapporna. På kvällen hade jag ont i fötter och ben. Samma ont som en frisk människa kan få av att göra något extra och lite ovant. Som det har varit de senaste femton åren borde jag idag tillbringat dagen liggandes, med svår värk och totalt slut. Men jag mår över förväntan! Lite trött i kroppen visserligen, men inget mer. Jo, det värker en liiiiten aning i ryggen om jag riktigt känner efter. :D Det är en baggis. Min vana trogen har jag inte planerat in någonting denna söndag eftersom en vilodag brukar vara ett måste efter sådan aktivitet som igår. Nu funderar jag på att stä

Hej alla! Det var längsedan jag skrev här. Det blir så när man är en upptagen hund. Men allt är fint med mig och min flock. Husse är borta igen, i det där Växjö. Han har flängt bort och fram hela hösten och dessemellan sitter han här hemma med stora, tjocka böcker och läser och läser. Ibland lyckas jag störa honom, hehe. Jag hoppar helt enkelt upp och ställer mig mitt i boken, så att han måste ägna sig åt mig istället. Man får ju inte vara dum! :D Matte och jag tar långpromenader varje dag och jag har allt fått lite sprätt på tanten, tycker jag. Hon går fortare nu, oftast i alla fall. Idag var vi på promenad i en stor park där stans största lekplats finns. Där får jag inte gå in, säger matte. Men idag tvärstannade jag vid ingången till lekplatsen för jag hade fått syn på något. Det såg ut som två stora hundar som låg där!! Och jag som älskar andra hundar! Till slut gav matte med sig och vi gick in på lekplatsen, fast hon sa bestämt till mig att jag inte fick kissa där inne. Som om

Det har hänt något oväntat med mig de senaste månaderna, ja senaste halvåret kan jag nog säga. Jag mår bättre!  Det har jag ju gjort periodvis förut också, men denna gång är det annorlunda. Skoven har kommit mera sällan och de som kommit har varit lindrigare än de brukar vara. Jag orkar mera och återhämtar mig snabbare. I många år har jag bara orkat göra en sak per dag... i bästa fall. Nu kan jag ta en paus och sen fortsätta med något och ibland till och med fortsätta med en tredje sak efter ytterligare en paus! Det har jag inte orkat på många år och i veckan kom jag på mig själv med att med förvåning inse att "men jag orkar ju det här också!" Jag blir visserligen trött fortfarande, men inte lika medvetslöst trött som förut och jag har fortfarande ont, men inte lika ont som tidigare. Jag orkar sällan en hel dag utan att sova så här års, men jag behöver inte sova lika länge och det händer oftare att det räcker med att jag sätter mig och vilar en stund, utan att s