Ut ur idet

Våren är på väg! Känner ni? Själv känner jag att jag börjar krypa fram ur idet. Den gångna vintern har varit lång och dessvärre min värsta någonsin, sjukdomsmässigt. Skoven har avlöst varann. Svåra smärtor som huggit som knivar i musklerna och en utmattning som är obegriplig t o m för mig som upplever den. Förutom plågorna skoven innebär, uppstår också andra problem. Ju mer jag rör mig, ju mer jag gör under dessa perioder, desto värre blir det. Vila är den bästa medicinen. Men vi har en hund. Hundar behöver rastas. Vissa dagar har jag släpat mig runt på promenaden. Många andra dagar har maken varit tvungen att komma hem och rasta. Som tur är har vi även haft en svägerska till hjälp lite då och då. Maken är underbar, inte tu tal om saken! Handlingen med gamla mor har skitig sig åtskilliga veckor, men som tur är har bästa storasyster tagit hand om den saken, så mor har inte behövt svälta. :) Men vi har också ett hem och alla hem behöver skötas äv...