Egalias egenheter

  Januari är en rätt trist månad. Det händer inte särskilt mycket. Inget har liksom kört igång, vare sig det gäller aktiviteter eller tv-serier eller annat. Vädret gör inte månaden bättre heller, antingen är det halka och elände eller också grått och regnigt.  Då gäller det att hitta sina guldkorn.  I mitt köksfönster blommar det fint och jag njuter av blomsterprakten varje dag.  Amaryllis är en fantastisk blomma, kan det bli mycket vackrare än så här? I helgen som var tog jag tåget västerut. Väglaget var inget jag är bekväm med att köra i så därför fick det bli tåg. Jag hälsade på mina två söner, en svärdotter och barnbarnen. Det var stoj och kul och härligt att få umgås med älsklingarna. I lördags tog jag tåget hem igen, trött men samtidigt uppiggad.  Natten till måndagen sov jag så otroligt gott! Bättre än på väldigt länge. Så i måndags var jag superpigg för ovanlighetens skull. Underbart! Vädret lockade inte alls till promenad, men jag hade bokat tvättstugan...

  Så här års är jag inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Kroppen är ond och seg, jag är trött och allt går på halvfart. Vädret växlar mellan blött och kallt och värken i mina muskler följer efter.  Men jag är van, det är samma visa varje år och jag vet att det går över. Tur att jag är pensionär numera.  Förra veckan var i alla fall värre än denna som det känns. Det är jag tacksam för.  Jag har i tagit en promenad varje dag sedan nyår. Det är inte ett nyårslöfte utan mer en försiktig förhoppning.  Men vädret alltså! Galet väder här senaste dygnen. Först rena snöstormen, sedan regn och ännu hårdare vindar.  I går såg det ut så här på min runda. Natten som var blåste det så galet mycket att det blev si och så med nattsömnen. Och när jag vaknade i morse såg det ut så här på min altan: Allt hade blåst omkull utom parasollfoten men den väger 35 kg. Att bordsskivan i glas inte gått sönder är ett mirakel. Det var bara att palta på sig och gå ut och säkra...

  Jag firar nyår i soffan iklädd myskläder i år.  Meningen var att fira med sönerna och deras familjer men kroppen är så arg på vädret så då får man inse sina begränsningar och stanna hemma. Det funkar det med, jag vet ju hur min kropp mår så här års.  Istället traskade jag ner till ICA på förmiddagen och botaniserade i deras välfyllda charkdisk. De har egna kockar där och lagar mycket själva så en del mumsigt följde med hem. I skrivande stund har jag bara efterrätten kvar. Chokladfondant!  Nu är det snart nytt år igen. Fasligt vad tiden går. När det gäller 2024 har det varit blandade blomsterfrön, kan man säga. Jag hade en riktigt bra sommar med många äventyr och nya upplevelser. Det känns bra att ha skapat egna, nya minnen. Samtidigt har sorgen varit ständigt närvarande och bearbetningen har fortsatt i alla lägen.  Jag har lärt mig att jag kan leva och vara glad samtidigt som sorgen och saknaden finns där. Allt mer får jag det att funka parallellt liksom....

  Jag är så tacksam och glad över årets jul! Redan i förväg verkade den lovande men jag har blivit så van vid att vad som helst kan gå åt h-e, så jag vågade inte riktigt hoppas.  Visserligen bidrog inte vädret till julstämningen alls, regn och barmark, men det bekommer mig inte. Julen började redan dagen före julafton då vi, barn, bonusbarn, respektive, barnbarn och jag var ute och åt på restaurang. Tjugoåtta personer tror jag att vi var! Så mysigt och kul. Jag fick en jättefin blombukett och presentkort som kommer att användas under nästa år.  Innan restaurangbesöket möttes vi upp på kyrkogården och tände ljus för Lasse. Traditionen med att gå ut och äta alla tillsammans dagen före julafton var hans idé från början.  Så saknad!  Efter maten drog vi vidare och umgicks en stund till. En riktigt härlig kväll!  På julafton kom en av sönerna med familj samt dotter med make hit på jullunch. Mina första julgäster i den här lägenheten. Vi åt gott och hade en mysig...

  Jag blev bonusmormor igen för några veckor sedan. Den lilla fick en besvärlig start i livet då ett hjärtfel uppdagades. Oroligt och skrämmande! Men nu är familjen hemma och tillsammans och ska fira en lugn jul. Stort grattis till dottern, E och A och välkommen till världen lilla H! ❤️ Jag har mestadels varit hemma senaste veckorna. Slagit in julklappar och sånt. I år får jag lunchgäster på julafton. Jättekul! Här om dagen stekte jag en ansenlig mängd köttbullar och har handlat lite av varje av gottigheter.  En av mina orkidéer har blivit totalt galen och åstadkommit inte mindre än tre blomstänglar nu mitt i vintermörkret. Fantastiskt! Den har några år på nacken så jag hoppas att den inte kör slut på sig alldeles.  Igår städade jag ordentligt här hemma. Städning görs bäst med musik i lurarna och jag kom fram till att det går fantastiskt bra att skura badrummet till ”Billie Jean” och att torka golv i takt med ”Highway to hell”!  Idag var det dags för den årliga julgr...

  Veckan har varit mycket lugn, förvånande nog. Det är bra, kroppen behöver det. Den är inte mycket att ha så här års, kroppen. Gillar inte väderomslagen och allt jag gör, gör jag sakta och försiktigt. Det mesta gör ont, men jag är van efter många år med sjuka muskler. Förrförra helgen träffade jag härliga små barnbarn. Lilla A visade mig hur bra hon lärt sig att cykla.  Här om dagen var jag på kyrkogården. Tidigare har jag satt batteriljus i gravlyktorna. När jag gjorde det var det mitt på dagen och de tänds när det blir mörkt. En människa med mitt kontrollbehov måste förstås kolla om detta stämde. Förberedd med både nya batterier och vanliga gravljus åkte jag dit. Men till min belåtenhet lyste det jättefint både hos mamma och Lasse. Känns bra att ljusen tänds på gravarna varje kväll.  Nu närmast väntar ett födelsedagskalas för den lilla cyklande damen ovan. Fyller fyra minsann.  Därefter inväntar jag julen. Alla, nästan alla, julklappar, är inköpta. Bara tre kvar m...

  Idag blev det en liten sväng på stan för att köpa några julklappar. Kläder stod på två barnbarns önskelistor. Nåja, för all del leksaker också men det har jag redan köpt. Så idag skulle jag handla kläder.  Den ena lilla älskar glitter och blått är favoritfärgen. Vad hittar jag i en affär om inte en blå glittrig mössa med matchande vantar. Bingo!, var min första tanke.  Sen tänkte jag en vända till. Mössan och vantarna var gjorda av akryl och det är inget som värmer så värst bra kalla dagar. Vet att föräldrarna själva föredrar naturmaterial med.  Härnäst utspelade sig ett scenario i min fantasi. Jag såg framför mig hur de stackars föräldrarna kämpade för att få på barnet vettiga och värmande mössor och vantar, medan fyraåringen, högröd i ansiktet av ilska vrålade ”JAG VILL HA MIN GLITTERMÖSSA!!!”  Åh hu! Bara själva fantasin fick mig att tycka så synd om stackars mamma och pappa att jag motstod frestelsen att köpa setet. Förnuftet fick råda på den punkten och j...