Egalias egenheter

  Som rubriken anger har jag inget att berätta så därför har det inte blivit något skrivet här i bloggen heller.  Min kropp har fortsatt att bråka och det var inte den gamla vanliga muskelvärken visade det sig. Biverkningar av en medicin i kombo med en inflammation har tvingat mig till en enormt tråkig och innehållslös tillvaro de sista veckorna.  Jag har gått korta promenader i långsamt tempo, tillbringat stunder på min uteplats när vädret tillåtit och i övrigt har det hänt nada.  Till midsommar var jag något bättre men väldigt trött efter fem dygn på flytande föda så det blev ett litet men trevligt besök hos systersonen på kvällen. Sedan dess har det dock börjat se ljusare ut och under eftermiddagen idag fick jag feeling och tog tag i mitt eftersatta hem.  Nu tycker jag mig se ljuset i tunneln och hoppas det fortsätter så. Ska bara ringa min vårdcentral i morgon och ordna upp det här med medicinen.  Eftersom inget hänt har jag heller inte fotat särskilt mycket men bjuder på några bil

  Det blev ingen roadtrip för mig den här veckan. Kroppen satte stopp. Surt, men att köra iväg ensam kräver att jag känner mig i bra form annars blir det otryggt. Så det blev vilodagar istället. Jag planerar nu att göra resan i slutet av sommaren istället. Skulle inte tro att vare sig domkyrkan i Växjö eller Kalmar slott rasat ihop innan dess och vännerna jag tänkt träffa har nog inte emigrerat heller. Således är det lugna puckar här just nu. Tråkigt med nödvändigt.

  Oj, vad det är glest med inläggen här nu. Livet rullar på och går upp och ner som för de flesta andra. Det har varit en del tunga dagar på sistone. Det är många årsdagar under denna period. Lasses födelsedag och årsdagen för mammas bortgång var i maj och nästa vecka är det ett år sedan ”hell week” då mamma begravdes, bilen blev sönderslagen och Teo somnade in, allt under bara några dagar. Det känns i hjärtat och minnen kommer tillbaka. Har tyvärr börjat sova dåligt igen men hoppas det är övergående.  Jag tycker jag har tagit hjälp och bearbetat så mycket men sorgearbete är nog det tuffaste som finns, tror jag.  I år väljer jag att distrahera mig med annat istället, helt enkelt för att jag inte orkar sitta hemma och gråta mera. Så under årsdagarna i maj reste jag bort och jag gör det samma nästa vecka. För att jag kan och vill göra det bästa av livet. På hemmaplan har jag engagerat mig i min nya uteplats på senare tid. Den blev klar förra veckan och jag är fantastiskt nöjd med den. Gi

  Veckan som gick var vännen A och jag ute på roadtrip. Vi hade en helt osannolik tur med vädret! Från hennes bostad i Stockholm drog vi norr ut till hennes barndomstrakter i Hälsingland. Där har jag inte varit sen 60-talet och jag hade glömt hur vackert det är.  Vi besökte olika platser och A var en utmärkt guide. Redan innan vi kom fram till Bollnäs, där vi skulle bo på hotell, stannade vi på några ställen. Fin utsikt under fikapausen  En minnessten över hälsingarnas skyddshelgon  Skogs kyrkoruin Väl framme på hotellet var vi lite trötta efter resan och käkade deras hamburgerbuffe. Kul bänk i lobbyn Dag två käkade vi lunch på Orbaden och utsikten från uteserveringen var sagolik. Vännen visade mig också sin barndoms badplats och på kvällen strosade vi runt i Bollnäs. Sjön Galven Monument över Snoddas…och bandy och timmerflottning och laxfiske och hälsingehambon m.m. Vi besökte också Trönö gamla kyrka som var väldigt fin. Sen blev det en titt på ett linneväveri. Mycket vackert att titt

  På måndag ger jag mig iväg med tåget till Stockholm och vännen A. Dagen efter drar vi vidare till Hälsingland där vi ska se oss omkring och stanna några dagar. Tillbaka till Stockholm på fredag och tåg hem på lördag. Blir nog en trevlig resa och väderleksrapporten är minst sagt lovande. Här hemma får ”gubbarna” jobba på med utsidan under tiden. Det går framåt och fint blir det men jag är lite trött på att ha folk utanför fönstren hela dagarna så det blir perfekt att resa bort nu. Dessutom är det två tunga dagar nästa vecka. På måndagen är det ett år sedan mamma gick bort och på tisdagen skulle Lasse ha fyllt 65 om han hade fått vara kvar hos oss. Tror det är bra att jag inte bara sitter hemma och deppar då. I morgon ska jag åka till kyrkogården med en bukett blommor till Lasses grav. Det är det lilla jag kan göra.  Här kommer lite bilder från arbetet med utsidan. Min uteplats blir stor!  Uteplatsen blir rena dansgolvet! En vän föreslog att jag skulle bygga upp en bar. 😁 Här ska det

  Jag har ivrigt väntat på min uteplats som hyresvärden utlovat. P g a aprils dåliga väder blev arbetet uppskjutet något och sen måste väggen runt min lägenhet fixas först. Den har nämligen stått halvfärdig sen renoveringen och skulle isoleras och putsas. Detta påbörjades i måndags och jag har haft ”gubbar” springandes utanför fönstren hela veckan.  Här kommer lite bilder: Så här har utsidan sett ut sen jag flyttade in I mitten av veckan var ytterväggarna prickiga Nu börjar det likna något! Arbetet har gått fort framåt och nu är det bara småfix kvar. Därefter börjar de med min uteplats som i dagsläget ser ut så här:  Inte mycket t skryta med just nu men det blir nog fint när det blir färdigt. Jag längtar mycket efter att ställa ut mina utemöbler och fixa iordning med blommor och annat. I det vackra vädret vi fått har jag roat mig med Orienteringsförbundets aktivitet ”Hitta ut”, där man letar kontroller som man registrerar i en app. Det har varit fina och även svettiga promenader. Kluri