Veckan som gått

 Veckan har rusat på i rasande fart sen jag kom hem från Gotland. Fattar inte hur man kan ha så fullt upp som pensionär?! 

Först behövde jag vila mig i form eftersom kroppen ställde till med ett litet skov efter resan, så helgen som var gick på Alvedon. 

I söndags firade vi lille N som fyller fyra år i morgon, men då är han inte hemma så vi firade i förskott. Ett härligt kalas och födelsedagsbarnet verkade nöjd med sina presenter. Hans minsta kusin var finklädd dagen till ära. Har man fotbollsintresserade föräldrar så…


Beträffande fotbolls-VM har jag inget alls att tillföra då mitt intresse är på absoluta nollpunkten. Det enda som är störande är att det inte finns något alls att se på tv så länge detta pågår. Tur att man kan streama. 

Resten av veckan har gått åt till diverse pyssel. Bilen skulle in på service, mat skulle handlas, gymmet besökas osv. I går dansade jag linedance men fick någon konstig kramp i gluteus maximus, (om du inte vet var den sitter får du googla) så jag avbröt efter en timme och åkte hem. Kroppen är inte i sin bästa form just nu av någon anledning, men det går väl över. Det brukar det göra.

I går köpte jag även två begonior och åkte till kyrkogården och planterade dessa hos Lasse och farmor och farfar. Så nu är det sommarfint på gravarna. Man har inte så många växter att välja på att plantera där för mördarsniglarna härjar vilt, men begonior ger de sig inte på. 




Idag har jag hjälpt vännen A med lite flyttstök och sen gick vi ut och åt pizza efteråt. Gott och trevligt.

Tänk att det redan är midsommarafton i morgon! Hur fort rusar tiden egentligen? 

Morgon dagen firas hos ovan nämnda vän med god mat och dryck på hennes nya balkong. 

Hoppas ni alla får en riktigt fin midsommar! 

Åhhh! Precis nu kom jag på varför kroppen bråkar! De gångna dagarna är ju årsdagar av ”hellweek”. Alltså veckan då mamma begravdes, Teo dog och bilen blev stulen och totalkvaddad. Det är tre år sedan nu. Men kroppen minns det huvudet inte har riktig koll på. Det var bra att jag kom på det så slipper jag vara bekymrad över måendet. Det har varit samma sak varje år sedan dess. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bort rosa, bort!

Bild
  Ni som har följt min blogg länge, minns säkert det förskräckliga rosafärgade badrummet jag hade i min förrförra lägenhet? Det som aldrig renoverats sen huset byggdes för ca 45 år sedan.  Traumat av detta badrum har resulterat i att jag inte står ut med färgen rosa i heminredning. Rosa kläder funkar men jag vill aldrig någonsin se rosa på mina väggar igen. Inte så länge jag lever! I min nuvarande lägenhet är badrummet kaklat. I vitt. Nästan. Bortsett från en rand med kakel en bit upp på väggen. I rosa. ”Det måste bort!”, sa jag bestämt till väninnan som följde med mig på visningen. Hon däremot, liksom många andra, tyckte inte alls att den rosa randen var störande.  Nu har jag ju bott här sen i maj och att få bort det störande rosa i badrummet har inte varit högsta prioritet. Det är ju så mycket annat som behöver fixas när man flyttar. Men jag har inte släppt tanken.  Till sist tog jag i alla fall tag i problemet på allvar och beställde hem kakeldekor. Det är roligt ...
Läs mer

Det huvudet glömmer vet kroppen

Bild
  Det har varit några lugna dagar sedan jag kom hem från min resa. Jag har mest tvättat, städat och handlat, inte särskilt intressant men nödvändigt. I morse vaknade jag med dålig magkänsla. Inte så att jag sovit dåligt, jag sover oftast väldigt bra här i min nuvarande bostad, utan det var mer en känsla av obehag och låg sinnesstämning.  Det har inte hänt något dåligt på sistone, tvärtom har jag ju nyss gjort en resa som jag är mycket glad och tacksam över.  Men magkänslan kvarstod hela förmiddagen, ja även senare under dagen även om jag distraherat mig med att handla mat, handarbeta och fixa saker. Det var något som skavde som jag inte kunnat sätta fingret på. Först nu ikväll kom jag att tänka på detta med årsdagar. Jag har ju tyvärr många sådana vars anledningar kan få mig ur humör. Och då insåg jag att idag är det precis tre år sedan vi fick beskedet om att Lasse hade en obotlig hjärntumör. Tre år sedan marken rämnade under våra fötter. Tre år sedan vi påbörjade en näs...
Läs mer

Ännu en årsdag

Bild
  Idag är det tre år sedan Lasses begravning. Jag har en del minnesluckor från den dagen. Men jag minns att snön vräkte ned så att gäster som kom långväga ifrån knappt kunde ta sig fram. Jag minns att jag var överväldigad över hur många som kom för att ta farväl, 115 personer var vi i kapellet. Jag minns att jag var stressad och uppvarvad och osäker på hur jag skulle hantera allt. Och så minns jag all värme och kärlek och alla vackra blommor.  Det blev en fin dag, full av sorg men ändå ett fint avslut. 
Läs mer