Egalias egenheter

  Eftersom jag har annat för mig dagarna innan advent har jag redan pyntat här hemma. Rekordtidigt för att vara mig, men så kan det bli.  Jag har möblerat om lite här hemma under hösten och därför har jag inte längre plats för någon julgran. Funderade ett tag på en ute gran på nya altanen men kom fram till att jag inte orkade med jobbet. Så jag köpte mig en liten bordsgran. Den första konstgran jag någonsin ägt. Den kom i kartong med pynt och ljus, bara att montera. Det var när monteringen var klar som jag myntade devisen ” det gör inget om det är fult, bara det är juligt!” Samma devis gäller även pepparkakshus detta år. Jag köpte en låda ”pepparkakshusdelar” av ett barnbarn som sålde olika kakburkar för sin idrottsförening. Tio hus skulle innehållet i lådan räcka till. ”Perfekt”, tänkte jag. Bara att montera och pynta. Jag såg framför mig hur jag skulle dela ut pepparkakshus till höger och vänster som en givmild julängel. På min ICA-affär shoppade jag loss på kristyr och deko...

  Man går lite på halvfart vid den här tiden på året så bloggandet blir därefter. Men idag har vi faktiskt haft solsken här, det var välkommet. Vardagen lunkar på och det är stiltje på utflyktsfronten, men jag har redan planer inför våren när jag vaknat till ur ”idet”. Det som upptagit det mesta av min tid på sistone är hemmafix, bilbesiktning, däckbyte, dans och en rad av födelsedagskalas. Många barnbarn blir många kalas och det är kul. Nu väntas snart ankomsten av barnbarn nummer 13, totalt räknat.  Apropå födelsedagar hade jag en rätt komisk upplevelse när jag köpte present till ett av barnbarnen. Dinosaurier stod på önskelistan, rörliga sådana och med ljud. Jag hittade en helt perfekt T-rex i en leksaksaffär. Den kunde både gå, lysa med ögonen och vråla.  Nöjd klev jag ut ur affären med monstret under armen. Ställde in den i baksätet på bilen, lite för vårdslöst tydligen, för dinosaurien blev kränkt och började vråla. ROARRR, lät det surt från baksätet medan jag körde...

  Idag tog syster och jag en runda på kyrkogårdarna. Tyvärr har vi ju många att besöka. Allt för många.  Men det är fint att gå dit en sån här dag och i år sken solen, olikt november. På en av kyrkogårdarna träffade vi två av mina barnbarn med deras mamma och mormor. De hade tänt ljus för en morfar som också dog alldeles för tidigt.  Vi åkte iväg strax efter lunch så några fina ”mörkerbilder” blev det inte. Fick dock en bild från en av bonussönerna som besökte Lasses grav senare.  Låter bilderna tala: Hos mamma, mormor, morfar m.fl. Mormorsmor fick också ett ljus. I minneslunden tände vi ett ljus för pappa. Hos farmor och farfar. Många ljus hos Lasse. Ett helt ljushav i minneslunden. Systers man fick ett ljus och ett hjärta. På djurkyrkogården tände jag ett ljus för pälsklingarna Cita och Teo. Lasses grav i kvällsmörkret. Foto Mattias Björklund.

  En av bonussönerna har fixat en ny laptop till mig. Min gamla var över sju år och gav nyligen upp sista sucken. Tusen tack för hjälpen T!  Den nya är snabb och bra. Igår köpte jag officepaketet till den för jag använder både Word och Excel när jag släktforskar. Med viss bävan tog jag itu med installationen för det var väldigt längesedan sist och jag börjar känna mig minst sagt ringrostig och gammal när det gäller datorer. Men, till min oerhörda belåtenhet gick det som på räls och allt fungerade perfekt! Så jag klappade mig själv på axeln och kände mig genast tio år yngre, haha. Än kan tanten!  Igår tog jag även en sväng till kyrkogårdarna. Jag satte lyktor på Lasses och mammas gravar men behöver fixa iordning lite mer hos Lasse inför Allhelgonahelgen. I minneslunden tände jag ett ljus  för fina pappa för det var hans namnsdag igår. Evert, hette han. Idag har vännen A-L och jag varit på utflykt. Vi drog iväg på förmiddagen mot Marks kommun. Första stoppet var en sto...

  Det här inlägget skrev jag förra veckan men behövde fundera och redigera lite mer innan jag kände att jag fick fram texten rätt. Med tiden har jag fått lite perspektiv på allt som hände förra året och ändå inte.  Det känns fortfarande helt galet att svågern, Lasse, mamma och Teo lämnade jordelivet på mindre än sex månader. Det är ett så svårsmält faktum att jag börjat undra om jag någonsin landar i den verkligheten. Alldeles nyligen fick jag återigen anledning att berätta om detta och det känns lika galet nu som när det alldeles nyss hänt. Som att jag ljuger, hittar på. Så overkligt att något sådant ens kan hända på så kort tid! Men med mitt förnuft vet jag ju att det är så. Och jag känner att jag accepterat det också trots att känslan av att ha upplevt något helt ofattbart kvarstår. ”Jaha, nu är det som det är”, som Lasse hade sagt när något inte gick som planerat. Och så är det ju. Samtidigt, när jag tänker tillbaka på tiden efter att allt hade hänt, inser jag hur mycket d...

  Här duggar födelsedagskalasen tätt under hösten. Till helgen ska två barnbarn firas, en elvaåring på lördag och en ettåring på söndag. Det är härligt att ha så många att fira.  Annars lunkar allt på här hemma. Kroppen känns helt ok med tanke på årstiden och nattsömnen har blivit bättre.  Efter en del funderande på min dåliga sömn fick jag en idé. Jag började tänka på att jag sover mycket bättre på soffan än i sängen och insåg att det berodde på att jag har ryggstöd på soffan. Den känns mer ombonad att ligga i och ger liksom bättre stöd för kroppen. Samtidigt är ju soffan inget jag kan sova hela natten i för den blir obekväm på andra sätt. Så utifrån dessa tankar köpte jag mig en kudde. Inte vilken kudde som helst inte, utan en väldigt lång en. Närmare bestämt 180 cm lång! Kudden ligger nu på längden i sängen och jag har den bakom ryggen när jag ska somna. Funkar kanonbra! Jag somnar gott och är väldigt glad över att slippa ta till insomningstabletter igen. Slutade ju me...

  Nu har det gått drygt två veckor sedan jag kom hem från sommarens sista roadtrip och, tro det eller ej, men jag har hållit mig hemma och har inga planer på att dra iväg inom den närmaste framtiden.  Istället har jag ägnat mig åt diverse vardagssysslor vilket var välbehövligt.  Bilen Edna har varit på ”spa”, jag har höstfixat min uteplats och gjort en liten höstplantering utanför ytterdörren. Jag har också varit på kyrkogården och gjort lite fint eftersom sommarblommorna gjort sitt.  Dansen är i full gång och jag dansar på två olika ställen denna termin. Jag behöver motionen och dans är kul.  Ett par födelsedagskalas hos barnbarn har också hunnits med och fler väntar i oktober.  Ev får jag också besök av en god vän fram igenom.  Så jag är inte precis sysslolös här hemma och hemma är faktiskt skönt efter en väldigt aktiv sommar.  Livet är rätt lugnt här just nu. Det enda problemet är att jag sover förbaskat dåligt för tillfället men det löser sig ...