Två år senare

 Idag är det två år sedan Lasse somnade in. Det är ofattbart att det gått så lång tid redan för minnet är så levande och jag tycker fortfarande att han var här nyss! 

Fyra av Lasses barn och jag åt lunch tillsammans idag. Därefter fortsatte tre av oss till kyrkogården där vi tände ett ljus och pratade minnen. Det var en fin stund.

Jag är tacksam för att vi har så mycket fint att minnas. Det är en stor tröst när livet inte blev som det var tänkt.


 



 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Rättegång

Bild
  Idag hölls rättegången mot de tre tonåringar som i juni förra året stal och slog sönder min systers bil, som jag fått låna av henne. Syster var kallad som målsägande och jag var med som åhörare. Ingen av oss hade satt sin fot i en rättssal tidigare så det var en ny upplevelse. Det hela var en rätt beklämmande tillställning som jag först kände mig lockad att ironisera grovt över i detta inlägg. Men nu när jag tänkt mer på det hela så är det faktiskt nästan bara tragiskt.  Tre unga killar som gör en idiotgrej utan en tanke på konsekvenserna och som nu fick sitta i en rättegång och framstå som helt ofantligt korkade. Och som dessutom kommer att finnas i polisens register vilket ger problem på många olika plan.  På raden framför mig satt grabbarnas föräldrar och såg allt annat än glada ut förstås. Det hela pågick i ett par timmar och killarnas svar på vissa frågor fick mig nästan att tappa tron på hela mänskligheten. ”När du hittade bilnyckeln, tänkte du inte på att lämna i...
Läs mer

Nu börjar det likna något

Bild
  Juli månad är här och jag känner hopp om livet.  Juni blev inte alls som det var tänkt. Två veckor med magproblem och vila satte käppar i hjulet för mina resplaner. Dessutom är det bottentråkigt att vara hemma och inte orka något alls samt inte våga förflytta sig mer än tio meter från sin toalett! Men nu är det bättre tider. Medicinen som orsakade magproblemen är utbytt och den nya verkar funka bra.  I helgen som var fick jag äntligen tillfredsställa mitt skriande behov av socialt umgänge med råge. På lördagen var det kombinerat konfirmations- och femtonårskalas för äldsta bonusbarnbarnet. Otroligt! Tycker inte det var längesen han föddes liksom. God mat och väldigt trevligt var det. Vädret var med oss också. Därifrån åkte jag direkt till äldste sonen med familj och hamnade mitt i barnbarnets tvåårskalas för släkten på hans mors sida. Jag övernattade där och på morgonen kom två ljuvliga småttingar tassande in till farmor för lite morgonmys. Guldstund! På eftermiddagen k...
Läs mer

Here we go again!

Bild
  Jomensåattee… Jag ska flytta. Igen.  Så här är det. Den här lägenheten är så gullig och fin, bra på alla sätt och jag minns hur glad jag var när jag fick den. Den var räddningen när jag mådde så dåligt i lägenheten där allt hemskt hade hänt. Men det finns några stora men. Trots att jag nu bott här väl över ett år känner jag mig fortfarande inte hemma här. Det är liksom inte rätt. Och trapporna till tvättstugan kommer inte att funka för mig i längden, med min bråkiga kropp. Så efter nyår började jag se mig omkring lite lätt. Jag vantrivs ju inte här och tänkte att jag skulle ta god tid på mig, kanske hitta en lämplig bostad inom de närmaste två åren eller så. Har varit på några visningar men oftast föll det på för många trappor. Mina krav och önskemål är ju inte precis få. Balkong är ett måste, hiss likaså eller max en trappa upp men i så fall måste det finnas möjlighet att ha tvättmaskin i badrummet, parkering till lilla bilen behövs och så en hyfsat fräsch bostad såklart. T...
Läs mer