Gott och blandat

 Det var ett tag sedan jag bloggade nu, så här kommer ett väldigt blandat inlägg om hur jag haft det, har det och vad jag ser fram emot. 

Vintern är, som bekant, inte min årstid. Men denna vinter har ändå varit bättre än den förra och definitivt bättre än förrförra, som var ren fasa. Så det går framåt, kan man säga.

Förra fredagen hängde jag med syster på hundträning i en lokal i stan. Det var hennes tax, Dixi, som fick lite aktivering. Där fanns olika banor med hinder och uppgifter att göra. Väldigt trevligt och kul att se. En tax är lite som en katt. En tax äger man inte, det är taxen som äger dig. Finns t o m en ramsa om taxars särart:

"Kommer kallad men ej strax, född till slav är ingen tax".

Tänk att det finns så mycket viljestyrka i en sån liten kropp! Dixi har en matte som har mångårig erfarenhet av hundträning, så jag har aldrig förr sett en tax med sådan följsamhet. Kul var det och trött var taxen när vi var klara. 

Hälsade också på syrran och hennes hundar här om dagen. Vi planerade årets semestervecka, åt god mat, tog en kvällspromenad med hundarna och jag fick se hennes älgkompis Hälga i ljuset från pannlampor i mörkret. Labradoren Easy kan konsten att bli ursöt på bild och är även expert på att sova i konstiga ställningar.

På älgen Hälga fick jag ett fint foto dagen efter när syster träffade på henne på promenaden i dagsljus.

På minussidan just nu befinner sig min vänstra axel. Jag har fått en inflammation i muskeln där och armen har bråkat rejält med mig de senaste månaderna. Nu har jag dock fått god hjälp av en fysioterapeut, som ger mig stötvågsbehandling. Smärtsamt men effektivt kan man säga. Varje behandling varar bara två minuter, alltså något längre än en förlossningsvärk och jag har ju klarat av ett antal sådana, så det funkar. Jag har också börjat ta smärtlindrande medicin på kvällarna för att sova bättre och det har gjort snudd på underverk! Så nu vaknar jag utsövd de flesta morgnar och piggare än på länge. Min kropp har ju gjort ont så länge att jag har blivit van vid det. Jag märker inte hur ont jag har förrän jag upplever skillnad. Riktigt sjukt faktiskt, att man kan bli så van vid smärta att man inte märker den. Men nu sover jag så mycket bättre och slipper vara en zombie hela förmiddagarna.

Men åter till plus och guldkorn i livet. 

Jag har kommit igång med handarbetet igen och är så glad över det. Barnbarnet som föddes före jul har fått sina presenter och nu har jag fler att sticka och virka till. Det funkar om jag stöttar upp vänsterarmen med en kudde och inte håller på för länge åt gången. Klart att barnbarnen ska ha hantverkade saker. I alla fall tycker jag det. 

Har haft svägerska och  svåger med son på besök och middag. Vi har så kul när vi ses. De är mina "försökskaniner" för jag provar nya recept när de ska komma. Har fortfarande så svårt att laga de maträtter Lasse och jag åt tillsammans. Så denna gång blev det ugnsstekt fläskytterfilé med basilikasås. Blev inte dumt alls och gästerna gav rätten godkänt. 

Mer plus är att dansen börjar för terminen på onsdag och nu har jag fått med svägerskan på detta också. Kul! 

Under februari ser jag fram emot besök hos barnbarn och besök av goda vänner. I mars blir det en resa till fjällen med barn och barnbarn och ännu en resa är planerad lite längre fram.

I övrigt har jag en del funderingar över livet och tillvaron och lite idéer om förändringar för ökad livskvalitet. Mer om det kommer.