Money, money, money

Jag vet inte om jag är fel ute, men jag tycker det verkar som att girigheten slår alla rekord i världen nu?

Nordeas senaste eskapader har väl inte undgått någon?

Röda Korsets nya ordförande som får den fetaste av löner.

Diverse makthavare med skyhöga löner som får ut fallskärmar med helt sanslösa summor.

Rikspolischefen som säger att polismyndigheten inte ska vara löneledande samtidigt som han är den högst betalde chefen av alla statliga chefer.

Politiker som vill sänka lägstalönerna medan de själva tjänar mer än någon människa kan behöva.

Fem procent av Sveriges befolkning äger 79 %  av landets aktiekapital…

Osv. osv.

Förutom ovanstående har vi en drös rasister som ständigt skriker: ”vi har inte rååååd!”, trots att de inte avstått en enda krona eller ens lagt två strån i kors för att hjälpa. Och som ställer kostnaden för invandring mot äldrevården, men aldrig mot skattesmitare, för att ta ett exempel.

Ja, girigheten… och även egoismen, verkar sprida sig som en farsot. Inte bara här i Sverige utan över stora delar av världen. Det mesta verkar handla om jag, jag, jag och mitt, mitt, mitt.

Folk handlar prylar som de inte behöver för pengar de inte har. Det är som att allt fler tror att ”den som har flest prylar när hen dör, vinner!”, är en sanning!

Och då är vi väldigt fel ute, enligt min mening.

Vi andra, som inte drivs av djävulskt ha-begär, måste visa vägen. Vi måste fortsätta dela med oss, vara medmänskliga, visa empati.

För att de rika tar från de fattiga för att själva bli ”fetare” är definitivt inte rätt väg. En bra värld kan aldrig skapas av de få´s rikedom på de mångas bekostnad.

Eller som min gamla mamma säger: ”Det finns inga fickor på svepningen!”