Fullt upp och vacker stillhet på Alla Helgons dag

 Livet rullar på här. Jag förstår inte hur mycket det kan vara att fixa med hela tiden?

Här om veckan lämnade jag in lilla bilen på tvätt och städning. I onsdags var det dags för besiktning, vilken gick bra som förväntat och nästa vecka är det däckbyte. Måste se till att mitt däckhotell beställer nya sommardäck till nästa säsong också, för de gamla har inte mycket kvar att ge. 

Två gånger i veckan tränar jag med fokus på vänster arm och axel. Och glädjande nog har armen blivit bättre än jag någonsin vågat drömma om! Förra veckan kunde jag, utan problem alls, lyfta barnbarnet N vilket inte funkat på ett år. Han är ändå tre år och en treåring väger ju en del.

Nyligen hörde jag ett inspirerande tal när jag tittade på ett klipp på Instagram. En kvinna som kämpar mot svår sjukdom försöker hålla sig så frisk och stark som möjligt. Hon säger till sig själv; ”Jag skiter i vad du vill, jag vet vad du behöver.” Det låter kanske brutalt men jag har börjat använda det när jag saknar motivation för att träna eller ta en promenad. Och det funkar faktiskt. Det är liksom bara att göra det man måste för att må bra. 

Nästa vecka är det dags för vaccination mot säsongsinfluensa och covid, så dagen efter har jag inget alls inbokat eftersom jag brukar få hög, men kortvarig feber efteråt. 

Min lägenhet känns rätt färdig nu. Det mesta som jag planerat att göra är klart så när som på lite småfix. Så nu har jag återupptagit släktforskningen, som legat i träda under lång tid. Det känns bra. 

Idag har syster och jag varit runt på gravarna på två kyrkogårdar och tänt ljus. Vackert och vemodigt. 

Vattenfallet var så fint 

Inne i ett av kapellen lyste många ljus.

Ljus i minneslundarna 

Till Lasses grav kom vi nästan alla samtidigt 

Tidigare på eftermiddagen hos mamma, morfar, mormor m.fl.