Nu är det klippt

 Sen jag kom hem från roadtrippen med vännen M har jag tagit det rätt lugnt här hemma. Varit på gymmet ett par gånger vilket är en sann njutning för min kropp numera.

Goda vänner från Karlskrona hörde av sig i slutet av förra veckan. De skulle passera min stad och ville ses. Jag blev bjuden på en riktigt god middag på restaurang och vi hade så roligt under kvällen. Så mysigt! 

 I förrgår åkte syster och jag till ett friluftsområde strax utanför stan och gick en skön promenad med hennes hundar. Numera är de bara två till antalet då gamle fine Humle fick gå till de sällare jaktmarkerna härom veckan när sjukdom och hög ålder tog ut sin rätt. Han är saknad men de två ”flickorna” hon har kvar är ett mysigt sällskap. Såklart hade jag, i egenskap av ”moster”, hundgodis med att bjuda på. 

På min balkong blommar det fint och det gör humlorna glada. 

Idag har jag varit hos frissan och det gav upphov till rubriken på detta inlägg. Jag har nämligen varit grymt less på min hästsvans en längre tid. Mitt hår är tätt och tjockt så det är som att gå omkring med mössa på heltid. Hårbotten mår inte så bra av det så till slut bestämde jag mig för att håret ska bort! Ja, inte alltihop men mycket. Nu känns det finfint!