Egalias egenheter

  Ett otäckt virus angrep både kära syster och mig i början av denna vecka! Vår däckverkstad är starkt misstänkt. Vi var båda där och bytte däck på våra bilar förra fredagen och precis alla som jobbade där var sjuka. Det hostades och snörvlades på alla håll och kanter och någon tog paus för att få i sig Alvedon. Tycker vi borde få rabatt!  Några dagar senare började syrran känna sig dålig och jag också dagen efter henne. Vi minns inte när vi var så dåliga senast! Feber, snuva, frossa, heshet, muskelvärk, ont i magen och huvudvärk. Jag tappade all lukt och smak och systers dito blev förändrad till något äckligt. Vi är fortfarande inte friska. Uttråkade är vi däremot så det förslår.  Vi har spekulerat i om det är covid, men jag hade inga test hemma och syrrans var för gammalt. Antingen det eller något galet influensavirus som inte fanns med i årets vaccin.  Nu är vi i alla fall lite bättre, men sjukt trötta och orken tryter vid minsta lilla ansträngning. Jag skulle trä...

  Våren är helt klart här och det är så skönt. Bilen har varit på ”spa”, d v s tvätt och städning och igår fick jag på sommardäcken.  Någon vårstädning här hemma blir det inte tal om utan det får bli flyttstädning sen istället. Har bokat en sådan för att flyttstäda själv kan jag fetglömma med min dåliga kropp och muskelinflammation i axeln. Tack och lov för att det finns folk som jobbar med sånt.  Däremot har jag varit och vårstädat på gravarna. Fyra gravar är det, på två olika kyrkogårdar. Åkte först till en blomsteraffär där jag köpte så fina penséer till bra pris och sen har jag tagit bort gammalt granris, vissna löv och krattat och gjort fint. Det känns bra även om kroppen protesterar när jag ligger på knä och gräver och har mig. Men så länge jag orkar kommer jag att fortsätta. Och nånstans känner jag att det ändå är bra att röra på sig.  Hos mamma m. fl. satte jag fyra plantor Mormorsmor har mindre plats och fick två. Farmor, farfar och fasters grav Och så älska...

  Förra helgen  hade jag besök av bästa vännerna. Det blev en så mysig helg! Vi har inte träffats på nästan två år eftersom det är många mil mellan oss och även om vi pratar i telefon varje vecka är det inte samma sak som att ses.  Vi pratade massor förstås, var ute och åt på restaurang och besökte Lasses grav som de ännu inte hade sett. För övrigt kunde vi konstatera att han var med oss hela helgen i både prat och minnen. Lite shopping hann vi med också. Jag fick en fin pelargon i present. Upplivad av besöket vaknade jag pigg i måndags och beslöt mig för att det var dags att ta itu med min förestående flytt på allvar. Det är visserligen rätt många veckor kvar tills flyttlasset går men jag vill slippa stress för det tål jag inte och dessutom behöver min kropp sina vilodagar. Jag ska även hinna med att njuta av en vecka på Mallorca strax före flyttdatum och vill ha det mesta klart innan dess.  Alltså skred jag till verket och började packa ned sådant som inte används ...

  I förrgår kom jag hem efter härliga dagar i fjällen med barn och barnbarn. Det började med att tre av oss fick skjuta på avresan ett par dagar p g a ett virus, men förra måndagen kom vi i alla fall iväg.  Både kroppen och knoppen får en smärre chock varje år p g a kuperad terräng och att bo i storfamilj, men med lite vila mellan varven går det fint. Som vanligt åkte jag inte skidor men bara att vara i miljön är härligt. Och att få umgås med alla mina älsklingar flera dagar i rad är guld värt!  Det har varit prat och skratt och jag har fyllt kvoten av gosiga barnbarnskramar med råge. För all del också lite trötta och ibland sura barn men vem kan vara glad jämt?  Jag är imponerad av tålmodiga föräldrar som outtröttligt klär på och av både barnen och sig själva flera gånger om dagen och som lyckas hålla reda på pjäxor, hjälmar, mössor, vantar och annat. Årets ord får bli ”PISTMASKIN,” då den var rena underhållningen dagligen för småttingarna. Vi bodde nämligen så nära...

  Idag fick jag lust att promenera på ett annat ställe än det gamla vanliga så jag tog bilen en kort bit utanför stan. Vädret är milt och när jag var ute var det även dimmigt samtidigt som solen kämpade för att tränga fram. Detta måste fotas och det blev en hel mängd rätt häftiga bilder om jag får säga det själv. Klicka på dem för större format. 

  Idag är det två år sedan Lasse somnade in. Det är ofattbart att det gått så lång tid redan för minnet är så levande och jag tycker fortfarande att han var här nyss!  Fyra av Lasses barn och jag åt lunch tillsammans idag. Därefter fortsatte tre av oss till kyrkogården där vi tände ett ljus och pratade minnen. Det var en fin stund. Jag är tacksam för att vi har så mycket fint att minnas. Det är en stor tröst när livet inte blev som det var tänkt.    

  Jomensåattee… Jag ska flytta. Igen.  Så här är det. Den här lägenheten är så gullig och fin, bra på alla sätt och jag minns hur glad jag var när jag fick den. Den var räddningen när jag mådde så dåligt i lägenheten där allt hemskt hade hänt. Men det finns några stora men. Trots att jag nu bott här väl över ett år känner jag mig fortfarande inte hemma här. Det är liksom inte rätt. Och trapporna till tvättstugan kommer inte att funka för mig i längden, med min bråkiga kropp. Så efter nyår började jag se mig omkring lite lätt. Jag vantrivs ju inte här och tänkte att jag skulle ta god tid på mig, kanske hitta en lämplig bostad inom de närmaste två åren eller så. Har varit på några visningar men oftast föll det på för många trappor. Mina krav och önskemål är ju inte precis få. Balkong är ett måste, hiss likaså eller max en trappa upp men i så fall måste det finnas möjlighet att ha tvättmaskin i badrummet, parkering till lilla bilen behövs och så en hyfsat fräsch bostad såklart. T...