I den mörka vinterns tid

 Så här års är jag inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Kroppen är ond och seg, jag är trött och allt går på halvfart. Vädret växlar mellan blött och kallt och värken i mina muskler följer efter. 

Men jag är van, det är samma visa varje år och jag vet att det går över. Tur att jag är pensionär numera. 

Förra veckan var i alla fall värre än denna som det känns. Det är jag tacksam för. 

Jag har i tagit en promenad varje dag sedan nyår. Det är inte ett nyårslöfte utan mer en försiktig förhoppning. 

Men vädret alltså! Galet väder här senaste dygnen. Först rena snöstormen, sedan regn och ännu hårdare vindar. 

I går såg det ut så här på min runda.

Natten som var blåste det så galet mycket att det blev si och så med nattsömnen. Och när jag vaknade i morse såg det ut så här på min altan:

Allt hade blåst omkull utom parasollfoten men den väger 35 kg. Att bordsskivan i glas inte gått sönder är ett mirakel. Det var bara att palta på sig och gå ut och säkra upp alltihop. 

I övrigt händer inte mycket här. Jag är inte precis pigg, som sagt.

Men det är då, när jag mest hänger i soffan, som jag kan ta mig tid att planera sommarhalvåret! 

Förra årets sommar blev en revanschsommar, då jag for omkring som jag ville, fick nya upplevelser och skapade nya minnen. Precis vad jag behövde. När hösten kom var jag tämligen mätt på nya intryck. 

Men det finns mera jag vill se och uppleva. Så planen är att genomföra kommande ljusa årstid på ett liknande sätt som den förra, fast med nya resmål förstås. Även 2025 avser jag att hålla mig inom landets gränser. Det räcker för mig.

Jag har kul när jag gör listor och kollar upp platser. 

Kommande sommarhalvår känns spännande och roligt. Jag hoppas att jag får ha hälsa och ork nog till att genomföra planerna.