Egalias egenheter

  År 2025 går mot sitt slut och jag måste säga att året varit över förväntan. Många resor och äventyr har jag fått uppleva och min inre resa har också gått framåt. Tack livet!  Jag flyttade i maj och nu har jag verkligen landat på rätt ställe. Stortrivs i min lägenhet. Jag har hittat lugnet efter allt som hände, livet är totalt annorlunda nu, men bra på sitt sätt.  Annat minnesvärt under året har varit resan till fjällen med barn och barnbarn liksom en resa till Mallorca i våras, roadtrips, Lisebergsbesök, Skåneresa m.m. Men det allra viktigaste är förstås att jag blev mormor till lilla E i juni.  Jag har beställt en fotobok för året med bilder från alla upplevelser. Den blir kul att ha som minne.  Hälsan har också förbättrats under året tycker jag och jag har för avsikt att jobba vidare på den nästa år.  Så vad kan då 2026 innehålla?  Tja, jag rivstartar året med att börja på gym, tänkte jag. Och sen blir det linedance förstås. När jag ändå är igång å...

  Så här i slutet av sista juldagen fick jag äntligen för mig att skriva ett blogginlägg. Fast min jul är inte över ännu! På söndag blir det ”extrajulafton” med mina barn och barnbarn. De, barnen alltså, firar med svärföräldrarnas familjer vart annat år. Så jag ser mycket fram emot söndagen. Har tre kassar julklappar här hemma.  Den 23 december börjar julen för mig. Då var det restaurangbesök med bonusbarn, bonusbarnbarn och min äldste son med familj. Den traditionen startade Lasse 2005 och den håller vi fast vid. De senaste åren möts vi upp på kyrkogården och tänder ljus för Lasse innan vi ska äta.  Extra mycket saknad denna dag Efter mycket god mat fortsatte vi att umgås en bra stund till. En mysig kväll. Julafton blev lugn. Framåt eftermiddagen åkte jag till systersonen med familj och firade tillsammans med dem och min syster. Som kompensation för bristen på småbarn hade syster med sina hundar. Lilla fröken tax försökte direkt bestämma att alla julklappar under granen ...

  Idag har jag klätt granen. För första gången har en konstgjord gran kommit över min tröskel! Med tanke på jobbet med att skaffa en naturgran som först ska kånkas hem, sen få att stå rakt i foten, sen vattnas till förbannelse och på det klippas ned och köras bort, ombestämde jag mig och släppte därmed principen att en äkta gran är ett måste. Jag glömde nämna alla barr och trasslet med ljusslingan.  Konstgjorda granar har blivit snyggare med tiden och jag köpte en med belysning i. Den är bara 150 cm hög så inte behöver jag klättra heller när jag ska sätta i toppstjärnan.  Jag tycker den är riktigt fin. Det enda jag saknar är doften, men ett doftljus med grandoft hjälper upp det. Man måste naturligtvis inte ha någon gran alls men för mig blir det ingen riktig julstämning här hemma utan gran.  I övrigt har jag pyntat lite lagom, tycker jag. Ska inte ha några gäster hemma den här julen så det är bara för min egen trivsel. Det är inte så bara förresten! Såklart ska jag...

  Sen jag var hos min fysioterapeut i torsdags förra veckan har allt gått åt rätt håll. Yrseln är bra mycket bättre, känner bara av den helt kort ibland. Hostan pågår men minskar för varje dag. Känner mig piggare också. I fredags hade jag en, sedan länge inköpt, biljett till Svansjön. En enda föreställning i vår lilla stad och jag var supertrött. Men eftersom evenemangslokalen ligger i samma stadsdel som jag bor i, bedömde jag att jag var frisk nog att ta mig dit. Och det ångrar jag inte! Det var två och en halv timmas ögon- och örongodis. Mycket avkopplande och njutningsfullt.  I lördags orkade jag ta mig till centrum där jag mötte upp en väninna. Vi såg när årets gran tändes på Stora torget och sen åt vi god mat på en restaurang i närheten. Igår fick jag snudd på hybris för jag tog mig för att pusta köksfönstret. Stod inte ut med det smutsiga fönstret längre. Efteråt var jag tvungen att vila. Övriga fönster behöver också putsas men det blir när jag orkar.  Innan dess to...

  Den här månaden har mest handlat om att kurera mig. Mastodontförkylningen med tillhörande hosta från helvetet verkar vara odödlig!  Jo, jag är bättre men hostar fortfarande.  Som grädde på moset vaknade jag med yrsel i fredags. Trodde det berodde på biverkningar av den starka hostmedicinen jag fått. Men trots att jag inte tog mer av den höll yrseln i sig hela helgen och i måndags var jag hjärtligt trött på detta så jag kontaktade min vårdcentral.  Där kom de fram till att jag hade fått kristallsjukan och jag fick en övning att göra för att råda bot på detta. Hela veckan har jag övat med ytterst marginell förbättring som resultat.  Igår ringde jag min fysioterapeut för att avboka dagens träningstid igen. Har avbokat fyra tider de senaste veckorna och inte har jag kunnat dansa heller. Bottentråkigt!  Efter ca tjugo minuter ringer receptionisten upp mig och frågar om jag verkligen inte kan komma på bokad tid och hävdar att min fysioterapeut kan fixa min yrse...

  Inte har det blivit mycket skrivet denna månad. Men så är det med november, man går liksom ned i tempo. Jag har träffat mysiga barnbarn som var friska, men jag blev sjuk efteråt, det kan ju ha kommit var som helst ifrån. Kurerade mig hela förra veckan, för förra helgen var det dags för syrrans och min lilla weekendresa, som varit bokad mycket länge.  Vi kom iväg, jag med halva medicinskåpet i bagaget och i lördags var det dags för Magnus Ugglas show 50 år på tronen på Göta Lejon. Den var riktigt, riktigt bra! Jag undrar fortfarande hur gubben orkar? En och en halv timma i högt tempo. Fullt ös. T o m min förkylning kom av sig lite.  När vi kom hem på söndagskvällen var jag helt slut. Förkylningen laddade om och tog nya tag och den här veckan har jag inte gjort annat än att vila. Har fått två olika hostmediciner utskrivna, varav den ena gav såna biverkningar att jag inte ens vill se flaskan.  Idag känner jag mig försiktigt hoppfull för jag har både orkat duscha samt ...

  Livet rullar på här. Jag förstår inte hur mycket det kan vara att fixa med hela tiden? Här om veckan lämnade jag in lilla bilen på tvätt och städning. I onsdags var det dags för besiktning, vilken gick bra som förväntat och nästa vecka är det däckbyte. Måste se till att mitt däckhotell beställer nya sommardäck till nästa säsong också, för de gamla har inte mycket kvar att ge.  Två gånger i veckan tränar jag med fokus på vänster arm och axel. Och glädjande nog har armen blivit bättre än jag någonsin vågat drömma om! Förra veckan kunde jag, utan problem alls, lyfta barnbarnet N vilket inte funkat på ett år. Han är ändå tre år och en treåring väger ju en del. Nyligen hörde jag ett inspirerande tal när jag tittade på ett klipp på Instagram. En kvinna som kämpar mot svår sjukdom försöker hålla sig så frisk och stark som möjligt. Hon säger till sig själv; ”Jag skiter i vad du vill, jag vet vad du behöver.” Det låter kanske brutalt men jag har börjat använda det när jag saknar moti...